- Vad menar du med att du blev tvingad hit?

Jag ryckte på axlarna. Jag kollade ner i golvet för att inte visa hur ledsen jag var. Tårarna hade slutat rinna, men jag snörvlade fortfarande. Jag kände armar omkring mig och kände att Justin kramade mig. Jag kramade tillbaka och tårarna började rinna igen. Jag hörde hur han viskade att allt skulle bli bra och såna tröstande saker. Efter en stund lutade jag mig tillbaka och torkade tårarna och skrattade lite.

- Förlåt.

- Förlåt för vadå? frågade han oförstående.

- För... det tillexempel, sa jag och pekade på den blöta delen av hans tröja.

- Eh, det är lugnt. Men vill du prata om det?

- Det finns egentligen ingenting att berätta eller prata om. Allt är mitt eget fel. Det var jag som ställde till med problem och var olydig, Tillslut sa folket... jag tystnade av ilska när jag tänkte på personen jag precis skulle nämna... och min idiot till mamma ifrån, så då bad dom mig att packa mina saker och ta första flyget hit.

Justin kollade chockat på mig.

- Oj, men... på nyheterna säger dom ju att du åkt till London.

Jag skrattade.

- Ja, jag fick välja mellan att åka till London och hit, så då valde jag hit.

- Hmm...

Jag log och kollade ut över vattnet. Jag tyckte på axlarna.

- Det spelar ingen roll. Jag kan inte göra någonting.

Justin la en arm runt mig och jag lutade mitt huvud mot hans bröst/axel. Vi stod så och kollade på resten utav soluppgången.

- Har du sovit överhuvudtaget i natt? frågade jag när vi lite senare gick in igen.

- Nej, det har jag inte. Jag kunde inte sova.

Han log mot mig. Jag kollade på honom med en frågande blick.

- Är du trött nu då?

Han skakade på huvudet.

- Nej, men hungrig är jag.

Jag mindes vad som hänt lite tidigare -eller mycket tidigare när jag tänkte efter- med maten och killen och började fnittra.

- Vad?

- Inget. Jag tänkte bara på den stackars killen med maten.

Justin började skratta.

- Det var kul, men kom nu. Jag vill ha frukost.

- Men vad är klockan?

Jag kollade mig omkring. Han ryckte på axlarna.

- Jag måste verkligen skaffa en klocka.

Han nickade.

- Aja, skit samma. Nu går vi, sa jag och gick mot dörren.

- Hallå? hörde jag Justin säga bakom mig.

Jag vände mig om och såg att Justin hade sin telefon mot örat. Jag ville inte tjuvlyssna på honom så jag gick in på toaletten istället och tvättade ansiktet. Jag hörde fortfarade mummel utifrån när jag tvättat färdigt mig och ville inte störa honom så istället för att gå ut satte jag mig på toalettstolen och började fundera på hur man skulle kunna inreda stället. Det var ljusblåa kakelplattor som vägg och sen vita kakelplattor som golv. Ljusa färger även här. Duschen hade suddiga glasdörrar så man kunde inte ha något gulligt draperi, men det behövdes en toaborste och lite andra småsaker och det var ju lätt att hitta i fina färger och mönster.

*knack, knack*

Jag hoppade till av förvåning och kollade mot dörren. Justin öppnade dörren och stack in huvudet. När han såg att jag satt där på toaletten började han skratta.

- Vad gör du?

- Funderar på hur jag kan göra detta stället mer som mitt, sa jag och berättade bara halva sanningen.

Jag kollade på honom, han höjde ett ögonbryn samtidigt som han hade världens flin på läpparna. Det syntes att han inte trodde på mig. Jag gjorde en grimas.

- Jag ville inte störa dig medans du snackade och jag ville inte tjuvlyssna, medgav jag.

Han började skratta ännu mera.

- Det är lungt. Du hade inte behövt springa och gömma dig. Det var bara Caitlin.

- Aha okej. Behöver du åka?

Han skakade på huvudet.

- Hon ville bara att vi skulle träffas senare, typ.

- Okej, sa jag och nickade. Så när behöver du gå då?

Han kollade på mig med ett förvånat uttryck.

- Jag? Vadå jag? Du menar väl vi?

- Vi? frågade jag förvånat.

Vi var nog lika förvånade ut båda två. Men han nickade.

- Vi båda, eller alla... hur många vi nu än är, ska träffas. Du är en utav oss nu, sa han och blinkade med ena ögat.

Jag log.

- Tack.

- Men kom nu!! Jag är fortfarande hungrig!

---