Jag hade somnat i alla tårar och ledsna känslor och vaknade utav att det knackade på dörren. Jag reste mig sakta upp och gick till dörren. När jag öppnade dörren stod kvinnan från receptionen/informationen där.
- Hej Tracey, hälsade hon.
- Hej... eh...
Jag hade aldrig fått veta vad hon hette. Jag kollade ner på hennes skorta efter en namnskylt eller nåt, men hittade ingen.
- Bridget. Briget Oliver, sa kvinnan och log som om hon läst mina tankar.
Jag nickade och log tacksamt.
- Du kom aldrig ner till receptionen/informationen, så jag tänkte att jag kunde komma upp till dig med information och papper som du behöver skriva under, förklarade Bridget.
- Tack. Kom in, sa jag och flyttade mig åt sidan så hon kunde gå förbi mig.
Bridget gick igenom rummet och fram till garderoben och öppnade den.
- Vad...? började jag men tystnade när jag såg att rummet fortsatte. Där inne fanns ett vardagsrum och ett litet minikök.
- Wow, viskade jag och kollade mig förvånat omkring.
- Jag tänkte väl att du missat det här, det gör de flesta, sa hon och log. Bakom dörren där... började hon och pekade mot dörren brevid miniköket... bakom där finns den riktiga garderoben.
Jag nickade bara. Visste inte om jag kunde prata.
- Så Tracey. Jag behöver att du skriver på här, så att rummet blir ditt.
Jag vände huvudet mot henne och log brett. Mitt rum. Jag gick och satte mig i soffan brevid henne, där hon suttit sig.
- Vart skulle jag skriva på? frågade jag och kollade på papprerna.
Hon pekade vart jag skulle skriva på, medans hon berättade vad det stod i papprerna. Jag lyssnade och tog in allt hon sa. När hon pratat färdigt tog jag pennan och skrek på: Tracey Hathaway.
- Så där, sa jag och log jättebrett.
- Tracey, får jag fråga en sak? Bridget lät orolig och hon såg även orolig ut när jag kollade på henne.
- Ja, sjävklart.
- Hur gammal är du?
Jag svalde. Ops.
- Sexton, svarade jag lågt.
Vi satt tysta en stund. Sedan tog Bridget min hand.
- Gumman, varför är du ensam i L.A.?
Gumman? Vi kände inte varandra. Men ändå kändes det inte konstigt att hon kallat mig det, det kändes bra.
- Eh... Jag bad om att bli myndig i förtid, ljög jag.
Denna lögn hade jag ALDRIG kunnat komma på själv. Jag visste knappt vad myndig var för något. Men pappa hade berättat för mig varför jag skulle säga så och jag hade förstått.
- Okej. Jag ska inte tränga mig på mer. Men det känns så konstigt med en ung flicka, helt ensam i L.A. Men om du någonsin behöver prata med någon, så kan du komma och prata med mig, sa Bridget och reste sig upp.
Jag nickade och sedan kom jag på en sak som jag ville veta.
- Bridget. Var ligger närmaste köpcenter? frågade jag.
Hon berättade och gick sedan ifrån mitt rum. Jag gick till min säng och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Angy, "Ring när du kan. Puss.". Jag blev förvånad över att hon skrev så bra och så normalt. Jag svarade, "Ja, det ska jag. Ska iväg och köpa en dator nu. Hörs sen. Puss."
Jag tog på mig tjocktröjan som jag tagit av mig och tog min väska. Sedan gick jag ut ur rummet och gick för att hitta en taxibil. Jag fick tag i en taxibil fort och han körde mig till köpcentret. När vi kom fram till köpcentret och bilen stannat vände sig chaffören om och såg på mig.
- Vart kommer du ifrån? frågade han.
- Eh... Europa, svarade jag.
- Italien kanske? Han höjde ett ögonbryn.
Jag skakade på huvudet och log.
- Varför undrar du? frågade jag.
- Du liknar väldigt mycket prinsessan av Italien.
Jag ryckte till när han sa det och mitt hjärta slutade slå kändes det som. Men sedan log jag.
- Jag önskar det stämde, men tyvärr har jag inte sån tur, skrattade jag fram.
Jag betalade och steg ur bilen. Utanför bilen tog jag ett djupt andetag och andades sedan långsamt ut. Uff, det vara nära, tänkte jag och vände mig om och hann precis se taxibilen runda ett gatuhörn längre ner på gatan.

---

Kapitel sju. Det har inte kommit upp innan eller så, men detta är egentligen en Justin Bieber berättelse/novell eller så :) Och han kommer snart komma in i bilden. Han kommer inte vara med hela tiden och inte heller mitten av berättelsen, för det kommer Tracey fortsätta vara. Men han kommer vara med och han kommer ha en stor betydelse :)
Nu ska jag iväg och träna och när jag kommer hem, då kommer ett nytt kapitel upp ;)
Tack så länge :)