- Är du säker?
Jag nickade.
- Ja! tjöt hon.
Kön rörde på sig och nu var det snart vår tur.
- Måste vi snacka om modelljobb? frågade Justin.
- Men det gör vi ju inte? sa Caitlin.
- Nej, inte än. Men känner jag dig rätt så börjar ni snart göra det, sa han och flinade.
Caitlin skakade på huvudet.
- Okej, fine. Vi pratar väl inte om modelljobb då, sa jag och vände mig mot Caitlin. Caitlin, har du kommit på hur du ska se ut imorgon? frågade jag.
- Imon? Vad händer imon? frågade Justin förvirrat.
- Caitlin ska på en dejt.
Jag log stort och kollade på Caitlin som stod och kollade ner i marken. Mitt leende försvann.
- Dejt? Intressant, sa Justin och lät väldigt glad och typ... stolt.
Jag stod fortfarande och kollade på Caitlin så jag blev förvånad när hennes huvud flög upp och kollade på Justin när hon hörde honom prata och säga det han precis sagt.
- Vad menar du med det? frågade hon tyst.
Han ryckte på axlarna.
- Det var ett tag sen som du... ja, liksom var ute och gjorde sånt.
De log mot varandra. Jag stod bara och kollade på. Mitt huvud gick fram och tillbaka som en stutsboll. Det såg ut som dom hade ett privat samtal som bara dom förstod med ögonen och nickningar.
- Nå Caitlin?
Hon kollade på mig.
- Jag tror jag ska ha leopardklänningen som jag köpte idag.
Jag nickade.
- Den är fin, sa jag och log.
- Förlåt igen förresten.
Jag kollade ner i marken.
- Vadå? frågade Justin.
Jag skakade på huvudet.
- Inget. Det var ett misstag. Det är lugnt.
Jag kollade upp på Caitlin när jag sa det och hon log. Jag log tillbaka.
- Vad är...
- Kan jag hjälpa er? Vad vill ni ha? frågade killen bakom båset.
- Fyra sockervadd tack, beställde jag.
- Ska bli.
Killen började med sockervadden och jag vände mig mot Justin och såg att han tänkte fortsätta på sin meningen som han tänkte säga.
- Släpp det. Det hände inget speciellt.
- Men... Nehe...
- Precis, sa jag och log.
Killen kom med sockervadden och räckte dom till mig. Jag tog emot dom och betalade.
- Tracey, bara för att du är... började Justin, men jag avbröt honom.
- Tyst Justin, sa jag och blängde på honom.
- Förlåt, jag ska inte säga det. Men...
Åh kunde den killen aldrig låta saker vara.
- Inga men. Det är lugnt, sa jag och log mot honom.
Jag gav Caitlin hennes och Paytons sockervadd och så gick vi tillbaka till de andra.
- Aye, kan vi inte gå till dansbanan? frågade Christian när vi kom fram till dom.
- Jo visst, sa Caitlin.
- Ja, kan vi inte göra det! tjöt Justin.
Ryan och Chaz kollade konstigt på honom.
- Vad har hänt med honom? viskade Chaz till Ryan.
Inte speciellt diskret, men det var det nog inte meningen att det skulle vara heller.
- Kom! sa Caitlin och började gå åt motsatt håll från vart vi köpt sockervadd.
Vi gick ganska länge, men det kändes kort för vi gick och pratade och skrattade. Det var riktigt mycket folk vid dansbanan, fast inte så många som faktiskt dansade. Justin kom fram och ställde sig brevid mig där jag stod och kollade mig omkring på allt. Människorna, omgivningen och lyssnade på musiken. Det var riktigt coolt faktiskt, såna här saker fanns inte i Italien. Det sög. Inte för att jag skulle ha kunnat gå på dom även om det funnits.
- Vill du dansa med mig? viskade han diskret.
- Visst, men vi kan inte dansa till det här, viskade jag tillbaka och viftade lite med händerna för att tydliga vad jag just sagt.
Han skrattade.
- Nej, men det fixar jag.
Jag skrattade och såg honom gå iväg till DJn. Strax därefter började en långsam låt spelas. Justin vinkade på mig och jag skrattade ännu mer, eller mer fnittrade och gick dit.
- Wow, sa jag när vi möttes på dansgolvet.
- Okej, börjar vi?
Jag nickade.
- 1, 2, 3, sa vi tillsammans och började dansa.
När vi börjat dansa och hade dansat ett tag hörde jag flera "ååh" och "wow" från olika sidor runt dansgolvet. Jag la också märke till att det bara var vi som faktiskt dansade. Men ingen utav oss brydde sig, vi var ju vana vid uppmärksamhet. Jag var prinsessa och han popstjärna. Wow, vilken blandning. Stämningen var underbar, det var perfekt belysning, perfekt musik, vi gjorde inga fel och ja... det kändes precis som hemma. Jag hade känt samma känsla på hotellet, men detta var ännu bättre. Jag saknade det verkligen. Mitt liv, mitt normala prinsessliv. När låten tog slut bugade han och jag neg. Flera personer runt omkring började klappa händerna och vissa visslade även. Vi skrattade och gick av till våra vänner. Vanlig popmusik började spelas igen och dansgolvet fylldes med andra människor.
- Waa Justin! När lärde du dig att dansa vals? Eller det var vals va? frågade Ryan.
Jag skrattade.
- Japp, det var vals och jag lärde mig det i natt, svarade Justin och log stolt.
- I natt? frågade Chaz.
Alla såg lika chockade och förvånade ut. Men ingen frågade mig något om det, i för sig kände  dom inte mig så bra och jag var ganska glad att dom inte frågade, för jag orkade inte ljuga mer än nödvändigt.
- Ja, i natt. Tracey lärde mig i natt. Vi dansade nästan... jättelänge.
Allas blickar vändes mot mig. Justin kollade på mig och log.
- Var det där du va, sa Ryan.
- Vadå? frågade Justin.
- Jag ringde din mamma och frågade vart du var, men hon visste inte och du svarade ju inte på mobilen.
Jag skrattade. Ryan kollade på mig.
- Hans mobil ringde hela tiden, så han stängde av den.
- Hmm, det var ju snällt gjort, muttrade han.
Men sen log han stort igen. En ny låt började spelas och alla förutom Justin och jag tjöt. De började sjunga med. "You know you love me, You know you care". Justin började skratta och skakade på huvudet. Jag höjde ett ögonbryn.
- Min låt, mimade han och pekade upp i himlen för att jag skulle fatta vad han menade.
Jag rynkade näsan.
- Sorry, viskade jag.
- Lugnt. Det kan ju inte du veta. Du är ju du. Ovetande, sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag skrattade och knuffade honom lätt i sidan.
- Du, jag lovar. Du kommer ångra att du sa det där. Jag tänker bli ditt största "ovetande" fan någonsin.
- Jadu, bli du det. Jag ser fram emot att träffa dig.
Vi skrattade och Justin kollade mot dansgolvet och nickade med huvudet. Jag nickade åt hans tanke och vi drog med alla de andra ut på dansgolvet och började dansa/hoppa till Justins låt.

---

Kapitel trettio. Eh, ja... :D
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, haha. Men, eh... Kommentera och berätta vad ni tycker ;)