- Oj, redan?

Jag skrattade lågt för mig själv. Jag tror detta var det längsta jag sovit hittills. När man är prinsessa och har massa plikter att göra hela tiden så spelar det ingen roll vilken dag det är, man har alltid något att göra och det något brukar oftast ta lång tid. Så för mig har det inte varit speciellt mycket sovmorgon under mina år jag levt. Jag gick till min mobil och kollade om någon ringt eller smsat. Ingeting, inget sms eller missat samtal. Jag skickade iväg ett sms till Caitlin och skrev att jag var vaken och bara skulle göra mig iordning, sedan skulle jag komma. Jag gäspade och gick in i badrummet för att duscha.

Så fort jag kom ut från badrummet och duschen öppnade jag balkongdörren ut till värmen och sedan gick jag in i min garderob för att hitta något att ha på mig. Idag gick det ganska fort, jag bestämde mig för att ha klänningen jag köpt igår och ett par svarta converse. Jag tog på mig allt och satte mig sedan fort vid datorn för att se om något hänt på min nya twittersida. Efter min systers extrema förklaring igår så visste jag ju redan efter några timmar hur man gjorde och hur allt fungerade, så jag var det nya twitterproffset. Jag skrattade åt mina egna tankar. Inget hade hänt. Jag måste verkligen följa några. Det här är ju nästan lite läskigt annars. Men det fixar jag senare, tänkte jag och reste mig upp. Jag borstade tänderna redan innan frukosten och efter det tog jag min väska och gick för lite frukost. Jag gick till matsalen och satte mig vid ett bord och beställde en ostmacka och en flaska bubbelvatten. När jag fått mina saker och kollade mig omkring kände jag mig otroligt dum så jag tog min macka och mitt vatten och gick därifrån. Jag kunde likaväl äta på vägen till Caitlin. Men hur skulle jag ta mig dit? Jag måste verkligen skaffa mig typ körkort och bil, fort. Jag orkar inte ta taxi varje gång jag ska någonstans och jag kan inte ringa de andra varje gång heller. Jag ställde mig utanför hotellet och kollade mig omkring, där fanns en taxibil som var ledig. Chauffören stod utanför bilen lutade mot framdörren. Jag gick dit och frågade artigt om han var ledig.

- Ja, det är jag. Vart ska vi? frågade han och log mot mig.

När jag kollade längre och noggrannare på honom så såg jag att han inte alls var gammal. Kanske något runt 20. Hur har han hamnat här? Han var söt iallafall. Han hade inga finnar alls, brunt hår och blåa ögonon som verkligen lös blåa.

Jag berättade Caitlins adress och han nickade och öppnade dörren för mig.

- Tack så mycket, sa jag och log.

Jag satt i framsättet och kollade mig omkring i bilen medans jag spände fast mig. Killen satte sig brevid mig och började köra.

- Så vad ska du göra idag? frågade han och sneglade på mig.

Jag kollade förvånat på honom. Men sen log jag och svarade att jag skulle vara med mina kompisar och att vi senare skulle gå på festivalen.

- Jaså? Festivalen?

Jag nickade.

- Ursäkta att jag frågar, men du är inte härifrån va?

Jag skakade på huvudet.

- Nej, jag kommer från Europa, svarade jag på hans fråga och log.

- Okej...

Jag kollade på honom.

- Varför undrar du? frågade jag artigt tillbaka och log.

- Eh... för du liknar prinsessan från Italien som tydligen blivit skickad till England.

Inne i huvudet blev jag chockad och lite rädd. Var det verkligen så lätt att känna igen mig? Men att jag blev rädd för att han verkligen skulle känna igen mig var ingenting jag visade för honom, istället agerade jag som om det var en fråga jag fick varje dag.

- Jaså? Tack, tror jag. Men om dom skickade henne till England, varför tror du att jag skulle vara hon? frågade jag och kände att jag hade en frågande min i ansiktet.

Han skrattade lågt åt det jag frågat, eller det var iallafall vad jag trodde han skrattade åt.

- För... jag vet inte. Du var lik henne och man vet ju aldrig med vad folk säger.

Jag skrattade.

- Nä, det är ju sant.

Han hade mer rätt än vad han trodde att han hade. Folket fick aldrig veta den exakta sanningen. Vi satt tysta resten av vägen. När vi var framme betalade jag, tackade och steg ut. När jag stängt dörren och gått runt bilen för att gå vidare in till Cailtin hörde jag bilens ruta vevas ner.

- Hey, vänta lite.

Jag vände mig om och kollade på honom.

- Ja?

- Åker du ofta taxi?

Jag skrattade.

- eh... ja. Varje dag typ.

- Skulle du vilja ha en privat chaufför? I så fall har du mitt nr här. Ring när du vill, sa han och blinkade mot mig.

Han hoppade in i taxin igen och körde iväg. Jag stod och kollade förvånat på lappen. Fick dom göra så? Jag kollade upp från lappen och mot vägen där han åkt iväg.

- TRAAACEY!!! ropade någon bakom mig.

Jag vände mig om och såg Caitlin och Payton sitta i ett fönster på andra våningen. Jag vinkade mot dom.

- Kom hit!! ropade Caitlin.

Jag gick mot fönstret och när jag började närma mig skrattade hon och sa.

- Nej! Inte hit. DIT! sa hon och pekade på dörren.

Jag skrattade åt hur korkade jag varit och gick dit. Jag kollade upp på dom och sedan på dörren.

- Bara öppna och kom upp, ropade hon och jag gjorde som hon sa.

När jag kom upp till hennes rum satt dom på sängen och åt något.

- Hej, sa jag när jag klev in i rummet.

- Hej! sa dom i en mun.

Dom kollade på varandra och började garva. Jag kollade frågande på dom. När dom såg mig började dom skratta ännu mer.

- Aye, jag har något... typ roligt att berätta, sa jag och skrattade lite.

De båda blev helt tysta. Från att ha skrattat hysteriskt till ingenting, inte ett ljud alls.

- Berätta! sa Payton.

- Ja, vad är det? frågade Caitlin.

Jag log och satte mig brevid dom i sängen.

- Nyss blev jag hit körd av en taxi, det kanske ni såg?

Dom nickade.

- Du stod och pratade med chauffören. Kände du honom? frågade Payton.

Jag skakade på huvudet.

- Nej det gör jag inte. Men han är tydligen min privata chaufför nu, sa jag och höll upp hans nummer.

De kollade på varandra med stora ögon.

- VA!? skrek Caitlin.

- Allvarligt? sa Payton.

Jag nickade och kollade på numret.

- Tydligen. Jag betalade och gick ut och han vevade ner rutan och frågade om jag ville ha en privat chaufför och sedan gav han mig detta och körde iväg, helskumt, sa jag och skrattade.

- Men det är ju grymt! sa Caitlin.

Jag ryckte på axlarna och skrattade.

- Ja, kanske det.

Vi satt och pratade ganska länge om ingenting. Bara bollade idér och frågor och spekulationer om Caitlins dejt och självaste festivalen.

- Har någon av er hört något från Justin om han ska hänga med eller inte? frågade jag.

De skakade på huvudet.

- Nej, har du?

- Jag tror inte det.

Jag tog upp mobilen och kollade om jag nu fått något sms. Jag hade fått ett sms. Jag öppnade det och läste det. "Hey, kan du säga till resten att jag kanske kommer förbi ikväll? Men det är bara kanske, får se om jag hinner :)" stod det. Jag läste det högt och dom nickade.

- Okej, men det är la bra då. Men hans lillasyster fyller ju år, så det är ju inte konstigt om han inte kommer, sa Caitlin och log.

Jag fick en grym idé och tog fram mobilkameran och hoppade närmare dom.

- Le! sa jag och log mot kameran och tog ett kort.

- Vad var det för? frågade Payton.

Jag log.

- Det är roligare att skicka ett grattis med en bild, sa jag och gjorde ett "höhö"-ljud.

Jag skickade iväg bilden med ett "Grattis Jazmyn". Efter ett litet tag fick jag ett sms tillbaka. "LOL, vad söta ni är. Jag ska hälsa grattis från er ;)". Jag läste smset högt igen och skrattade. Jag kollade uppifrån och ner på Caitlin.

- Nå? Ska vi göra dig iordning kanske? Kanske kolla vad EXAKT du ska ha på dig? frågade jag.

- JA!!! tjöt hon och hoppade upp från sängen.

---