- Vi skulle vilja beställa nu, sa Justin.

- Nå, vad vill ni ha?

Jag började fnittra.

- Eh, vi vill ha... eller iallafall jag vill ha en macka med stekt ägg på med bacon brevid, sa jag och kollade på Justin.

Han nickade.

- Det låter gott, jag tar också det.

Servitören nickade och gick ifrån oss igen. Jag smuttade på min apelsinjuice och kollade mig omkring.

- Hur kan du låta bli att skratta när du ser honom? sa jag och fnittrade.

Han skakade på huvudet.

- För att... eh, jag vet inte.

- Aja, jag tycker iallafall det är skitkul.

Han log. Han kollade sig omkring och log sedan stort mot mig.

- Om du fick göra vad som helst, vad skulle du göra?

- Jag?

Han nickade. Han såg väldigt glad och uppspelt ut.

- Hmm, ingen aning. Jag har sett mycket om Golden Gate-bron på TV och om jag fick göra vad som helst skulle jag nog vilja gå över den.

- GÅ!?

Jag nickade.

- Eller först skulle jag nog vilja ändra på allt. Göra så att ingen i... Jag kollade mig omkring och såg några personer inom hörhåll... hemma ogillar mig och göra så att jag kunde flytta hem igen om jag ville.

- Skulle du det? Vilja bo Ita... hemma igen?

Jag ryckte på axlarna.

- Kanske. Jag vet inte. Det är ganska jobbigt att vara... jag. Så just nu är jag glad att jag är här och fri, men samtidigt är det mitt land och min plikt att ta hand om det och folket och det gnager mig hela tiden och jag är hela tiden medveten om det.

Han nickade. Jag log mot honom.

- Du då? Vad skulle du göra?

- Den är lätt för mig. Jag skulle vilja möta varje fan, varenda en av dom. Träffa dom, prata med dom och så...

Jag log.

- Aww, vad gulligt. Det är verkligen omtänksamt.

Han rodnade och såg ut som om han rodnade. Jag skrattade.

- Du är för go, log jag.

- Go? Har du smakat på mig?

Han blinkade som om han var förvånad. Jag blinkade också av förvåning.

- What? sa jag.

- Du sa att jag var go, jag undrar bara om du smakat.

- Öh...

Han skrattade.

- Jag skojade bara!

Jag kollade med förvånad blick på honom och det fick honom att skratta ännu mera. Vi satt tysta ett tag och sen kom maten. Denna gången var det en annan servitör. Jag var ganska tacksam för det.

- Tack, sa vi båda två samtidigt.

Vi kollade förvånat på varandra och log mot varandra. Servitören nickade och gick iväg. Jag började äta på min mat. Vi satt tysta medans vi åt. Det var jättegott. Det kändes som det var evigheter sen jag åt sån här mat. Hemma åt jag alltid nyttig mat. Detta var allt annat än nyttigt.

- Vad tänker du på?

Jag kollade upp på honom och såg att han log och såg fundersam ut.

- Maten, sa jag och log.

- Maten?

Jag nickade.

- Jag har inte ätit det här på evigheter.

- Inte jag heller faktiskt, berättade han och såg ut som han inte riktigt var närvarande.

- Vad tänker du själv på?

Jag log.

- Jasmine. Hon var den sista jag åt det här med.

- Vem är det? frågade jag och kollade på honom och sökte efter några känslor, men hittade inga.

- Eh, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara... Hon är min vän nu, men hon har varit mer än det. Vi var typ tillsammans ett tag. Fast ändå inte...

Han skrattade.

- ...Jag vet inte. En kompis iallafall, fortsatte han.

Jag nickade, men jag var inne i mina tankar så jag sa inget och tror inte jag log heller. Stackare, han måste tro att jag var sur eller något, tänkte jag.

Vi fortsatte äta utan att säga något. Justin såg ganska ledsen och nere ut när man tänkte efter. Jag tyckte synd om honom av någon konstigt anledning, jag hade en konstigt känsla inom mig. Jag kunde inte sätta ord på vad det var, men en konstigt känsla. Medans vi åt satt jag och tänkte på tjejen han nämnt, Jasmine. Vem var hon? Jag fortsatte sitta tyst tills jag ätit upp, jag sa inte ett ord.

---