- 10 över ett. Wow, jag lärde mig dansa vals på... 4 timmar och 10 minuter. Är man grym eller är man grym? frågade han stolt.

- Grattis, sa jag och klappade händerna. Ska vi testa med musik? frågade jag och vände mig mot bordet som jag trott var ett DJ-bord.

- Eh... Visst. Men har vi någon musik?

- Kanske, sa jag och pekade på bordet.

Vi gick dit båda två och hittade en gammal grammofon och även skivor till den.

- Vet du hur man använder en sån här? frågade han mig och kollade på mig med en blandning av förvåning och förundran.

Jag nickade. Jag satte på en skiva med någon där det stod att det var för vals-danser på. Låten började spela och den lät lugn så jag tog Justin i armen och gick tillbaka ut på golvet. Vi ställde oss i dansposition och jag räknade tyst 1, 2, 3, 4 och sen började vi dansa med musiken. Medans vi dansade kände jag en djup glädje inom mig. Det kändes som hemma. Det kändes bra. Jag log hela tiden, genom hela låten och när låten var slut och skivan hade tystnat satte vi oss båda ner på golvet och andades ut.

- Wow, det var häftigt, sa Justin och såg jättelycklig ut.

Jag skrattade.

- Du var duktig, gjorde bara fel några få gånger och kollade inte ner någon gång, sa jag.

- Aja, men alla kan inte vara bäst första gången, flinade han och blinkade med ena ögat mot mig.

Jag kollade mig omkring och log.

- Vad är det? frågade Justin och när jag vände huvudet mot honom såg jag att han kollade fundersamt på mig.

Jag log ännu större.

- Inget speciellt. Detta får mig bara att tänka på min familj och min lillasyster därhemma, berättade jag.

När jag sagt det tystnade jag och kollade ner i golvet. Jag hade inte tänkt någonting på min familj medans jag varit med Justin. Eller iallafall inte på det. Jag mådde illa.

- Du pratar inte så mycket om din familj, sa han.

Inte alls blygt eller någon hint, utan rakt på. Jag kollade upp och skrattade.

- Hur vet du det? VI blev vänner idag... eller ah.

Han skrattade också.

- Jaja, men ändå. Jag & Caitlin snackar ju alltid om våra familjer.

- Asså? Det ända jag har hört än så länge från dig är att du älskar dina fans, snack om dans och att du vill ha Chicken Mcnuggets, sa jag och skrattade.

Han skrattade åt det jag sagt. När vi efter en stund slutat skratta, så berättade jag att jag var hungrig.

- Kom då, så letar vi efter mat. Jag är med hungrig, sa han och klappade sig på magen.

Vi gick ut ut salen och det var väldigt tyst överallt. Vi kollade på varandra och fnittrade åt ingenting. När vi gått och öppnat alla dörrar på bottenvåningen kom det fram en kvinna till oss.

- Hej, kan jag hjälpa er? frågade hon.

Jag och Justin kollade frågande på varandra.

- Eh, ja. Vi letar efter någonstans där man kan hitta något att äta, berättade jag.

Justin nickade instämmande.

- Aha okej, men om ni berättar vad ni vill ha och vart ni bor så skickar jag upp det med någon, sa hon och log.

- Okej, sa jag glatt. Tack. Jag bor... Eh... Jag vet inte vilket rum det är. Men jag heter Tracey Hathaway och bor där, alltså heltid, berättade jag.

Hon nickade och gick iväg.

- Ska vi gå upp till mig?

- Vi fick inte beställa något? sa Justin som i en fråga.

Jag tittade på honom och kom på att han hade rätt, jag började skratta.

- Kom vi springer efter henne, sa jag och tog hans hand och vi sprang.

- VÄÄÄNTA!!! ropade vi båda två.

Kvinnan stannade och vände sig om. Hon kollade frågande på oss.

- Vi fick inte säga vad vi ville ha? berättade Justin.

- Oj, förlåt mig. Vad vill ni ha då? frågade hon och det såg ut som hon skämdes.

Vi berättade vad vi ville ha och hon nickade igen och gick ifrån oss igen. Vi började gå mot hissarna som nu låg en bra bit ifrån oss.

- Vet du inte vart du bor någonstans? frågade Justin och kollade konstigt på mig.

Jag kollade konstigt på honom tillbaka. Vad menar han? tänkte jag. Sedan kom jag på vad jag sagt till kvinnan.

- Jo, men jag vet inte vilket nummer det är, sa jag.

När vi nådde fram till hissarna kom jag att tänka på min dator som låg uppe på min säng.

- Kan du hjälpa mig med en sak?

- Eh, Visst. Vadå?

Jag log.

- Min dator, berättade jag.

- Din dator? sa han och höjde ett ögonbryn-.

Jag nickade och berättade om twitter och min systers önskan och allt det där.

- Aha, men ja, visst. Självklart kan jag hjälpa dig, sa han och log.

---