[Klicka på bilderna för att se dom större]

---

Förra kapitlet:
- Caitlin, vad är det där? frågade jag och nickade mot kortet hon hämtat.

Hon vände det mot mig och allt jag kunde se var ett nummer. Jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna för att berätta att jag inte hade en aning om vad hon höll på med. Brevid mig började Payton skratta och vek sig till och med av skratt, jag tog det som att hon nu fattat vad Caitlin höll på med. Jag kollade fram och tillbaka mellan Caitlin, Payton och kortet. Sedan kollade jag på bordet där hon plockat upp kortet. Från ingenstans förstod jag också eller åtminstone trodde jag att jag förstått. Jag kollade på kortet en gång till. Caitlin tog nu bort sin hand och höll bara i ena hörnet och på kortet, ovanför numret stod även ett namn. Alex. 

---

Jag stirrade tomt på kortet som jag nu fattat vad det var.
- Tracey? hörde jag Ryan säga brevid mig.
Jag vände blicken mot honom utan att riktigt se honom. Caitlin ville att jag skulle ringa Alex, killen som kört mig till henne på morgonen och som frågat om jag ville ha honom som privatchafför. Sjävklart skulle jag göra det, så feg var jag inte. Visst skulle jag säkert ångra det, men whocares. Man lever bara en gång, men lite skrämmande var det faktiskt. Jag kände inte den killen. Men snygg hade han ändå varit.
- Hur mår du? frågade Ryan med ett miniflin i ansiktet.
Jag nickade.
- Jag mår bra. Blev bara väldigt chockad. Jag har inte ens tänkt på honom överhuvudtaget idag. Jo, då men inte efter det, sa jag till Ryan.
Jag vände mig mot Caitlin.
- Hur kom DU ihåg det kortet!? Jag trodde du var jättehyper och nervös inför din dejt! Du ska inte komma ihåg sånt här och tvinga mig att skämma ut mig själv, sa jag.
De skrattade.
- Vill du hellre att jag ska göra det? frågade Justin.
Jag såg på honom och han såg finurlig ut. Som han hade något planerat. Stackars Alex. Nej, Justin skulle inte få göra det här. Det här ska jag göra. Jag skakade på huvudet mot Justin.
- Nej, det här ska jag göra. Det är min dare. Och jag får la dumpa min privateskjuts, sa jag och skrattade.
Jag räckte mig efter telefonen och kortet och när jag klickat in numret kollade jag upp. Jag kollade på var och en och sist på Caitlin.
- Vad ska jag säga då? frågade jag och hon skrattade.
- Inte vet jag, kom på något. Han behöver ju inte veta att det är du, det är ju min telefon! Gör till din röst och beställ pizza eller något! Vad vet jag! sa hon och skrattade.
De andra stämde in på hennes skratt. Jag klickade på ring.
- Okej, om han märker att det är jag. Då är ni allihopa dödens, så var tysta nu! Riktigt...
- Hej, du har kommit till Taxi-Alex, vad kan jag hjälpa dig med? svarade han och avbröt mig mitt i min mening.
Jag gjorde som Caitlin sa. Ändrade min röst, eller gjorde till min röst.
- Hej, jag vill... jag avbröt mig själv för att komma på något att säga.
Payton och Caitlin satt och höll för sina munnar för att dom inte skulle skratta högt och jag fnissade till. Min blick hamnade på stranden utanför och sedan på Justin. Jag log en aning åt min tanke.
- Hej, jag undrar bara om du någon gång skulle vilja gå på en blindträff med mig. Jag är kort, svart kort hår, bajsbruna ögon... Som en normal tonårstjej helt enkelt. Snäääälla? sa jag till honom med någon konstigt tillgjord röst.
- Eh.....Eh, vem är du? frågade han.
- Det är ju meningen med hela saken. BLINDträff! Du ska inte veta vem jag e! svarade jag förvånat/chockat.
- Eh... jag vet inte.
Jag började snyfta och trycka fram fejktårar och även göra så att det lät som jag grät på rösten.
- N-nehe, Okej. Jag f-förstår. H-hejd-då, jag ska inte...störa mer, sa jag och la på.
När jag lagt på bröt vi allihopa ut i ett asgarv som gjorde så att jag började gråta på riktigt. Dock inte av att jag var ledsen utan av att jag skrattade och var glad.
- Det där var helt klockrent! tjöt Chaz mellan sina skrattattacker.
- Ja, hur kom du på det med dejtingen? frågade Christian.
Jag ryckte på axlarna och kollade på Justin igen. Han kollade tillbaka frågande på mig med ett litet leende på läpparna.
- Jag vet inte. Jag tänkte på det förut bara, när jag satt på balkongen, berättade jag.
- Planerade du att tjuvringa någon och fråga om dom ville dejta dig?! frågade Payton förvånat.
Jag började skratta igen.
- Nej såklart! Jag tänkte på dejter och dejting! Och så nu såg jag balkongen och allt och så bara ploppade det upp! skrattade jag.
- Jag håller med, det var iallafall klockrent! sa Caitlin och vek sig av skratt ännu en gång.
Efter att vi fortsatt skratta ännu ett tag så tog jag tag i det och frågade om vi skulle fortsätta vilket alla svarade ja på. Nu var det min tur, va skulle jag hitta på då? Till vem? Något kul, inget som det jag nyss var tvungen att göra. Men ändå något kul och samtidigt pinsamt.

---

Inte speciellt långt, jag vet. Men bättre än inget eller hur? ^^ ....eller?
Kommentera och berätta vad ni tycker!

Bild:
1. När hon stirrar på kortet i början.
2. När hon snackar med Alex och får ideén till blindträffen.