När vi kom ut på gatan från Mcdonalds var det värre än kaos. Det var tjejer som skrek och grät överallt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag följde bara efter Justin, Caitlin och Kenny. Vakterna omringade Justin och puttade honom framåt mellan tjejerna.
- Caitlin? ropade jag och försökte göra mig hörd över alla skriken.
Hon vände på huvudet, men fortsatte gå.
- Vart ska vi?
Caitlin pekade på en svart bil lite längre fram.
- Okej.
Jag behövde inte tränga mig speciellt mycket. Tjejerna brydde sig inte om mig eller någon annan. Bara om Justin. De var galna. De hoppade och klängde på vakterna och försökte göra så att de tappade balansen och släppte förbi dom fram till Justin. Det var en smart plan, men det var omöjligt. Vakterna var tuffa som berg. Rubbades knappt överhuvudtaget. När vi nådde fram till den svarta bilen och Kenny lyckats få in Justin och Caitlin och jag sedan skulle hoppa in, då ställde sig två vakter framför dörren.
- Tyvärr tjejen. Inga fans får hänga med, sa den ena vakten torrt.
Han kollade knappt på mig.
- Eh, jag är inget fan. Jag är deras vän, berättade jag.
Vakten fnös.
- Det säger alla. Tyvärr miss.
Caitlin stack ut huvudet ur fönstret.
- Hallå Tracey, Varför tar det sån tid?
Jag kollade på vakterna.
- Era små änglar här framför dörren vill inte släppa förbi mig, sa jag och log retsamt.
Vakterna kollade på varandra och sedan sick-sack mellan Caitlin och mig.
- Släpp in henne! Nu. Hon är med oss. Jag bjöd med henne. Kom igen. Stå inte bara där! tjöt hon.
Vakterna flyttade sig klumpigt till sidan och öppnade dörren åt mig.
- Tackar, skrattade jag och hoppade in i bilen.
Inne i bilen satt Justin och kollade ut genom fönstret på alla de skrikande tjejerna.
- Wow. Är dom inte otroliga? sa Justin upphetsat och log stort.
- Jo, men galna med. Man vill inte ha dom emot sig. Gör man dig illa eller något skulle dom kunna lyfta ett helt jäkla hus eller till och med ett berg av ilska, skrattade Caitlin.
Justin log nöjt och brett.
- Jag älskar dom, dom är bäst! viskade han.
Jag satt och log mot eller åt dom hela tiden. Efter en stunds åkande stod jag inte ut med tystnaden längre.
- Eh, ni. Vart ska vi? frågade jag blygt.
Jag tror dom hade glömt att jag var med dom, för dom kollade chockat på mig.
- Åh Tracey! Eh... Caitlin kollade på Justin och han kollade tillbaka på henne.
- Hem till dig? frågade Justin.
- Visst, jag tror Christian är hemma också, sa Caitlin och nickade.
Dom kollade på mig.
- Hem till mig ska vi, sa Caitlin och log brett mot mig.
Jag nickade till svar. Caitlin vände på huvudet och kollade ut genom fönstret igen. Helt oväntat började det vibrera i min ficka och efter en kort stund började det också ringa. Jag tog upp mobilen och såg att det var Angy.
- Hej! svarade jag.
- Trac... snyftade hon.
- Vad har hänt?
Jag slog genast på min systerliga/prinsessaktiga röst.
- Jag orkar inte mer. Mamma...
- Vad är det med mamma? frågade jag när hon inte fortsatte. Angy, kom igen!
Jag kollade upp från mina påsar som jag suttit och stirrat på och såg att både Caitlin och Justin kollade oroligt på mig. Angy snyftade igen.
- Angy. Vänta lite.
Jag höll för micken på telefonen och frågade om dom skulle kunna släppa av mig på hotellet istället. De båda nickade. Justin lutade sig fram och berättade för den som körde.
- Angy, kan jag ringa upp dig snart?
- Mhm, var det ända jag hörde innan linjen bröts.
Jag la på och stoppade ner telefonen i fickan igen. Båda kollade frågande på mig.
- Vad har hänt? frågade Caitlin.
Jag ryckte på axlarna.
- Ingen aning. Jag ska ringa henne när jag kommer hem.
Caitlin nickade, men såg fortfarande oroligt och frågande på mig.

---

Kapitel tio. Jag är inte hemma nu, så därför kommer det inga bilder. Men så fort jag kommer hem kommer det komma bilder till kapitlerna :) Jag har också bestämt mig vem som ska "spela" Tracey. Det kommer bli Sophia Bush, därför att jag har bestämt mig för en grej. Dock kommer jag inte berätta vad den grejen är eftersom det har med berättelsen att göra och jag vill inte avslöja vad som kommer att hända :) Men ja, Sophia "är" Tracey, hoppas ni inte blir allt besvikna nu...
Men vad tycker ni? Bra? Dåligt? Blandat? Kommentera och berätta vad ni tycker :)