- VÄNTA LITE! KOMMER STRAX! ropade jag tillbaka.

Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. Jag la huvudet på sned och började skratta. Jag såg förjävlig ut! Jag kollade ner på klänningen och suckade. Jag tog av mig klänningen och hängde upp den på en galge. Sedan kollade jag efter vad jag skulle ha på mig nu. Jag orkade inte ha samma kläder som förut. Jag stod och velade ett tag men valde sedan en midjehög svart kjol med ett randigt linne instoppat innanför kjolen så att det såg ut som en klänning som gick till knäna. Sedan tog jag ett par högklackade gladiator-skor i handen, torkade bort tårarna och rättade till håret. Mitt smink hade inte runnit så jag satte ett leende på läpparna och gick ut till Justin.

- Vem snackade du med förut? frågade jag och slängde mig i soffan.

- Christian.

- Vem? frågade jag förvirrat.

- Caitlins lillebror. En skitsnäll och superskön kille!

Jag nickade.

- Vad kom ni fram till då?

- Att klockan redan är halv sex, så vi tänkte mötas i stan och hitta på något en stund och sedan typ dra någonstans. Hem till någon.

- Okej.

Justin kollade fundersamt på mig ett tag.

- Vad? sa jag och fnittrade.

- Har det hänt något?

Jag höjde ett ögonbryn.

- Vad menar du? frågade jag chockat.

- Du ser ut som du har gråtit och du låter ganska ledsen eller nere.

- Kan du se och höra sånt efter bara ha känt mig i en... eller två dagar?

Han ryckte på axlarna.

- Det beror på om det stämmer eller inte.

Han kollade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna.

- Kanske.

Jag log lätt mot honom, men han log inte tillbaka. Han fortsatte att se fundersam ut.

- Varför? frågade han.

Jag la huvudet på sne som i en fråga.

- Varför har du gråtit? sa han och berättade vad han ville veta.

- Massa anledningar...

- Någon speciell?

Jag visste inte riktigt om jag orkade berätta allt som cirkulerade i mitt huvud. Jag bestämde mig för att låta bli så jag skakade på huvudet och log. Han reste sig upp och kom fram till mig, satte sig brevid mig och kramade mig.

- Jag vet att vi bara känt varandra i två dagar, men du kan ändå prata med mig om det är något.

Jag nickade.

- Jag vet. Detsamma Justin.

Han släppte mig och log.

- Bra. Ska vi åka?

Jag nickade.

- Men ska du gå själv?

Han fattade vad jag menat och skakade på huvudet.

- Nej, det kan jag inte. Kenny kommer, eller han är nog redan här. Jag smsade honom typ förut, så han är väl därnere gissar jag.

- Okej, bra. Ska vi gå då?

- Absolut!

Jag tog på mig skorna och tog min väska. Jag hade kommit ihåg att ladda min nya kamera så nu kunde jag ta med den. Jag satte i batteriet och minnet och klickade på ON.

- LE Justin! sa jag.

Han vände sig om och gjorde peace.

- Yeeeah! Snyggt, skrattade jag.

- Kom nu!

Jag gick efter honom och stannade vid dörren. Innan jag stängde dörren kollade jag så att jag hade allting. Jag hade allting med mig så jag stängde dörren och skyndade efter Justin.

- Aye! Vänta på mig! ropade jag efter honom.

När vi kom ner till hans bil stod faktiskt Kenny där. De kramades på ett killigt sätt och skrattade åt något. Själv stod jag brevid helt tyst och kollade på.

- Åh! Kenny det här är Tracey. Tracey, Kenny. Kenny, T racey, sa han och gjorde rörelser emellan oss.

Jag sträckte fram min hand mot honom.

- Hej, sa jag.

- Vi har väl redan träffats? Igår? frågade han.

Både jag och Justin nickade. Kenny tog min hand och kramade den löst.

- Hej igen, sa han och log mot mig.

Jag log tillbaka. Han vände blicken och kollade på Justin.

- Ska vi åka?

Justin nickade.

- Vart ska vi? frågade han.

- In till stan. City walk, svarade Justin.

Kenny nickade och satte sig i förarsätet. Jag kollade på Justin som gick och öppnade dörren till baksätet.

- Damerna först, sa han och gjorde en gest med armen.

Jag log mitt mest prinsessaktiga leende och neg.

- Tack så mycket, sa jag och steg in och satte mig i bilen.

Justin skrattade och hoppade in efter mig.

- Kenny, kan du sätta på radion tack? sa Justin och log mot Kenny i bakspegeln.

Kenny satte på radion och en röst sjöng "...don't know how you got me acting like this...".

- Jasmine! Yeah!

- Nu kör vi! sa Kenny och gasade.

- Woooaaaahhw! tjöt Justin och garvade.

Han blir en helt annan person tillsammans med Kenny, tänkte jag och log.

---