- Vad gör du själv? Frågade jag helt plötsligt när jag kom på att han faktiskt stod där.

- Jag bor här, sa han och pekade åt ett håll.

Jag kollade dit och nickade så att han förstod att jag fattat.

- Har du något för dig? Eller vill du hänga med mig och shoppa? Frågade jag och log brett.

Han log tillbaka och svarade att han inte hade något för sig, så han kunde lika gärna hänga med. Vi började gå och när vi kom in genom dörren han pekat på stannade jag av förvåning.

Köpcentret var jättestort på insidan. Massor med affärer och matställen, men varför hade dom gömt det? Vad var meningen med det? Det förstod jag inte överhuvudtaget. Alex skrattade lite diskret åt mitt ansikts uttryck, men inte tillräckligt för att jag inte skulle lägga märke till det.

- Hur började du jobba med det du jobbar med? Frågade jag och sneglade på honom medans vi gick mellan affärerna och kollade i fönsterna efter något snyggt.

Han tvekade och när jag kollade upp på honom såg jag att han hade en röd ton på kinderna. Han rodnade.

- Varför rodnar du för? Det är inget fel att vara taxichaufför. Alla måste ju göra något för att få ihop pengar, eller hur? Sa jag och log.

Han skrattade åt min formulering.

- Tja, när jag slutade skolan… ungefär för 1 år sen. Så ja, då behövde jag som sagt pengar och taxi har ett ganska flexibelt schema, så jag kunde jobba när det passade mig. Så ja, det fick det bli. I alla fall tills vidare, svarade han och rodnade lite till.

Jag nickade.

- Det låter ju smart, sa jag.

Han nickade. Vi fortsatte gå och kolla i fönsterna och  kom fram till en bröllopsbutik. Jag stannade utanför den och kollade på klänningarna. Jag kände att Alex kollade på mig och jag blev varm i ansiktet. Herregud vad vi två skulle rodna nu då.

- Jag ska faktiskt gå på möte för att bli bröllopsklänningsmodell imorgon, sa jag och kollade på honom och sedan tillbaka på klänningarna.

När jag efter att ha kollat på klänningarna ett tag vände tillbaka blicken mot Alex, stod han med uppspärrade ögon och kollade mellan mig och klänningarna.

- Du? Men du är väl typ 17? Frågade han förvånat.

Jag skrattade och ryckte lite på axlarna.

- 16, faktiskt. Men ja, dom skulle göra en artikel i sin nya tidning om tjejer som gifter sig tidigt…. Väldigt tidigt, berättade jag.

- Jaha, vad kul, har du varit modell förut? Frågade han och hans röst lät lite underligt så jag kollade upp på honom och upptäckte att han granskade mig uppifrån och ner.

Jag skakade på huvudet.

- Nej, jag kom hit i Torsdags och jag har inte gjort så mycket sedan dess. Imorgon börjar jag i skolan här, och ja efter skolan ska jag på det dära mötet och sen lär väl mitt liv rulla på, skrattade jag.

Han skrattade också.

Vi fortsatte gå och gick in i en accessoaraffär, med massor med väskor, mössor, halsdukar. Jag fattade inte riktigt vad man behövde de sakerna till här, det var väl nästan aldrig kallt vad jag hört? Jag hittade en jättesöt svart väska som var väldigt enkel. Egentligen bestod den bara utav ett enda fack och så ett band man kunde hänga över axeln.

- Vad tycker du? Ska jag köpa den? Frågade jag och vände på väskan fram och tillbaka innan jag hängde den över axeln.

Han nickade.

- Visst. Jag är inte speciellt bra på att se vilka väskor som är bra, eller shoppa överhuvudtaget, erkände han och skrattade.

Jag skrattade med honom och gick och betalde väskan. När vi gick vidare sedan så gick vi förbi ett matställe där vi stannade och satt oss ner. Vi bestämde oss för att äta, jag hade inte ätit speciellt mycket idag och det är aldrig fel att äta. Så vi satt oss där och började prata om allt och ingenting. Det var lätt att prata med honom också, inte på samma sätt som med Caitlin, Justin och resten men det var ändå lätt. Vi kom inte ens in på Italien, prinsessan som rest från Italien och som nu är någonstans i världen helt ensam eller något liknande, ingenting sådant som man kunde koppla till mig. Jag delade med mig utav det jag ville och kunde och detsamma gällde väl honom, tror jag. Det kändes bra, att han någon jag inte behövde vara så seriös, någon som inte visste allting om mig. Jag kunde vara mig själv, den jag ville vara. Utan att bry mig om någonting annat. Om Alex tyckte om mig, så var det för mig, bara mig, inte på grund av att jag var prinsessa eller något sånt. Den tanketn fick mig att le och det kändes bra.

När vi efter en timme eller kanske till och med två timmar reste på oss för att gå, föreslog Alex att vi skulle gå ner till stranden.

- Är den långt härifrån? Frågade jag och kollade på klockan som hängde på väggen.

- Nej, inte speciellt. Ska du någonstans? Frågade han och kollade också på klockan.

Den var halv 5 redan. Vart hade dagen tagit vägen? Jag log mot honom och skakade på huvudet. Vad jag visste skulle jag ingenstans förrän imorgon.

- Nej, jag ska ingenstans. Vi kan gå till stranden, sa jag och Alex nickade och började gå för att visa vägen.

- Snart, eller okej, om några timmar, kanske en eller möjligtvis två så kommer solen börja gå ner. Det är jättefint från havet, berättade han och hade ett drömmande ansiktsuttryck.

Jag nickade.

- Ja, jag håller med. Det är jättefint. Där jag bor är det balkong ut mot havet och ligger så att man kan se båda soluppgången och solnedgången. Verkligen jättefint.

- Vart bor du? Frågade han.

- Jag bor… började jag.

Jag stannade upp när jag tänkte på hur man skulle förklara det. Jag kunde inte komma på namnet och hur ska jag kunna förklara vart det ligger, jag kan inga ställen som låg i närheten ingenting. Jag skrattade lågt och kollade generat ner i marken.

- Jag kommer inte på vad hotellet heter, och jag har ingen aning om vad som ligger i närheten, jag har ju bara varit här i 3 dagar så jag har inte precis hunnit med så mycket än. Jag vet i alla fall att det ligger väldigt mycket i mitten, eller det var i alla fall vad en taxichaufför sa och vad dom på hotellet säger. Men vad vet jag, berättade jag och ryckte på axlarna.

Han skrattade åt min förklaring. Vi fortsatte att gå tysta bredvid varandra och att vara tysta var inte jobbigt heller, det kändes inte pinsamt och som att jag behövde fylla upp tystnaden med babbel. Det kändes bra att bara tyst gå och undersöka omgivningen. Det kändes bra att vara med honom.