Förra Kapitlet:

- Ojdå, skrattade jag.

- Äh, inga problem, började han och ryckte på axlarna.
Han nickade med huvudet mot dörren och log. 
- Men kom nu, vi ska träffa Selena, sa han och började gå mot dörren.

 

---

- Tracey, hur trivs du här i LA? Jag hörde att du inte varit här så länge, sa Selena och kollade på mig över kanten på sin kaffemugg. Vi satt på ett café någonstans i LA, och jag hade absolut ingen aning om vad det hette eller exakt vart det låg.

Jag skakade på huvudet och log. Jag hoppades att det var Justin som pratat med henne, för då visste jag att hon bara skulle veta det officiella.

- Jag har varit här i 3 dagar bara, och jag älskar det. Livet leker och det känns jättebra, svarade jag och log igen.

- Vad bra, det är kul att höra! Log hon tillbaka.

Justin satt och kollade fram och tillbaka mellan oss som om det var ett under att vi pratade med varandra. Jag hade varit väldigt tyst när vi mött upp Selena och när vi åkt hit och överhuvudtaget i närheten utav henne. Det kändes liksom inte riktigt som jag kunde vara jag, jag kunde inte säga vad som helst. Utan jag var tvungen att tänka igenom allt och då kändes det bättre att vara tyst.

- Justin, vad är det? Frågade Selena som tydligen också märkt att han bollade mellan oss.

Han log och såg ursäktande ut. Det såg till och med ut som han rodnade också. What? Justin? Rodnade? Jag fnös och han sneglade på mig med en frågande min. Jag skakade diskret på huvudet och han vände blicken mot Selena igen.

- Ingenting, jag tänkte bara på musik och ja, försökte komma på någonting om det här. Men det gick inte så bra, sa han och det lät på honom som om det inte alls var det han suttit och tänkt på.

Selena höjde ett ögonbryn, skakade på huvudet och skrattade till. Det lät lite tillgjort, men jag kanske bara var en inbillning. Efter att vi suttit tysta en stund och det började bli pinsamt tog de upp ett ämne som det tydligen alltid fanns något nytt att prata om, musik.  De började prata om konserter och artister dom träffat och sjungit tillsammans med. Jämförde musiksmaker och massa andra saker som jag knappt förstod. Musik var inte riktigt min grej, jag älskade att lyssna på musik och sjunga med och så där, men annat än det var det inte. Efter ett tag reste jag mig upp och de båda kollade förvånat på mig.

- Jag ska nog ta och åka hem. Det var trevligt att träffa dig Selena och Justin, tack för att jag fick hänga med idag, vi hörs senare eller nåt, sa jag och log.

Selena vinkade lite halvt och Justin såg ut som han ville protestera. Men jag vände mig om och började gå. Jag kände för att shoppa. Så jag frågade en kille efter närmaste köpcenter och han pekade mot ett håll och jag började gå.  När jag gått ett tag stannade jag och kollade mig omkring, det såg inte alls ut som något köpcenter eller ett ställe där det skulle finnas ett. Det gick förbi en kvinna och jag stannade henne och frågade om jag hade kommit rätt. Hon nickade.

- Inte här, men om du går tillbaka lite och sen till höger, då kan du inte missa det, sa hon vänligt och log mot mig.

Jag nickade.

- Okej, tack så mycket.

Jag började gå igen och jag gick dit hon pekat och tog höger som hon sagt, men jag hittade inget köpcenter. Jag skrattade lite för mig själv och sen stannade jag igen och kollade mig omkring. Jag hade ingen aning om vart jag var och ingen aning om vart köpcentret låg. Jag stod och snurrade och letade efter skyltar mot köpcentret och så hördes en röst.

- Vad gör du?

Jag vände mig chockat om mot rösten och såg till min förvåning att det var Alex som stod där. Jag svalde och försökte hålla mig från skratt när jag tänkte på igår.

- Hej. Eh, jag försöker hitta till ett köpcenter som alla har sagt ska ligga här, berättade jag och rynkade näsan.

Han skrattade till.

- Ja, du har ju kommit rätt. Men jag förstår att det är svårt att se att det är ett köpcenter, sa han och pekade på en ingång på andra sidan gatan.

Jag kollade dit och kisade med ögonen. Var det ett köpcenter? Det såg ut som en ingång till ett trapphus, eller något kontor eller liknande. Inte alls som de köpcenter jag sett.

- Är det ett köpcenter? Frågade jag och satte ord på mina tankar.

Han nickade och frågade vad jag skulle göra. Jag ryckte på axlarna.

- Jag vet faktiskt inte. Jag gick ifrån mina kompisar förut och kände för att shoppa och så frågade jag en kille efter vägen och han pekade hit och så gick jag för långt och fick fråga någon annan och så kom jag hit och var helt vilse. Och nu vill jag shoppa! Sa jag och skrattade lite åt min berättelse.

Han skrattade också, men inte på ett hånfullt sätt. Hmm, när man kollade noga på honom så var han rätt söt, eller han var söt. Även om man inte kollade noga, men jag hade inte kollat noga eller nästan överhuvudtaget igår förmiddag. Jag kollade på honom uppifrån och ner.

- Vad gör du själv? Frågade jag helt plötsligt när jag kom på att han faktiskt stod där.

- Jag bor här, sa han och pekade åt ett håll.

Jag kollade dit och nickade så att han förstod att jag fattat.

- Har du något för dig? Eller vill du hänga med mig och shoppa? Frågade jag och log brett.

Han log tillbaka och svarade att han inte hade något för sig, så han kunde lika gärna hänga med. Vi började gå och när vi kom in genom dörren han pekat på stannade jag av förvåning.

 

---

 

Inte så långt kapitel, hmm... men jag vet inte vad som ska hända riktigt så jag tar småsteg... dock har jag lite planer om vad som kan hända, men ja man vet ju aldrig vad som händer :) Kommentera!! ;D <3