- Hej Bridget! ropade jag och gick till henne.

- Hej Tracey, sa hon och log mot mig.

- Kan du berätta för mig vart matsalen ligger?

- Självklart, men ni är liiite fel. Restaurangen ligger på första våningen. Alltså en våning upp. Här nere finns bara balsalen där borta och typ städrum.

Jag skrattade.

- Ojdå. Tack för informationen.

Bridget kollade mig över axeln.

- Vem är det du har med dig? frågade hon och log brett mot mig.

- Justin Bieber.

- VA!? tjöt hon.

Hon kollade förvånat mellan mig och Justin. Jag nickade.

- Justin, kom hit, ropade jag över axeln till honom.

Han vände sig om och kom gåendes mot oss.

- Hej, vad är det? Fick du reda på vart matsalen låg?

Han kollade på mig och sen på Bridget. Bridget satt och stirrade på honom och log fånigt.

- Jag tror jag hittat någon som inte är som jag, berättade jag och skrattade.

Justin fattade direkt vad jag menade och började prata med henne. Jag stod hela tiden och kollade på Bridget. På hennes reaktioner. Dom gjorde mig både förvånad och glad. Hon hade lugnat ner sig nu och satt inte längre och stirrade.

- Inget elakt menat mot någon, men kan vi gå och äta nu?

- Visst, jag är med hungrig. Men jag fattar inte hur, vi käkade ju typ nyss.

Justin skrattade och ryckte på axlarna.

- Okej Bridget. Tack för informationen och ja, vi ses snart, sa jag och log mot henne.

- Hejdå Bridget. Trevligt att träffa dig, sa Justin och vinkade.

- Hejdå, detsamma. Aye, Tracey skulle vi kunna träffas senare?

Jag kollade på henne.

- Eh, ah... visst, men senare ikväll då. Jag ska nämligen träffa honom och några andra på dagen/eftermiddagen, sa jag och pekade på Justin.

Hon nickade och jag log. Justin och jag började gå tillbaka mot hissarna.

- Hur träffades ni? frågade Justin och sneglade på mig.

- Eh, hon var här och tog emot mig igår och visade mig till mitt rum och vi snackade och hon visade sitt stöd typ, jag ryckte på axlarna. Inget märkvärdigt.

- Hm, hon verkar snäll.

Jag nickade.

- Hur gammal är hon? frågade han.

Jag ryckte på axlarna.

- Ingen aning, har aldrig tänkt på det.

- Hmm...

Jag kollade på honom.

- Varför? undrade jag.

- Ingen anledning, undrade bara, sa han och log.

Vi kom fram till hissarna och dom öppnades. När vi var uppe på första våningen kom vi direkt in i restaurangen.

- Wow, sa jag.

Det var jättefint. Stort och mjukt. Färgerna härinne var inte ljusa, inte bara iallafall. Det var varma färger. Röd och guld var det mycket utav. När man tänkte på det lät det inte alls fint, men det var det. Borden stod lite huller om buller, men det var också fint. Jag sneglade på Justin och han såg ungefär ut som jag kände mig.

- Det är fint här, sa han.

Jag nickade.

- Kom, sa jag och började gå mot ett bord.

Vi satte oss vid ett bord och fortsatte kolla oss omkring.

- Kan jag hjälpa er? frågade en man som stod bakom Justin.

Jag kollade upp och såg någon jag inte förväntat mig att se. Jag började skratta.

- Vad är det? frågade Justin och kollade frågande på mig.

Jag pekade på vad jag skrattade åt bakom honom. Justin vände sig om och såg vem jag skrattade åt. Han flinade och försökte dölja sitt skratt med fejkade hostningar. Själv kunde jag inte sluta.

- Förlåt oss, vi är inte färdiga än. Eller... skulle vi kunna få apelsin juice?

Han nickade och gick iväg.

- Sluta, skrattade Justin.

- Okej, förlåt, sa jag och försökte sluta skratta.

Det gick inge vidare. Jag garvade snart så mycket att tårarna rann.

---