- Hej, kan jag hjälpa dig? frågade kvinnan som satt där.

- Ja tack. Ett rum för en person. Helst långt upp i byggnaden, svarade jag.

Hon nickade.

- Hur länge stannar ni?

- Jag... vet inte än, svarade jag förvirrat och trött.

- Okej, följ med mig är så ska jag visa dig till ditt rum, förklarade hon.

Jag nickade.

Vi gick mot hissarna och stannade utanför och väntade.

- Är det din första gång i L.A.? frågade hon mig.

Jag nickade igen.

- Vad kul. Du kommer trivas jättebra.

Jag log mot henne.

- Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har nämligen flyttat hit.

Hon kollade förvånat på mig och ner på min väska. Jag ryckte på axlarna och log. Hissen plingade till och dörrarna öppnades. Kvinnan gick in i hissen och jag följde efter. Hon klickade på 8an.

- Får jag fråga vad du heter? frågade hon försiktigt.

- Tracey Hathaway.

Det kändes konstigt att säga Hathaway istället för Monroe, men vi hade bestämt innan jag åkte att jag skulle ta min farmors gamla efternamn. Kvinnan nickade. Hissen plingade till ännu en gång och dörrarna öppnades igen. Vi gick ut ur hissarna och igenom en blå korridor. Kvinnan stannade utanför en dörr och låste upp dörren. Hon öppnade dörren och steg åt sidan så jag kunde stiga in i rummet. När jag såg rummet blev jag glad. Det var perfekt. Inte för stort, men inte heller för litet. Det stod en stor säng mitt i rummet och det fanns stora fönster och en balkong. Jag gick in och la min handväska på sängen och den stora väskan på golvet framför sängen. När man kom längre in i rummet såg man att det hängde en stor TV på väggen framför sängen och det fanns även en DVD. Jag såg en dörr lite längre in i rummet och gick dit. Det var badrummet. Det var inte så stort som jag var van vid, men det funkade ändå. Rummet var perfekt. Jag vände mig mot kvinnan som stod vid ytterdörren.

- Skulle jag kunna flytta in här? Få detta rummet som mitt och betala vad det kostar per månad och sånt?

Hon log mot mig.

- Självklart. Vi fixar det om du kommer ner till receptionen/informationen lite senare, okej?

Jag nickade.

Hon vände om och gick ut och stängde dörren efter sig. Jag gick till balkongen och drog upp dörren och steg ut på balkongen. Det var en underbar utsikt. Jag såg ut över vattnet och om jag inte visste helt fel så skulle även solen gå ner på denna sidan. Det var underbart. Men varmt. Jag gick in och drog av mig tjocktröjan som jag hade på mig. Jag hade inte vetat om det skulle vara varmt här, så jag hade tagit på mig ganska tjocka kläder. Jag kollade mig omkring efter fjärrkontrollen och hittade den på bänken bredvid DVDn. Jag klickade på TVn och hittade några nyheter.

"Up next: Vart försvann prinsessan av Italien?"

Dom började prata om Italien, mig och min familj. Dom sa massor om olika rykten, bland annat om att jag rymt iväg med någon kille. Dom sa också att jag var ett stort problem för landet. Dom sa bara massor med elaka saker om mig. Jag satte mig på sängen med en suck och fortsatte kolla. Jag fick en liten chock när det kom upp en bild på min syster och det stod: "Saknar hon ens sin förlorade syster?" Tårarna började falla från mina ögon och jag kunde inte stoppa dom. Jag stängde av TV, för jag orkade inte med nyheterna och la mig ner i sängen.

- Idiot, viskade jag till mig själv. Var jag tvungen att vara ett problembarn? Kunde jag inte bara ha varit som Angy, lugn och normal som en normal prinsessa? Skulle jag någonsin få komma hem igen?

---