[Klicka på bilden för att se den större]

---

Förra Kapitlet:

- Nej såklart! Jag tänkte på dejter och dejting! Och så nu såg jag balkongen och allt och så bara ploppade det upp! skrattade jag.

- Jag håller med, det var iallafall klockrent! sa Caitlin och vek sig av skratt ännu en gång. 
Efter att vi fortsatt skratta ännu ett tag så tog jag tag i det och frågade om vi skulle fortsätta vilket alla svarade ja på. Nu var det min tur, va skulle jag hitta på då? Till vem? Något kul, inget som det jag nyss var tvungen att göra. Men ändå något kul och samtidigt pinsamt.

---

- Är du säker? frågade jag Caitlin och kollade osäkert på henne.

På morgonen när vi vaknat hade hennes mamma ringt och sagt att hon pratat med rektorn. Väldigt snällt av henne. Rektorn hade sagt att jag gärna fick börja på deras skola och i Caitlins och Paytons klass.

- JA! Såklart jag är! Helt säker! Jag lovar! sa Caitlin och såg helt uppjagad ut.

Förmodligen för att hon var helt uppjagad. Kvällen innan hade slutat väldigt bra. Vi hade fortsatt köra sanning och konsekvens tills väldigt sent och sen bestämt för att kolla på en film, som vi alla somnade till tillslut.

- Men... Så jag börjar imon? I skolan? På riktigt? frågade jag.

Både Payton och Caitlin nickade glatt. Jag andades ut.

-...Okej, men om jag gör bort mig fullständigt så vet ni varför, förvarnade jag dom.

- Har du verkligen aldrig gått i skolan? frågade Payton och höjde ett ögonbryn.

Jag skakade på huvudet.

- Nej, jag fick inte det. Jag hade hemundervisning för att det var tydligen för farligt för mig att gå i vanlig skola. Men kom ihåg! Ni får inte berätta för någon om vem jag är egentligen! Eller... vem jag var, sa jag och kollade stenhårt på dom båda två.

- Du är fortfarande du och du är fortfarande tjejen som föddes som prinsessa, du är fortfarande hon! Och Nej, vi lovar! Eller hur Payton? sa Caitlin och kollade på Payton där hon satt brevid henne.

- Jag lovar! Med hela mitt hjärta! svarade Payton och log mot mig.

Jag log tillbaka och kände hur en varm känsla spred sig i mig. Längtan blandat med glädje typ. Det skulle bli otroligt kul. Jag vet inte hur det går till, men det lär man sig väl? Någon gång i livet är det väl såhär för alla? Eller? Och om resten av klassen av någon anledning inte skulle tycka om mig, så hade jag iallafall Caitlin och Payton. Mina ögon spärrades upp när jag kom på att jag inte visste vad jag skulle ha på mig.

- Vad ska jag ha på mig då? frågade jag helt förskräckt.

De skrattade. Caitlin reste sig upp och sträckte ut sin hand mot mig.

- Kom så kollar vi i din garderob efter något... Något måste det ju finnas, sa hon och började gå mot garderoben.

När vi kom in i min garderob gick hon runt och kollade på alla kläder jag hade och tillsist valde hon ut ett par svarta byxor, ett vitt linne och ett par svarta ballerina skor. Sedan gick hon till hörnet där jag hade mina smycken, jag hade tagit med mig några få inte alla men några som jag tycker om bäst, och där valde hon ut ett halsband som var ganska kraftigt. Många olika "färger" och ganska mycket detaljer.

- Funkar det här för dig? frågade Caitlin och kollade från kläderna till mig.

Jag nickade och log mot henne.

- Ja, det gör det! Tack Caitlin, sa jag och log större mot henne.

Hon ryckte på axlarna.

- Vad ska vi hitta på nu då? frågade Payton och kollade sig omkring i rummet.

Det såg ut som om hon kollade efter något att göra, och om hon bara kollade tillräckligt länge så skulle någonting poppa upp. Jag ryckte på axlarna.

- Vad vill ni göra? Killarna åkte förut va? frågade jag.

De nickade.

- Jag vet att Christian åkte hem och jag tror de andra hängde på. Ska jag ringa dom och kolla? frågade Caitlin och innan vi hunnit svara hade hon tagit upp mobilen och börjat klicka in sin brors nummer.

Hon pratade med honom ett tag och det bestod utav många mmh, aah, jag vet och kanske.

- Varför då? frågade hon helt plötsligt och såg förvånad ut.

Jag vände en frågande blick mot henne och när hon inte mötte min blick kollade jag på Payton som ryckte på axlarna.

- Okej, men vi kommer väl då. Ah, okej. Ses snart! Hejdå, sa Cailtin och la på.

Hon vände sig mot oss och jag såg frågande på henne.

- Vad var det som var "Varför då?"? frågade jag.

Hon suckade och berättade att Justin inte hängt med dom hem utan åkt hem till sig istället. Och varför då:et var varför han hade åkt, han hade bara sagt att han behövde prata med sin mamma och Scooter och även kanske var tvungen att spela in några låtar, vilket betyder jobba.

- Vem är Scooter? frågade jag och kollade på dom.

Payton log mot mig och fnissade lite.

- Oj, du är verkligen efter gumman, sa hon.

Inte elakt, utan mer på skoj-sättet och jag började skratta och ryckte på axlarna.

- Det blir så när man inte har så mycket tid för att sitta vid datorn och stalka folk, sa jag.

- Scooter är killen som "upptäckte" Justin som alla hans fans säger, och som nu är typ den som faktiskt bestämmer, hoppade Caitlin in och berättade.

Jag nickade. Caitlin vände sig mot Payton och gav henne en frågande blick.

- Borde inte du också jobba? Du skriver ju med på ett typ album? sa Cailtin.

Payton ryckte på axlarna.

- Jo, men ingen har ringt och ja... Jag vet inte riktigt om jag orkar just nu, men jag ska väl också börja snart. Snart, inte nu, sa hon och flinade.

Vi började skratta och tillslut tog vi våra väskor och andra saker och började gå ut. Jag började tänka på Justin och att han alltid var ensam, vi andra var nästan alltid tillsammans medans han bara hoppade in då han kunde. Jag bestämde mig för att inte åka med Caitlin och Payton, utan istället ta mig till Justin och spendera dagen med honom... om jag får.

---