- Du måste ge dig av.
Jag vände mig om mot min mamma.
- Vad menar du?
- Precis det jag sa. Du måste ge dig av. Lämna landet.
Jag höjde på ena ögonbrynet.
- Varför? Vem har sagt det? frågade jag förvirrat.
- För folket vill inte ha dig kvar. Dom röstade.
Jag kollade oförstående på henne. Hon suckade och såg äldre ut än hon var. De blå/grå ögonen kollade trött på mig.
- Du måste ge dig av, för folket röstade på att du ställt till med tillräckligt med problem.
- Men... Jag är prinsessa. Dom kan väl inte göra så? sa jag oförstående.
Hon rättade till sitt korta, lockiga, röda hår, som redan låg perfekt.
- Jo, det kan dom. Tyvärr. Du kommer lämna Italien ikväll och från och med då är du inte längre Prinsessan Tracey av Italien. Utan bara Tracey.
Hon vände sig om och gick mot dörren.
- Och jo, förresten... Du behöver packa dina grejer med.
- Jag? Men... va... började jag.
- Tyst. Packa och gör som du blir tillsagd.
Jag kollade förvånat efter henne medans hon gick ut ur mitt rum med rak och fin hållning. När jag inte längre såg henne, öppnade jag min balkongdörr och gick ut i den friska varma luften.
- Men vart ska jag ta vägen då?
Jag visste fortfarande inte vad som hände, men jag visste att jag ställt till med massa problem genom åren och att vara prinsessa var faktist ganska jobbigt., jag hade ofta önskat att få vara en normal tonåring.
- Trac! ropade Angelica från dörren bakom mig.
Jag vände mig om och såg på min lillasyster som stod där med tårar rinnande längst hennes kinder. Jag log mot henne och öppnade mina armar. Hon sprang fram till mig och jag omfamnade henne.
- Angy. Varför gråter du? frågade jag med lugn prinsessaktig röst.
- Du kommer åka och lämna mig ensam här, hulkade hon fram.
Just det... Jag hade redan glömt det.
- Sch, Allt kommer bli bra.
Jag lät säkrare än vad jag kände mig.

---

Oj, detta var inget långt kapitel såg jag nu. Det kändes mycket längre än vad det var. haha. Men jag kan tyvärr inte ändra det. De närmaste kapitlerna kommer vara så här korta, tyvärr. Men sedan blir de längre :)
Vad tyckte ni? Bra/Dåligt/Sämst? Berätta exakt vad ni tycker.
Och jag vet att Italien inte är ett monarki-land, men det fick bli så ändå... Jag tyckte det passade bra :)
Tack så länge :)

och jag har ännu inte kommit på ett bra namn till denna berättelse. Jag jobbar det på, jag jobbar på allt... Allt kommer bli okej med tiden. typ. tror jag :)