Hallå? svarade jag.

Jag kollade inte på vem det var. Jag ville bara ta det här fort och för att sedan gå ut och berätta för mina kompisar vad som pågår. Om det var Angy skulle det gå fort. Hon skulle förstå.

- Tracey? hörde jag henne säga.

Jag stannade upp i min rörelse och slutade andas. Det kändes som mitt hjärta hoppade över ett slag.

- Varför ringer du mig? Vad vill du? frågade jag misstänksamt.

- Varför låter du så misstänksam? Har jag gjort något fel? frågade hon och det lät som hon blivit sårad.

- Mamma, du skickade iväg mig från Italien. Räcker inte det? Vill du tortera mig mer? Dessutom har jag hört att du blivit gravid med någon som inte är pappa? Vad är det med det? Du påpekar alla fel hos mig, men har du någonsin kollat in dig själv på riktigt någon gång?

All min ilska och sorg jag känt de sista dagarna tog jag ut i frågor nu. När jag inte kom på någon mer fråga stannade jag upp, rätade på mig och tog ett djupt andetag.

- Förlåt, hörde jag henne viska.

- Det räcker inte med ett förlåt Mamma. Du är min mamma, du borde vara på min sida. Inte deras.

Det hörde snyftningar.

- Förlåt. Jag vet att jag gjort många fel och jag vet att jag gjorde fel när jag skickade iväg dig. Jag saknar dig. Och med barnet? Ja, det var också ett otroligt stort misstag...

Jag började må illa.

- ...Jag ville bara höra hur du hade det. Angelica och din pappa vägrar prata med mig om någonting som har med dig att göra, fortsatte hon.

- Jaha. Det var väl bra. För jag har då inte förlåtit dig för någonting. Du är gravid med en främlings barn, du skickade iväg mig till L.A bara för att folket ville det...

- Tracey... Inte en främling. Jag berättade inte detta för din lillasyster för det skulle förstöra henne helt och hållet. Varför vi bestämde att inte göra abort, är för att det skulle göra stora scener och dessutom för att barnet lär se ut som er pappa. Det är er farbrors barn.

Jag tog bort telefonen från örat och sjönk ner på golvet. WHAT!? Min mamma har haft sex med min farbror bakom ryggen på min pappa?! utan att skydda sig och nu är hon gravid och tänker behålla det för att det kommer se ut som en utav oss!? Är det någon som skojar med mig?

- Eh va!? Vår farbror!? frågade jag hysteriskt.

Sedan kom jag och tänka på en annan sak hon sagt. "...berättade inte för din lillasyster...".

- Hur visste du att Angy berättat det för mig? frågade jag henne fundersamt.

- Det visste jag inte. Jag chansade på det, berättade hon.

- Jaha. Okej. Jag har inte lust att prata med dig mera. Jag har ett nytt liv nu. Och jag behöver återgå till det.

Hon suckade på andra sidan linjen och jag rätade lite på mig. Från ingenstans fick jag en känsla av längtan och jag insåg att hur mycket jag än inte tyckte om henne, så var hon ändå min mamma.

- Jag hoppas allt löser sig därhemma. Jag hoppas verkligen det. Och jag hoppas att jag någon gång kan komma hem och hälsa på. Men inte just nu.

- Okej. Ha det så bra Tracey, sa hon.

Jag sa ingenting mer utan la bara på. Jag satt kvar och stirrade ut i ingenting. Min mamma var med barn med min farbror. Min farbror hade alltid varit snäll mot mig och Angy. Alltid. Vad hände? Varför? Jag fattar inte.

Justins perspektiv

- Vet du vad hon kommer att berätta Justin? frågade Chaz och kollade frågande på mig när Tracey gått in genom dörren för att svara i telefon.

Jag ryckte på axlarna. Kanske, vad skulle jag säga? Det här var inte min sak att berätta. Det var Traceys. Dom skulle ändå få reda på det så jag bestämde mig för att inte ljuga.

- Ja, det vet jag, erkände jag.

Allihop höjde sina ögonbryn och väntade på att jag skulle berätta.

- Men jag tänker inte berätta. Det är inte min hemlighet. Det är hennes och hon vill dela med sig av den. Det är inte rätt att jag berättar i förväg, så ni får vänta. Jag är ledsen.

Caitlin och Payton sneglade på varandra misstänksamt. Jag gissar att Caitlin blivit sårad utav att inte fått veta och övet att Tracey tagit uppmärksamheten från hennes kväll. Caitlin var inte den avundsjuka tjejen, inte ens den hämndlystna tjejen. Men hon gillade att ha uppmärksamheten hos sig.

- Men kan du inte ens ge oss en ledtråd? frågade Christian och såg nyfiken ut.

Jag skakade på huvudet. Jag tänkte inte berätta något.

”Mamma, du skickade iväg mig från Italien. Räcker inte det? Vill du tortera mig mer? Dessutom har jag hört att du blivit gravid med någon som inte är pappa? Vad är det med det? Du påpekar alla fel hos mig, men har du någonsin kollat in dig själv på riktigt någon gång?” hördes Traceys röst inifrån och jag stelnade till. Hon lät arg, ledsen och sårad. Jag hade aldrig hört henne låta sådär. Vad hade hänt?

- Italien? frågade Caitlin och kollade på mig.

- Tortera henne? frågade Payton.

- Gravid med någon annan än pappa? hackade Christian på.

Jag suckade. Det hade avslöjats lite. Men jag tänkte inte berätta. Tracey skulle själv få berätta. Jag tror bara hon börjat i fel ände.

- Jag tänker inte berätta något, sa jag igen när jag kände att alla kollade på mig.

- Vet du ens vem det är hon pratar med? frågade Chaz och lät otroligt dum.

Jag tror Ryan höll med för han kollade på Chaz som han var dum i huvudet.

- Hennes mamma förmodligen? Vem annars skulle vara gravid med någon annan en hennes pappa? frågade han och stelnade till och spärrade upp ögonen när han hörde vad han själv sagt.

Jag gjorde en grimas. Jag hoppas att ingen utav dom har kollat på nyheterna nyligen. Ryan kollade frågande och chockat på mig och jag tror han hade kollat på nyheterna och pusslat ihop allting. Det såg så ut i hans blick, men jag var inte säker så jag lät det vara. Efter en stund tystnad mellan oss, hördes inte längre mumlet från Tracey heller. Jag reste mig upp för att gå in och kolla efter. Caitlin ställde sig upp hon också och höll upp en hand.

- Vänta. Låt mig gå in och kolla efter henne, bad hon och gick förbi mig och in genom dörren.