- Vad ska du ha på dig Caitlin? frågade jag.

Hon ryckte på axlarna.

- Klänning? Kjol? Byxor? Någon idé?

Jag höjde ett ögonbryn. Hon ryckte på axlarna igen. Jag skakade på huvudet.

- Men... Nehe. Vi får väl söka igenom varenda klädaffären dåra.

- Det låter bra. Men kan vi först gå och köpa något att dricka? Typ vatten?

Vi nickade. Vi började gå och hittade en mataffär där vi gick in och köpte var sin vattenflaska. När vi kom ut från mataffären igen kollade vi oss omkring. Massa affärer. Vi började med den första vi såg och gick in dit. Ingenting därinne. I alla fall ingenting för oss.

Efter typ en halvtimmes letande hittade Caitlin en röd/orange/rosa klänning som hon tyckte om. Hon gick in och testade den. Under tiden som hon var därinne kollade jag mig omkring och hittade en vit klänning som var söt. Jag tog den i min storlek och gick in i omklädningsrummet.

- Payton vad tycker du? Säg ärligt! hörde jag Caitlin säga.

- Wow, du är jättefin Caitlin!

- Får jag se! tjöt jag och glömde att jag hade tagit på mig den vita klänningen.

Jag gick ut till Payton och Caitlin och de båda stirrade på mig.

- Vad? frågade jag och kände att jag rodnade. Varför kollar ni på mig sådär för?

Jag vände mig mot spegeln och såg hur klänningen satt på mig och kom på att jag hade den på mig. Den satt bra, jag var fin i den. Jag log mot mig själv.

- Wow Tracey.

- Men så speciellt är det ju inte? Du är assöt Caitlin, sa jag och pekade med huvudet mot henne.

Hon kollade ner på sin klänning och sen på mig igen. Hon blinkade som om hon precis vaknat.

- Sluta nu! sa jag och skrattade.

Jag svalde och kände mig dum för att jag tagit på mig klänningen och snott uppmärksamheten.

- Du ska köpa den va? frågade Payton.

Jag nickade.

- Jag tror det.

- Du måste! tjöt Caitlin.

- Du med! tjöt jag tillbaka.

- Jag tror jag ska det, men är det inte för mycket?

- Nej verkligen inte! Du är jättefin och han kommer svimma när han ser dig!

- Så som vi svimmade när vi såg dig? sa hon och blinkade mot mig.

Jag skakade på huvudet och det lilla leendet hon haft på läpparna försvann.

- Värre. Han kommer svimma på riktigt typ, sa jag och log stort.

Hon suckade dramatiskt och satte en hand för pannan och ramlade baklänges.

- Precis.

Vi skrattade. Jag gick in i omklädningsbåset igen och bytte om till mina egna kläder.

- Men var vi klara då eller? Eller ska vi göra något mer? sa jag och tog klänningen över ena armen och gick ut.

När jag kom ut var det tomt. Jag kollade mig omkring men såg ingen av dom.

- Caitlin? Payton? Hallå?

Jag gick ut till resten utav affären och kollade mig omkring. Ingen här heller. Vart är dom? Jag gick in i omklädningsrummen igen.

- Caitlin? Någon?

Jag ryckte på axlarna och gick till kassan. Dom hittade mig väl. När jag kom till kassan ser jag dom.

- Hallå? Vart försvann ni?

- Oj, förlåt! sa Caitlin och la en chockad hand över munnen och hade uppspärrade ögon.

Jag skrattade.

- Gör inget. Hittade ni något mer?

Jag tittade ner på en typ leopard mönstrad klänning som hon höll i. Hon nickade och höll upp den.

- Snygg. Passade den dig?

- Vet inte, har inte testat den. Men jag köper den ändå för den är snygg.

- Kör på det.

Nu var det en aning spänt mellan oss. Det kändes konstigt att dom bara gått utan mig. Hade dom glömt att jag var med eller bara skitigt i mig eller va? Jag fick inte ihop det. När vi kom fram till kassan och betalade var allting som vanligt på utsidan, men jag hade en konstigt känsla inom mig. Jag ville hem.

- Vart ska vi nu? frågade Payton och log mot mig.

- Eh, ni kan fortsätta. Jag behöver gå hem. Kom på att jag behöver ringa min syster.

Det var en lögn. Men jag ville vara ensam, så hem var en bra idé tyckte jag.

- Men... Okej, ska vi skjutsa dig? frågade Caitlin.

Hon såg orolig ut. Jag skakade på huvudet och log.

- Nej. Det behövs inte. Men tack ändå. Vi hörs sen.

Jag vände om och gick mot utgångarna. Jag kom ut på gatan och kände inte för att sätta mig i en bil, så jag började gå.

---