Hallå? svarade jag.

Jag kollade inte på vem det var. Jag ville bara ta det här fort och för att sedan gå ut och berätta för mina kompisar vad som pågår. Om det var Angy skulle det gå fort. Hon skulle förstå.

- Tracey? hörde jag henne säga.

Jag stannade upp i min rörelse och slutade andas. Det kändes som mitt hjärta hoppade över ett slag.

- Varför ringer du mig? Vad vill du? frågade jag misstänksamt.

- Varför låter du så misstänksam? Har jag gjort något fel? frågade hon och det lät som hon blivit sårad.

- Mamma, du skickade iväg mig från Italien. Räcker inte det? Vill du tortera mig mer? Dessutom har jag hört att du blivit gravid med någon som inte är pappa? Vad är det med det? Du påpekar alla fel hos mig, men har du någonsin kollat in dig själv på riktigt någon gång?

All min ilska och sorg jag känt de sista dagarna tog jag ut i frågor nu. När jag inte kom på någon mer fråga stannade jag upp, rätade på mig och tog ett djupt andetag.

- Förlåt, hörde jag henne viska.

- Det räcker inte med ett förlåt Mamma. Du är min mamma, du borde vara på min sida. Inte deras.

Det hörde snyftningar.

- Förlåt. Jag vet att jag gjort många fel och jag vet att jag gjorde fel när jag skickade iväg dig. Jag saknar dig. Och med barnet? Ja, det var också ett otroligt stort misstag...

Jag började må illa.

- ...Jag ville bara höra hur du hade det. Angelica och din pappa vägrar prata med mig om någonting som har med dig att göra, fortsatte hon.

- Jaha. Det var väl bra. För jag har då inte förlåtit dig för någonting. Du är gravid med en främlings barn, du skickade iväg mig till L.A bara för att folket ville det...

- Tracey... Inte en främling. Jag berättade inte detta för din lillasyster för det skulle förstöra henne helt och hållet. Varför vi bestämde att inte göra abort, är för att det skulle göra stora scener och dessutom för att barnet lär se ut som er pappa. Det är er farbrors barn.

Jag tog bort telefonen från örat och sjönk ner på golvet. WHAT!? Min mamma har haft sex med min farbror bakom ryggen på min pappa?! utan att skydda sig och nu är hon gravid och tänker behålla det för att det kommer se ut som en utav oss!? Är det någon som skojar med mig?

- Eh va!? Vår farbror!? frågade jag hysteriskt.

Sedan kom jag och tänka på en annan sak hon sagt. "...berättade inte för din lillasyster...".

- Hur visste du att Angy berättat det för mig? frågade jag henne fundersamt.

- Det visste jag inte. Jag chansade på det, berättade hon.

- Jaha. Okej. Jag har inte lust att prata med dig mera. Jag har ett nytt liv nu. Och jag behöver återgå till det.

Hon suckade på andra sidan linjen och jag rätade lite på mig. Från ingenstans fick jag en känsla av längtan och jag insåg att hur mycket jag än inte tyckte om henne, så var hon ändå min mamma.

- Jag hoppas allt löser sig därhemma. Jag hoppas verkligen det. Och jag hoppas att jag någon gång kan komma hem och hälsa på. Men inte just nu.

- Okej. Ha det så bra Tracey, sa hon.

Jag sa ingenting mer utan la bara på. Jag satt kvar och stirrade ut i ingenting. Min mamma var med barn med min farbror. Min farbror hade alltid varit snäll mot mig och Angy. Alltid. Vad hände? Varför? Jag fattar inte.

 

Justins perspektiv

- Vet du vad hon kommer att berätta Justin? frågade Chaz och kollade frågande på mig när Tracey gått in genom dörren för att svara i telefon.

Jag ryckte på axlarna. Kanske, vad skulle jag säga? Det här var inte min sak att berätta. Det var Traceys. Dom skulle ändå få reda på det så jag bestämde mig för att inte ljuga.

- Ja, det vet jag, erkände jag.

Allihop höjde sina ögonbryn och väntade på att jag skulle berätta.

- Men jag tänker inte berätta. Det är inte min hemlighet. Det är hennes och hon vill dela med sig av den. Det är inte rätt att jag berättar i förväg, så ni får vänta. Jag är ledsen.

Caitlin och Payton sneglade på varandra misstänksamt. Jag gissar att Caitlin blivit sårad utav att inte fått veta och övet att Tracey tagit uppmärksamheten från hennes kväll. Caitlin var inte den avundsjuka tjejen, inte ens den hämndlystna tjejen. Men hon gillade att ha uppmärksamheten hos sig.

- Men kan du inte ens ge oss en ledtråd? frågade Christian och såg nyfiken ut.

Jag skakade på huvudet. Jag tänkte inte berätta något.

”Mamma, du skickade iväg mig från Italien. Räcker inte det? Vill du tortera mig mer? Dessutom har jag hört att du blivit gravid med någon som inte är pappa? Vad är det med det? Du påpekar alla fel hos mig, men har du någonsin kollat in dig själv på riktigt någon gång?” hördes Traceys röst inifrån och jag stelnade till. Hon lät arg, ledsen och sårad. Jag hade aldrig hört henne låta sådär. Vad hade hänt?

- Italien? frågade Caitlin och kollade på mig.

- Tortera henne? frågade Payton.

- Gravid med någon annan än pappa? hackade Christian på.

Jag suckade. Det hade avslöjats lite. Men jag tänkte inte berätta. Tracey skulle själv få berätta. Jag tror bara hon börjat i fel ände.

- Jag tänker inte berätta något, sa jag igen när jag kände att alla kollade på mig.

- Vet du ens vem det är hon pratar med? frågade Chaz och lät otroligt dum.

Jag tror Ryan höll med för han kollade på Chaz som han var dum i huvudet.

- Hennes mamma förmodligen? Vem annars skulle vara gravid med någon annan en hennes pappa? frågade han och stelnade till och spärrade upp ögonen när han hörde vad han själv sagt.

Jag gjorde en grimas. Jag hoppas att ingen utav dom har kollat på nyheterna nyligen. Ryan kollade frågande och chockat på mig och jag tror han hade kollat på nyheterna och pusslat ihop allting. Det såg så ut i hans blick, men jag var inte säker så jag lät det vara. Efter en stund tystnad mellan oss, hördes inte längre mumlet från Tracey heller. Jag reste mig upp för att gå in och kolla efter. Caitlin ställde sig upp hon också och höll upp en hand.

- Vänta. Låt mig gå in och kolla efter henne, bad hon och gick förbi mig och in genom dörren.

---

Kommentera och berätta vad ni tycker tack! :D <3

- Han ska åka till Italien om 3 dagar och vara där i 3 veckor, svarade Caitlin på hans fråga och såg väldigt ledsen ut.
Så fort jag hörde Italien kände jag hur jag stelnade till och jag kände att Justin kollade på mig. Payton reste sig och gick och satte sig brevid Caitlin och viskade något i hennes öra. Jag mådde illa. Varför fick alla åka dit, men inte jag? Jag reste mig upp och gick ut ur rummet och vidare ut på balkongen. Jag puttade igen dörren efter mig när jag kom ut.
- Aj! utbrast Justin.
Jag vände mig om och såg att Justin stod i dörren.
- Förlåt, sa jag utan att kolla på honom.
Jag satte mig ner mot väggen och kollade ut över havet. Justin satte sig ner brevid mig och tog min hand. Vi satt där utan att säga något, det kändes bra.
- Jag saknar Italien. Jag saknar min familj, med undantag från mamma. Jag saknar mina få vänner. Jag saknar mitt rum. Omgivningen. Jag saknar till och med de sakerna jag inte fick göra. Jag fick aldrig göra någonting, inte dejta, inte gå i skolan, knappt vara med mina kompisar, inte bestämma vad jag skulle ha på mig eller hur jag skulle se ut, jag fick inte ens bestämma vad jag skulle säga ute bland folk. Ingenting nästan.
Jag kände hur en tjock klump bildades i min hals och hur tårarna började rinna. Jag kände att Justin kollade på mig.
- Jag vill med kunna åka till Italien. Jag vill kunna göra som honom, bara åka dit och ha kul, träffa min familj. Men folket vill inte ha mig där. Jag vet knappt varför dom sparkade ut mig. Men min mamma väckte mig och sa att jag skulle därifrån, så jag packade min väska och gjorde som hon sa.

Förlåt så jättemycket!

Jag satte mig upp och kollade på de andra. Det var bara Tracey och Payton som såg intresserade ut, men jag var ganska säker på att de andra också skulle tycka det var intressant senare. Jag menar, JAG tyckte det var kul och intressant och dom är mina kompisar, så dom borde väl också tycka det? Fast... Christian är ju inte precis min kompis bara, han kanske inte tycker det är så jättekul att höra om hans syrras dejt, fast åandra sidan... han är min lillebror. Han av någon borde ju vara intresserad. Medans jag satt och kollade och funderade över detta tänkte jag samtidigt på hur jag skulle berätta det. Jag kunde ju inte bara berätta allt från början till slut... Eller? Då skulle dom ju knappast tycka det var kul.
- Okej... Eh... jag vet inte vart jag ska börja... började jag.
Inne i huvudet skrattade jag för mig själv. För självklart visste jag vart jag skulle börja.
- Börja från när han kom hit och hämtade dig och ni gick härifrån, sa Tracey och hennes ögon lös verkligen av nyfikenhet.
Jag skrattade lågt.
- Eh okej... Han kom hit och ni träffade honom. Sen tog han ut mig i bilen och var verkligen en gentleman, typ... sa att jag var vacker och öppnade dörren för mig... Tjuvkollade ni inte? frågade jag förvånat.
Dom borde veta det, jag kollade på Payton och hon ryckte på axlarna.
- Nej... Jag tänkte inte ens på det, sa Tracey och skrattade.
- Hmm... Inte likt er, sa jag och log.
- Fortsätt! sa Payton och gjorde en gest med handen.
- Jag trodde att vi direkt skulle åka till Festivalen, men han åkte till en resturang lite utanför här och det var jättefint..., sa jag och beskrev hur resturangen hade sett ut och hur fint dom hade gjort på vårt bord med rosblad, ljus, bakgrundsmusik och själva ljuset i hela resturangen. Det hade varit perfekt! Helt perfekt!
- Åh det låter fint... Önskar att jag hade fått se det, sa Tracey och log mot mig.
- Ja, det var verkligen jättefint. Sedan...
- Men vad gjorde ni på Mcdonalds då? frågade Justin och avbröt mig precis när jag skulle fortsätta berätta.
Jag kollade frågande på honom och han rodnade, men han kollade frågande på mig och log samtidigt.
- Hur vet du att vi var där? frågade jag.
Han ryckte på axlarna.
- Synsk, sa han och blinkade mot mig.
Tracey och Payton började skratta och jag kollade förvånat på dom. Hade allihop sett oss där? Eller vad hade hänt?
- Vi var på Mcdonalds när ni kom dit, men vi hann smyga ut därifrån innan ni såg oss. Ni såg väldigt lyckliga ut måste jag säga, sa Tracey och skrattade.
- Japp, jag hittade till och med några gulliga killar som ville att vi skulle hänga med dom, men Tracey dissade mig så jag fick vara med dom ensam, tillade Payton och skrattade hon med.
Jag kollade förvånat på Payton.
- Lämnade du Tracey helt ensam där? frågade jag chockat.
- Nejnej, verkligen inte! försvarade sig Payton.
- Jag kom och tog hennes plats, sa Justin och log stort.
Jag såg mellan dom tre och kände mig helt förvirrad.
- Men vart var ni tre då? frågade jag och kollade på Chaz, Ryan och Christian.
De ryckte på axlarna.
- Lite överallt, sa Ryan.
De andra nickade instämmande. Jag kollade omkring på mina kompisar och kände mig lite utelämnad.
- Men skit i oss nu!! Fortsätt berätta! sa Tracey och avbröt småpratet mellan killarna om vad som hänt under kvällen.
Jag log mot henne.
- Det hände inte så mycket faktiskt, jag hade en bra kväll. Kevin var jättesnäll hela tiden och sa att jag var fin och spelade till och med till sig en nallebjörn till mig. Vi gick runt på festivalen och lyssnade på musiken på scenen, åkte några få karuseller, köpte godis, delade på en glass... De vanliga sakerna och sen orkade vi inte gå runt längre för att vi hittade inget att göra så vi bestämde oss för att gå och sätta oss någonstans, men det fanns inget ställe förutom Mcdonalds, så därför gick vi dit, sa jag och kollade menande på Justin.
Han skrattade.
- Det låter som du hade en bra kväll, sa han och log mot mig.
Jag nickade.
- Ja, det hade jag, svarade jag och kände mig glad.
Han böjde sig fram och kramade mig.
- Jag är glad för dig Caitlin. Du förtjänar det bästa, sa han och log stort mot mig.
- Men vänta!! avbröt Tracey.
Jag och Justin rätade på oss och kollade på henne.
- Hur slutade det? Eller hur sa ni hejdå, hur tog ni er från Mcdonalds och hit? frågade hon och studsade nästan av förväntan där hon satt.
Jag skrattade åt henne.
- Vi satt faktiskt fortfarande på Mcdonalds när jag fick smset om att vi alla skulle sova här, sa hon och log.
Tracey sjönk ihop och såg ledsen ut och lite ångerfull.
- Förlåt, det var ju inte meningen, sa hon och lät lika ledsen som hon såg ut.
Jag skakade på huvudet och log.
- Nej det gör inget! Klockan var ändå mycket och vi hade varit tillsammans jättelänge, så det gör inget. Men vi gick iallafall därifrån då och han körde mig hit. Påvägen berättade en inte så rolig grej dock, men när vi kom hit så öppnade han min dörr och så...
Jag stannade mig själv och kollade ner och kände att jag rodnade. Det blev en tystnad ett tag innan Christian avbröt den.
- Vad? Vad hände? frågade han och såg helt plötsligt väldigt intresserad ut.
Tracey såg lycklig ut och det såg ut som hon hade förstått vad som hänt och detsamma gällde Payton. Killar asså, dom fattar aldrig någonting.
- Han kysste mig godnatt, sa jag och kände att jag rodnade ännu mer.
- Aww, sa Tracey och Payton i ett, medans Christian gjorde ett tyst euw-ljud.
Jag kollade irriterat på honom.
- Måste du alltid förstöra allt? frågade jag.
- Förlåt Caitlin. Det var inte meningen. Förlåt, det låter jättegulligt och jättefint verkligen! Jag är glad för dig Sis! sa han och kollade glatt på mig.
Jag log tacksamt mot honom. 
- Vad var det inte så roliga han berättade? frågade Chaz och kollade på mig. 
Alla rätade lite på sig inför svaret, konstigt. Detta ville alla höra. Jag suckade. 
- Han ska åka till Italien om 3 dagar och vara där i 3 veckor, sa jag och kände en klump i halsen. 
Payton reste sig upp och kom fram och satte sig brevid mig. Hon klämde sig ner mellan mig och Ryan som låg brevid mig. Hon kramade mig mjukt. 
- Ni kommer klara det, det vet jag att ni kommer. Jag menar, ni hade er första dejt idag och dina känslor kommer inte precis slockande så galen som du varit i honom för så länge och han är korkad om han låter dig gå bara för att han ska iväg, viskade hon.  
Jag nickade och kände mig lite bättre. Tracey reste sig upp och jag flyttade lite på mig för att hon skulle få plats brevid mig hon också, men hon gick bara förbi mig och vidare ut ur rummet. Jag kollade frågande efter henne. Justin reste sig och följde efter henne. Jag kollade på de andra som såg lika förvånade ut som jag kände mig.
- Vad är det med henne? frågade Ryan.
Jag ryckte på axlarna och kände att Payton gjorde likadant.

---

Här har ni Kapitel fyrtiotvå. Ur Caitlins perspektiv. Kommentera och berätta vad ni tycker om det! Berätta gärna om ni tycker det är annorlunda än ur Traceys perspektiv eller om det är urtråkigt och bara samma. Berätta, berätta! :)

Kvällen tog slut rätt fort efter att vi hittat killarna. Vi höll igång hela tiden, åkte karuseller, åt, spelade. Allt möjligt. Jag hade aldrig trott att en festivalkväll kunde vara så kul. Inte att mitt liv kunde vara så kul. Efter en stund hade även Payton kommit och varit med oss, Caitlin kom dock aldrig. Hon fastnade väl någonstans med Kevin. Inte för att vi hade något emot det. Hon förtjänade att vara lycklig och om hon var lycklig tillsammans med honom, så varför skulle vi ta henne därifrån?
- Tracey, kan vi inte alla sova hos dig inatt? viskade Justin till mig där vi satt i baksätet på Ryans bil.
Jag kollade på honom med chockad blick. Jag hade inte ens tänkt på det. Justin måste ha sett min blick för han blev genast väldigt liten och bad om ursäkt.
- Nejnej, be inte om ursäkt Justin..., viskade jag tillbaka och log.
-... Jag blev bara förvånad för att jag har aldrig gjort något sånt förut, du vet... eftersom... du vet, berättade jag.
Han log tillbaka.
- Okej, men förlåt ändå. Jag tänkte inte så långt.
- Vad viskar ni om? frågade Christian som satt i framsätet.
Vi båda rättade på oss som om vi hade gjort något olagligt eller mycket hemligt eller jag vet inte vad. Men det måste ha sett väldigt misstänksamt ut.
- Inget speciellt. Vi pratade bara om att vi kanske skulle åka hem till mig och ha övernattningsparty eller nåt, svarade jag och log stort.
- Ja! Kom igen! Kan vi inte ha det? tjöt Christian och såg väldigt glad ut.
Jag nickade.
- Vad säger ni andra? Hänger ni på? frågade jag dom och kollade på allihoppa.
- Ja! svarade dom i ett.
Jag skrattade och puttade Justin i sidan.
- Tack för förslaget, viskade jag och han skrattade och sa varsågod.
När vi kom hem till mig kollade sig alla omkring medans jag öppnade balkong dörren och sedan plockade undan lite grejer som låg lite här och där. När allt var undan plockat och jag lagt mig i ena soffan kom jag på att Caitlin inte var med oss.
- Hallå? sa jag och satte mig spikrakt upp.
- Vad? frågade Christian som stod bakom mig.
Jag vände mig mot dom och kände att jag såg väldigt chockad, ledsen och rädd ut samtidigt. De började skrattade.
- Vad? frågade jag och lät väldigt gnällig helt plötsligt.
- Vi smsade henne förut och sa att hon skulle ta sig hit när vi hade bestämt oss, svarade Justin.
Jag sjönk tillbaka ner i soffan och andades ut.
- Okej, vad bra. Vad ska vi göra? frågade jag efter ett tag och kollade mig omkring.
De flesta ryckte på axlarna, men Justin lös upp och kollade sig omkring.
- Justin... vad gör du? frågade jag och kollade misstänksamt på honom.
Hans blick stannade på min dator och så kom han och satte sig brevid mig i soffan.
- Först måste vi ta ett gruppfoto, sa han.
Jag kollade på honom och höjde ett ögonbryn.
- Nu? Men borde vi inte vänta på Caitlin? frågade Payton.
- Jag håller med, vi borde vänta på henne, sa jag och tog datorn ifrån honom.
Jag loggade in på min twitter och såg att Angy hade twittrat. "Saknar dig mer än du tror. Inget är detsamma utan dig :(" hade hon skrivit. Jag kände att mina ögon tårades och att Justin kollade på mig. Jag blinkade bort dom och log mot honom.
- Här... sa jag och gav den tillbaka till honom.
Han kollade oförstående på mig.
- ..Gör så att jag followar er! sa jag glatt.
Han skrattade och skrev in olika namn och klickade på follow-knappen. Ungefär samtidigt som han var färdig med det så knackade det på dörren. Jag kollade på Ryan och Chaz.
- Kan någon utav er öppna? Jag tror det är Caitlin, sa jag och log mot dom.
Chaz reste sig upp och gick och öppnade. Det var Caitlin. Nu när hon var här så tog vi ett kort. Sen la Justin upp det på sin twitter. Alla protesterade men han gjorde det ändå. Jag satt tyst och bara lyssnade och kollade på alla.
- Varför har vi ingenting att äta och dricka för? frågade jag och kollade på det tomma bordet.
- Ja eller hur? Vi borde skaffa något! höll Chaz med.
Vi började skratta. Eftersom jag bodde på ett hotell var det lätt att fixa. Jag ringde roomservicen och fick upp chips och cola strax efter.
- Caitlin!!! tjöt jag.
Hon kollade förvånat på mig och båda våra ansikten sken upp när hon förstod vad jag menade. Innan hon sagt något hade jag redan tjutit "Berätta! Om din dejt!!".

---

Förlåt, nu har det gått en vecka till... :/ Men jag har varit härinne och kollat på era önskemål och lite sånt och sedan har jag tänkt på vad som ska hända. Jag har fått lite idéer nu som kanske blir bra. Jag vet inte... Kanske. Vi får se :) Men kommentera och berätta vad ni tycker!

Hej, jag har en fråga. Ska jag skriva ett kapitel ur Caitlins perspektiv eller skita i det och bara skriva från Traceys håll? :) <3

Vi satt där och pratade ett tag efter att Payton gått iväg med killarna. Jag tänkte återigen om hur lätt det var att prata med Justin. Dessutom visste han allting om mig så jag behövde inte tänka så mycket på vad jag sa, jag kunde berätta saker om hemma och jämföra med saker han gjort och inte gjort med saker jag gjort och inte gjort. Det kändes otroligt bra. Medans vi satt där och pratade och skrattade åt något såg jag Caitlin och Kevin genom fönstret, de var på väg in. Jag slutade skratta och spärrade upp ögonen.
Hej! Förlåt mig så jättejättemycket för att det inte har kommit något kapitel på mer än en vecka! Förlåt! Jag vet inte alls varför det har blivit så... Men nu kommer ett kapitel och kanske ett till, mina idéer börjar ta slut, så har NI några idéer som skulle kunna hända så berätta gärna. Jag kanske kan använda dom. Och kom gärna också med idéer som samtalsämnen xD(tro det eller ej, men det är väldigt svårt att komma på intressanta samtalsämnen)
Just nu är jag på mitt land och har bara internet på min mammas dator och där kan jag inte spara bilder :/ och eftersom jag inte kan spara bilder kan jag inte lägga upp några bilder till kapitlerna... Så tills jag kommer hem får ni nöja er med kapitel utan bilder. Hoppas det funkar :)
Kommentera och berätta vad ni tycker!! <3