- Payton, håll fast hans händer! sa Caitlin och flinet blev större.

Jag slutade nästan tvärt att skratta för att ta reda på vad hon tänkte göra. Hon böjde sig framåt och lät sitt hår falla ner över ansiktet så att topparna nuddade Christians ansikte. Sedan dinglade hon huvudet fram och tillbaka så att det måste ha kittlats. Det måste ha varit fruktansvärt. Men jag orkade inte rädda honom så istället gjorde jag det jag gjorde bäst, skrattade.

- Tack så mycket, sa jag och tog emot glassen som Ryan sträckte mot mig.

När de tre kom tillbaka från sin vandring och såg att Caitlin fortfarande satt på Christian och torterade honom lite lätt,  skrattade de men de bestämde sig ändå att leka hjältar och rädda honom därifrån.

- Ska vi se någon film? frågade jag och kollade på mina kompisar.

Jag sneglade lite diskret på klockan och såg att den var halv 12. Inte för att jag var trött.

- Förresten, alla stannar? Eller hur? frågade jag och kollade in allihop igen och de nickade.

- Grymt! Nå? Film? Eller något annat?

Jag stoppade en sked glass i munnen och kom på en lysande idé.

- Ska vi köra sanning eller konsekvens? Det är nästan alltid kul! sa jag och kände att jag babblade väldigt myckt och var den enda som pratade.

- Det kör vi! höll Chaz med och bestämde att han själv skulle börja.

Det blev tyst ett tag medans han tänkte och vi alla satt och stirrade på honom.

- Caitlin, började han och de både vände sig lite mer emot varandra och Caitlin nickade.

- Sanning eller Konsekvens? frågade han sedan.

Hon skrattade till och valde sedan sanning. Chaz log för sig själv.

- Vad var det första du tänkte när Justin kysste dig för första gången? frågade han och höjde ögonbrynen.

Jag skrattade lite och kollade ner, kände hur jag blev varm om kinderna och förstod att jag rodnade.

- För det första, var det jag som kysste honom... började hon och kollade på Justin och de båda skrattade.

-... och jag tror jag tänkte något med " Omg" faktiskt, erkände hon och skrattade.

Jag skrattade och Payton gjorde ett "aww"-ljud. Lite typiskt henne. Caitlin vände sig mot mig och frågade vad jag ville ha.

- Konsekvens!

Direkt när jag sa det kände jag att jag ångrade det. Caitlin fick ett nytt flin på läpparna och jag suckade högt och tydligt. Hon hade fått alldeles för många flin ikväll, tänkte jag.

- Ta det lugnt, så farligt är det inte, sa hon och skrattade.

Jag höjde ett frågande ögonbryn. Jag kände på mig att jag inte skulle ta henne riktigt allvarligt. Jag var ganska säker på att jag skulle få ångra ännu mer att jag valde konsekvens och ångra det hon ville att jag skulle göra, som jag också skulle göra. Caitlin reste sig upp och hämtade sin mobil och ett litet kort. Jag kollade runt på de andra för att se om de visste vad hon höll på med, men de såg lika förvirrade ut som jag kände mig.

- Caitlin, vad är det där? frågade jag och nickade mot kortet hon hämtat.

Hon vände det mot mig och allt jag kunde se var ett nummer. Jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna för att berätta att jag inte hade en aning om vad hon höll på med. Brevid mig började Payton skratta och vek sig till och med av skratt, jag tog det som att hon nu fattat vad Caitlin höll på med. Jag kollade fram och tillbaka mellan Caitlin, Payton och kortet. Sedan kollade jag på bordet där hon plockat upp kortet. Från ingenstans förstod jag också eller åtminstone trodde jag att jag förstått. Jag kollade på kortet en gång till. Caitlin tog nu bort sin hand och höll bara i ena hörnet och på kortet, ovanför numret stod även ett namn. Alex. 

---