- JA! kom igen Tracey! sa Payton och log jättestort.

- Men... hur?

Jag kollade förvirrat på dom två. Kunde jag det? tänkte jag och kände ett litet hopp inom mig.

- Vi kan snacka med rektorn! Snälla Tracey!! sa Caitlin och såg jätteglad ut.

Både hon och Payton kollade hoppfullt på mig.

- Me... Varför inte! sa jag och log smått mot dom.

- JAAA!!!! Tjöt dom båda och kramade mig.

Jag kramade tillbaka och skrattade. Jag kände hur tårarna började komma i ögonen och jag svalde för att försöka hålla tillbaka dom. När dom lutade sig tillbaka och kollade på mig såg jag att dom log jättestort båda två och var jätteglada. Tårarna började rinna och jag började skratta. Deras leenden försvann.

- Tracey, varför gråter du? frågade Payton medlidande.

- Glädjetårar! Jag är så jäkla glad och... ja det går inte att förklara.

- Aww, sa dom och kramade mig igen.

Jag torkade tårarna när dom släppte mig nästan gång och sedan gick vi in för att shoppa.

- Så? Vart ska vi först? frågade Caitlin.

- Vi ska köpa en kamera först! tjöt jag.

- Okej! Tjöt Payton.

- Den här vägen! sa Caitlin och tog mig i handen och traskade fort iväg. Jag tog tag i Paytons hand och drog med henne också. När vi kom fram till affären kollade jag mig omkring

- Pinsamt värre, mumlade jag.

De vände sina huvud mot mig och kollade chockat på mig.

- Vad sa du? frågade Caitlin.

Jag kollade förvånat på henne.

- Pinsamt värre?

- Varför då?

- För... jag var här igår och köpte min nya dator och... Jag avbröt mig själv.

- Vad? frågade Payton.

- Jag glömde skaffa twitter. Min syster kommer bli jätteledsen.

- Men det kan vi fixa senare. Kom nu, sa Caitlin och gick med bestämda steg in i affären.

Jag och Payton stod kvar och såg henne så därinne själv och kolla mer omkring sig än på kamerorna.

- Vad är det med henne? frågade jag.

Payton skrattade.

- Hon gillar killen som jobbar här. Eller hon tycker han är snygg.

Jag kollade på henne och höjde ögonbrynen.

- Seriöst?

- Vadå?

Jag skrattade.

- Jag snackade nog med honom igår. Det var det som var... eller är så pinsamt. Jag kunde absolut ingenting om datorer. Det kan jag fortfarande inte.

- Va? Är du seriös? Snackade du med honom? Caitlin har väntat i evigheter på att få ett tillfälle och en anledning att snacka med honom...

- och så kommer jag hit och snackar med honom nästan direkt, flinade jag.

Caitlin vände sig om mot oss som om hon precis upptäckt att vi inte var med och bakom henne. Vilket förmodligen var så, det var först nu hon märkte det.

- Kommer ni eller? sa hon och vinkade på oss.

Vi nickade. Jag kollade på Payton och flinade. Hon flinade tillbacks. Jag började gå in i affären och precis när jag satte ner foten innan för affärens gräns öppnades personaldörren och han killen steg också ut i affären. Jag och Payton började skratta och jag hörde hur Payton viskade "vadå ödet?" bakom mig. Caitlin kollade ilsket på oss och hennes ansikte var tomatrött.

- Sluta! Kom nu!

När vi kom fram till Caitlin ställde hon sig framför oss och såg jätteallvarlig ut.

- Caitlin, slappna av! sa jag.

- Sluta skämma ut oss, sa hon men nu log hon.

- Okej, vi lovar. Om du slappnar av och beter dig som dig själv, sa Payton och log stort.

- Okej, jag lovar. Kom nu, nu kollar vi på kameror, sa hon.

- Aye Caitlin. Ska vi inte fråga efter hjälp?... frågade jag, lite för högt.

Tillräckligt högt för att han skulle höra. Sedan sänkte jag rösten.

-...Han vet att jag suger på tekniska prylar.

Hennes ansikte blev uttryckslöst/frågande/chockat.

- Hur då?

- Jag snackade med honom igår när jag köpte min dator.

Jag sneglade på Payton som flinade stort.

- VA!? Hur... Va... Men...

- Sch Caitlin. Han är påväg hit, viskade Payton och log.

Caitlins ansikte blev ännu rödare och sedan blev det ganska blekt.

- Caitlin, Ta't lugnt! sa Payton och jag visade att hon skulle ta ett djupt andetag.

Hon blundade och tog ett djupt andetag.

- Hej tjejer. Kan jag hjälpa er?

Hon öppnade ögonen och spärrade upp ögonen. Hon tog ett till djupt andetag sen vände hon sig om med ett leende på läpparna.

- Ja tack.

---