Jag och Angy snackade ett tag till om ingenting. Jag satt fortfarande i garderoben med mina klädpåsar i famnen. Efter en lång stund när vi både hade lugnat ner oss sa vi god natt eller i alla fall jag och la på. Jag hängde  upp mina nya kläder och packade upp dom jag hade haft med mig. När allt var upphängt kollade jag mig omkring. Wow, det var inte mycket kläder. Jag gick ut och stängde dörren efter mig. Jag kollade på klockan på mobilen.

- Redan nio!? Hur gick tiden så fort? tänkte jag högt.

Min mage kurrade. Jag bestämde mig för att utforska hotellet och leta efter något att äta. Jag gick ner till entrén och såg en kvinna stå i receptionen. Jag blev en aning förvånad utav att inte se Bridget stå där. Jag log och gick vidare. Jag gick in i ett rum med bord och stolar runt brevid väggarna, i mitten av rummet såg det ut att vara typ ett dansgolv. På andra sidan rummet, mitt emot dörren stod det ett bord som såg ut som ett DJ-bord, men jag var inte säker. När jag kollade mig omkring och la ihop allting såg det ut som en festlokal. Jag gick ut på dansgolvet och började dansa vals med mig själv. Armarna i luften och ett leende på läpparna. Jag dansade runt, runt och runt tills jag hörde att någon skrattade lågt bakom mig vid dörren. Jag stannade upp och vände mig ditåt.

- Fint. Vart lärde du dig att dansa vals? frågade han.

- Justin, vad gör du här? frågade jag och kollade mig förvirrat omkring.

- Jag hade tråkigt och Catilin och de andra var upptagna så då tänkte jag på dig. Sen att jag hittade dig härinne dansandes det var bara ren slump, sa han och log.

Jag nickade.

- Jag var faktiskt på jakt efter mat när jag hittade det här rummet, skrattade jag och kollade mig omkring i rummet.

- Du svarade inte på min fråga.

Jag kollade undrande på honom och han log ännu bredare och visade även lite av sina tänder. Otroligt söt, tänkte jag.

- Vart lärde du dig att dansa vals frågade jag.

- Aha, den frågan. Eh... Min pappa lärde mig att dansa när jag var liten. Jag har kunnat det jättelänge. Kan du dansa?

Han skakade på huvudet.

- Jag har alltid kunnat spela instrument och sånt och även dansat "vanlig" dans, men aldrig vals eller någon "elegant" dans.

Jag kollade ner i golvet.

- Ska jag lära dig? frågade jag honom.

Hans ögonbryn åkte långt upp i pannan av vad jag tror var förvåning.

- Kan och vill du det?

Jag ryckte på axlarna.

- Visst. Det är inte alls svårt. Kom, sa jag och vinkade att han skulle komma till mig.

Han kom fram och ställde sig framför mig. Han var längre än mig. Inte mycket, men i alla fall minst ett halvt huvud. Jag tog hans händer och placerade den ena på min höft och den andra i min hand i luften, sen placerade jag min andra hand på hans axel. Jag kollade upp i hans ögon och han såg väldigt nervös och osäker ut. Jag höjde på ena ögonbrynet.

- Hur går det? frågade jag.

- Jodå, det går bra. Men jag varnar dig. Jag är inte bra på det här, sa han och hans mungipor drogs upp en aning.

Jag skrattade.

- Det är ju därför man över och lär sig, sa jag och blinkade med ena ögat.

Jag berättade hur man skulle göra och sedan tog jag ett steg. Han följde efter.

- Inte så stora steg, ta mindre steg. Myrsteg typ, berättade jag.

- Myrsteg? sa han och skrattade åt ordet.

Jag nickade och log.

- Okej, nu då. Nu tar vi ett steg back, sa jag och vi tog ett steg bak.

Vi dansade stelt ett tag tills han lärt sig stegen. Hela tiden kollade han ner på fötterna och kollade vart han skulle sätta dom.

- Du är ju duktig på det här, sa jag och log stort mot honom.

Han kollade förvånat på mig.

- Duktig? Jämfört med vadå?

Jag skrattade till och ryckte på axlarna.

- Inte i jämförelse med någon. Bara dig själv i så fall.

Vi dansade vidare under tystnad tills han kunde stegen utan att behöva kolla på fötterna, sedan lärde jag honom snurrar och andra komplicerade saker. Vi skrattade mycket åt hur han klantade sig. Precis när vi skulle göra en snurr stannade han upp och tog upp något ur fickan.

- Vänta, sa han. Det ringer.

Han svarade och pratade med någon en stund och sedan la han på och la ner den i fickan igen. Jag kollade på honom med frågande blick.

- Mamma undrade vart jag va, sa han och flinade.

- Vad är klockan egentligen? frågade jag.

Jag kollade mig omkring men hittade ingen klocka.

- Eh... tro det eller ej, men klockan är halv tolv.

- VA!? Redan? Men klockan var ju nyss nio, sa jag förvånat.

Han ryckte på axlarna.

- Tiden går fort när man har roligt, sa han och skrattade.

Jag himlade med ögonen men stämde in i skrattet och skrattade med honom.

---