Jag gick in på hotellet och raka vägen upp till mitt rum utan att se mig omkring eller nåt. Jag var otroligt trött, en det var ju ine så konstigt om man tänkte efter. Jag hade inte sovit ordentligt sen jag kom hit till L.A. När jag kom innan för dörren på rummet suckade jag högt.
- HEMMA!
Jag tog av mig skorna och suckade igen. Underbart! Jag tog skorna i handen och gick längre in i rummet. Innan jag slängde mig på sängen kastade jag iväg skorna in i vardagsrummet. Jag borde väl vara mer försiktigt, men jag orkade inte just då. Första tanken jag fick när jag slängt mig på sängen var att från och med nu skulle jag sova för alltid. Men jag upptäckte snabbt att det inte skulle hända. För nu var jag jättepigg. Jag satt mig upp igen och lutade mig tillbaka med mina armar som stöd.
- Jahapp... vad ska jag göra nu då? frågade jag högt till mig själv.
Jag kollade mig omkring efter något att göra och fick syn på datorn som stod på vardagsrumsbordet. Jag hoppade upp ur sängen och sprang dit. Jag klickade på den och fick upp sidan. Jag letade upp internet och skulle försöka lista ut hur man skaffade twitter. Det kunde ju inte vara så svårt. Eller?.
Det gick lättare än vad jag trott. Jag hade bara skrivit in twitter.com och så hade jag kommit till rätt sida. Jag hade klickat på skapa ett konto eller vad det nu stått och sedan bara gjort som den sagt åt mig att göra. Jag hade valt användarnamnet Xprincess. Jag tyckte det passade bra in på mig. Jag log och klickade på okej/starta. När jag kommit in blinkade jag förvånat.
- Hur gör man? viskade jag.
Jag skrattade åt mig själv som var så totalt efter så det var nästan läskigt. Jag kollade mig omkring efter min väska eftersom jag visste att min mobil låg där i. Jag hittade den inte någonstans runt omkring mig och kände att en liten panikkänsla började växa inom mig. Jag kollade mig omkring igen, denna gången med panik i blicken och snabba rörelser. Jag reste mig upp och halvsprang ut till sovrummet och dörren. Inte här heller. Jag snurrade runt några varv på platsen där jag stod och kände hur det guppade på sidan av mig. Jag kollade ner och suckade utav lättnad. Där hängde min väska. Jag hade glömt att jag inte tagit av mig den. Jag skrattade lite åt mig själv och sedan öppnade jag den och tog upp mobilen. Jag såg att jag fått ett nytt sms. Jag öppnade den och såg att det var från Angy. Det stod.
"Jättefin! Verkligen! Vart hittade du den? Skulle jag kunna få sno den av dig? ;) <3"
Jag skrattade åt smset och öppnade ett nytt sms för att svara.
"Jo visst. Självklart, varför inte? ;) Hahaha. Aye, Angy... Jag behöver din hjälp. Ring mig!"
Jag skickade iväg det, tog av mig väskan och gick tillbaka till datorn. Jag fick ett sms om att smset jag skickat till Angy var levererat. Jag log och hoppade sedan till utav att mobilen ringde. Jag stirrade chockat på den några sekunder innan jag svarade.
- Hej Tracey! Vad behövde du hjälp med? svarade hon.
Jag tog mobilen från örat och kollade förvirrat på den. Jag skrattade lätt och skakade på huvudet innan jag satte den mot örat igen.
- Hej. Eh... Snacka om att vara snabb. Jag skickade ju nyss smset? sa jag och hörde hur efterbliven jag lät.
Hon skrattade.
- Ja. Det är så. Det brukar gå fort. Det är bara du som inte vet det Tracey.
Jag suckade.
- Aja... Kan du hjälpa mig? Jag har skaffat twitter nu. Men jag har absolut ingen aning om hur man gör, berättade jag. 
- JA! Har du!? Vad heter du?
Hon lät glad och jag skakade lätt på huvudet igen. Jag fattade inte ett skit av det här. Vad var det att vara så glad över?
- Xprincess, sa jag och log för mig själv igen.
Jag tyckte att jag otroligt smart som kommit på det. Nu kunde jag vara mig själv utan att någon fick veta vem jag var.
- X...princess? Tracey, vad menar du? Du är ju fortfarande prinsessa? sa hon och lät inte längre lika glad.
Jag suckade.
- Det är inte så lätt. I hjärtat är jag fortfarande prinsessa och självklart kommer jag alltid vara prinsessa som Tracey Monroe. Men jag är inte längre prinsessan Tracey Monroe på utsidan. Jag är numera den normala tjejen Tracey Hathaway. Så därför fick det bli Xprincess för så kan jag vara båda sidorna utav mig utan att någon någonsin får reda på det.
Hon suckade också.
- Okejdå. Jag följer dig, så får du följa mig tillbaka.
Jag skrattade åt henne.
- Följa dig? Angy vad snackar du om?
- Det heter så! Det är ju inte precis jag som gjort sidan! Och jag vet inte varför det heter så, det bara gör det. Men nu följer jag dig iallafall! Du ser mig under dina "followers", sa hon.
Det lät som hon log och det fick mig att le.
- Okej... jag ska försöka.
Jag uppdaterade sidan och såg precis som hon sa att det fanns personer under followers. Men det vara inte bara en, utan det var tre.
- Eh... Angy. Det finns tre personer under mina followers. Vem av dom är du?
- VA!? Har du redan 3 followers och du har bara haft twitter i typ 5 minuter? Driver du med mig? ropade hon chockat.
- Tydligen. Men det spelar ingen roll. Vem av dom är du? Vad heter du?
- Jag heter IamAngy. Klicka på mig och så kommer det upp en ruta och där ser du tweets från mig och också en "följ"-knapp. Den knappen ska du klicka på och så följer du mig.
Jag skrattade och gjorde som hon sa. Det lät otroligt fånigt när hon sa att jag skulle följa henne och hon skulle följa mig. Angy fortsatte att babbla vidare om hur man gjorde på twitter och jag började gäspa. När hon äntligen tystnade hade jag fått en hel redovisning om hur man gjorde för att hantera twitter. Det var förmodligen bra eftersom jag inte kunde ett skit om det. Men nu var jag rejält trött.
- Angy. Klockan är rätt mycket här, så jag ska sova nu.
- Hur mycket är den? frågade hon.
Jag kollade på min nya klocka som jag ställt på bordet under tvn.
- Halv 3. Så jag ska sova nu. Godnatt. Jag älskar dig.
- Godnatt Tracey.
Vi la på och jag skrev min första tweet innan jag loggade ut. "New here. Be nice to me ;) Good night." Jag stängde av datorn, gjorde mig iordning och gick och la mig. Denna gången somnade jag innan huvudet nuddat kudden. Eller så kändes det i alla fall.