- Ska vi skita i att leta efter dom ett tag och gå och äta något nånstans? sa jag och kollade mig omkring på allt som fanns att kolla på.

Det var varmt ute så folk var ganska lätt klädda, men vissa hade otroligt roliga kläder och de gick inte att låta bli att le åt dom. Vilken tur att jag hade lite stil, tänkte jag för mig själv. Jag rätade på mig och kände att jag hade ett förvånat ansiktsuttryck. Tänkte jag precis det där?, tänkte jag. Vad händer med mig?

- Ah visst. Varför ser du ut sådär? frågade hon.

Jag vände mig om och kollade chockat på henne.

- För att jag precis hade en otroligt konstig och elak tanke, eller den var inte elak. Men den var elak för att vara jag, svarade jag och kände att jag blev röd i ansiktet.

Hon kollade frågande på mig. Jag suckade och berättade vad jag tänkt.

- Vad är det för fel med det? Det stämmer ju, sa hon då och log mot mig.

-...Skulle vi äta eller? frågade hon sedan.

Jag nickade. Vi började gå och letade efter någonstans där man kunde köpa något att äta och där man även kunde sitta ner. Det ända vi hittade var en Mcdonalds.

- Ska vi gå dit? frågade jag och vi båda stod och kollade på Mcdonalds-skylten.

- Men det är så onyttigt, sa Payton och lät riktigt onöjd.

Jag skrattade.

- Vi kan äta sallader, kom nu, sa jag och drog med mig henne dit.

Vi kom in och satte oss vid det första lediga bordet vi såg och satt och kollade oss omkring.

- Ska vi beställa? frågade jag.

Hon log.

- Ja, kom, sa hon och reste sig upp.

Vi beställde och gick tillbaka till vårt bord. Vi satt tysta och åt långsamt medans vi kollade oss omkring igen, det fanns mycket att kolla på. Otroligt mycket. Min blick fastnade på ett bord lite längre bort där det satt två killar som såg ut att vara i vår ålder. Brunt hår och såg väldigt bra ut från där jag satt. Jag kollade på Payton och såg att hon också kollade på dom. Jag skrattade och kollade på killarna igen, som nu även kollade på oss. De nickade med huvudet i en gest att vi skulle gå dit. Ingen av oss kollade bort men jag började ändå prata.

- Ska vi gå dit? frågade jag.

- Vet inte. Ska vi?

Hon vände huvudet mot mig. Och i hennes ögon såg jag vilja och det såg även ut som lite längtan typ. Jag skrattade.

- Jag kan stanna här. Gå du, sa jag och log.

Hon såg ut som om någon just blivit påkörd framför hennes ögon.

- Och lämna dig? Här? Alldeles ensam?

Hon kollade bort mot killarna och sen till mig igen. Jag skrattade.

- Gå. Jag klarar mig, sa jag och menade det verkligen.

Hon borde ha kul med dom killarna även om jag inte hade lust att gå dit och hålla på med dom. Payton kollade på mig med en ledsam min och jag nickade med huvudet i deras riktning, hon suckade, log och sedan gick hon dit. Jag skrattade och kollade efter henne. Hon slog sig ner och började prata, det såg ut som om hon hälsade och presenterade sig. Jag vände bort huvudet och hoppade längre in på bänken så att jag satt och kunde kolla ut genom fönstret. Jag tuggade sakta i mig min sallad bit för bit. Jag saknade Angy, jag ville ha henne här, krama henne, skratta med henne, prata med henne face-to-face. Jag suckade och kände att mina ögon fylldes med tårar igen. När ska det här sluta? Jag kan ju inte ha hemlängtan för alltid, tänkte jag och blinkade argt med ögonen.

- Är det ledig här? frågade en röst.

Mitt huvud for dit för att kolla vem det var, och suckade lättat ut när jag såg att det bara var Justin och inte någon utav de andra killarna från bordet Payton gick till. Jag nickade och vände huvudet ut mot gatan utanför igen. Han satte sig ner och kollade på mig.

- Har det hänt något? frågade han och såg oroligt på mig.

Jag skakade på huvudet och sneglade bort mot Payton. Justin kollade också dit och när han såg Payton tillsammans med killarna där dom satt och pratade började han skratta lågt.

- Nej, inte speciellt. Jag tänkte bara på Angy, erkände jag och jag själv kunde höra gråten i halsen.

- Jaha... Just det ja. Jag tänkte inte på att du inte är härifrån och att du inte bor här eller så... Men det är klart att du saknar henne. Men kom ihåg vad jag sa förut, sa han och log.

Jag nickade. Kollade ut genom fönstret igen. Jag vände fort tillbaka huvudet när jag kom på att det var Justin som satt framför mig.

- Vad gör du här förresten? frågade jag förvånat.

- Vad menar du? Jag sa ju att jag kanske skulle komma?

- Ah just det ja, det glömde jag. Hur var det? Hade ni kul? Fick hon något fint? frågade jag och kände mig genast gladare.

- Det var jättebra, vi hade kul. HON hade kul, skrattade hela tiden. Det var inte så många där, men några och ja... det räckte. Ja, det fick hon väl, eller hon tycker iallafall det var fina och roliga saker som hon fick, sa han och skrattade.

Jag kollade på honom och såg beundrat på honom. Det var inte många killar som pratade sådär om sina småsyskon. Snacka om att vara speciell. Jag skrattade lågt åt mina tankar. Justin kollade förvånat på mig.

- Vad är det som är så kul? frågade han.

Jag log mot honom.

- Du, faktiskt. Eller inte kul, men jag tycker det är gulligt att du pratar om din lillasyster på det sättet du gör.

Han blev lite röd om kinderna, men såg ut precis som vanligt annars och ryckte på axlarna.

- Hon är min lillasyster. Den bästa lillasystern i världen, sa han och log stort.

Jag rynkade näsan.

- Nej... Jag kan inte riktigt hålla med där, sa jag och skrattade.

Han skrattade också.

- Okej då, en av dom två grymmaste lillasystrarna i världen? sa han och log.

Jag nickade.

- Bättre.

- Hey, gör det något om jag hänger med dom? Hej Justin, sa Payton där hon stod på kanten till bordet och log.

Jag kollade på henne. Vart kom hon ifrån? Jag skakade lätt på huvudet.

- Inte? Jag kan stanna här, sa hon och lät besviken.

- Nej! nej. Vänta. Jo det är klart du kan gå med dom. Jag har ju Justin nu, sa jag och skrattade och nickade mot Justin.

Han vinkade lätt. Och jag och Payton skrattade.

- Okej, men... smsa  eller ring när ni vill ha tillbaka mig, sa hon och log stort.

- Japp, det ska jag komma ihåg. Hejdå. Ha så kul!

Hon vinkade och halvsprang bort till killarna som vinkade till oss, vi vinkade halvt tillbaka. Jag kollade på Justin och höjde ett ögonbryn, sedan kollade jag tillbaka mot dörrarna där dom precis gått ut. Han skakade på huvudet.

- Ingen fara. Vardags mat, sa han och blinkade med ena ögat.

Där satt jag och Justin tillsammans och jag fortsatte att tugga på min sallad som jag fortfarande hade framför mig.

---