Efter en stund tittande, hittade jag en skylt med en pil och under pilen stod det taxiparkering. Jag hade inte en aning om vart jag skulle ta vägen, så jag började gå ditåt. När jag kom dit såg jag massa folk hoppa in i taxibilar och köra iväg och nya bilar som kom. Det var väldigt förvirrande och jag började bli lite yr av allt de nya. Jag bestämde mig för att chansa och försöka få tag på en taxi. Det tog inte lång tid innan jag hittade en ledig som jag kunde åka i.
- Eh... Vart ligger närmaste hotell? Närmaste BRA hotell? frågade jag.
Taxichaffören började berätta och jag nickade. När han efter sin beskrivning frågade om jag ville åka till det hotellet, nickade jag och sa att det var okej. Bilen började köra och jag tog upp mobilen och slog in Angys nummer. Hon hade också fått en mobil, så att vi alltid skulle kunna hålla kontakten. Det ända problemet var att hon var tvungen att alltid hålla det hemligt för mamma, så hon hade det lite svårare än mig. Angy svarade nästan direkt.
- Hej! Åh, jag har varit så orolig. Hur mår du?
Hon babblade på och på om ingenting.
- Angy. Angy? ANGY!? skrek jag till slut.
Hon tystnade äntligen och jag fick en road blick av taxichaffören. Jag mimade förlåt och kände att jag blev lite röd i ansiktet, han skrattade till lite innan han vände blicken mot vägen igen.
- Angy? Andas. Jag är okej, kom precis fram och är på väg till ett hotell nu. Men kan jag få tala med pappa?
- Visst, självklart. Förlåt.
Jag suckade. Angy använde sin prinsessaktiga röst. Det gjorde hon bara mot mig när hon blev sur eller arg på mig.
- Angy?
Hon svarade inte. Jag satt också tyst en stund.
- Förlåt Angy. Det var inte meningen att...
Jag hörde snyftningar.
- Angy? Allvarligt. Svara mig.
- Trac. Jag saknar dig, snyftade hon.
Jag suckade.
- Jag saknar dig med. Jättemycket. Men det finns ingenting jag eller vi kan göra. Dom vill inte ha mig där. Så det måste bli så här. Tyvärr.
- Jag vet. Men åh... Det suger. Jag hatar dom.
- Angy! Så säger man inte! Du menar det inte. Ta tillbaka det. Nu!
Jag pratade lugnt och lågt med en blandning av storasyster- och prinsess-röst. Lugnt, men strängt. Hon tvekade till en början, men sedan hörde jag hennes röst i luren.
- Förlåt. Jag tar tillbaka det. Jag menar det inte, men jag menar det lite. Jag ogillar dom. De tog dig ifrån mig, då får de leva med att ha en prinsessa som ogillar dom, sa hon bestämt och jag kunde se framför mig hur hon satt rak i ryggen med huvudet högt när hon sa det.
- Men du, kan jag få tala med pappa nu? frågade jag försiktigt.
- Ja. Vänta.
Jag hörde hur hon la ner telefonen och gick ifrån den. Jag hörde hur hon mumlade med någon och sedan hörde jag hur en dörr stängdes och steg som närmade sig igen.
- Tracey? hörde jag honom säga.
- Hej pappa.
- Hur gick resan och allt? frågade han.
Han lät orolig.
- Bra. Men jag behöver veta, finns det pengar på kortet än? frågade jag nervöst och lekte med ett band på min handväska.
- Ja gumman. Det finns det.
- Hur mycket? Tillräckligt för att jag ska kunna bo på ett bra hotell OCH köpa en dator?
- Självklart, sa han och jag kunde höra hur han log.
- Tack pappa. Hälsa Angy att jag älskar och saknar henne. Puss, jag älskar dig.
- Jag älskar dig också Tracey, svarade han och la på.

---

Tredje kapitelet nu. ÄNTLIGEN! Det tog evigheter att skriva in detta kapitlet, för min dator dampar och internet stängs av typ hela tiden -.-' JÄTTEIRRITERANDE! D: Usch, fy och blä. Detta är den enda kapitel som kommer upp idag eftersom min dator dampar så jäkla mycket :/
Men kommentera gärna vad ni tycker om det :) Bra eller dåligt? Blandat kanske?
Tack så länge :)