Kapitel tjugofem

Jag satt och funderade över att det var Justin på radion och över att jag inte vetat att det var han. Jag måste verkligen lyssna på hans musik så att en sån här sak inte händer igen. Detta var pinsamt. Justin var min närmsta vän i L.A. och jag visste knappt något om honom.
Utanför fönstret körde vi förbi en park, den såg väldigt mysigt ut. Typ filmaktigt. Dit måste jag gå någon dag, tänkte jag och log för mig själv.
- Hur långt är det kvar? frågade jag chauffören.
Han kollade på klockan på den lilla rutan som visade klockan och hur mycket grader och sånt och berättade att det var ungefär 5 minuter kvar. Jag nickade till svar. Det skulle bli skönt att komma hem och lägga mig i sängen och sova en stund, sen kunde jag ringa hem. Jag log. Jag borde snacka med Payton och Caitlin också, jag är ledsen men jag överreagerade. Och jag skulle träffa Bridget med. Det kunde jag nog göra först. Jag log när jag tänkte på henne. Jag visste absolut ingenting om henne, bara hennes namn. Jag gav ifrån mig ett ljud som var en blandning av fnysning och ett skratt. Chauffören kollade frågande på mig och jag log oskyldigt mot honom. När vi kom fram och jag hoppade ut bilen tackade jag och gick fort mot dörren. Jag kollade i entrén efter Bridget men hittade henne inte. Jag gick fram till disken för att fråga efter kvinnan som stod där.
- Ursäkta, vet du vart Bridget Oliver är? frågade jag.
Hon skakade på huvudet. Jag tackade henne och åkte upp till mitt rum. Jag ställde ner mina påsar precis innanför dörren och tog av mig skorna.
- Åh vad skönt.
Jag hade inte gått speciellt mycket men att vara barfota var en underbar sak och det kändes så otroligt skönt. Jag tog upp påsarna och gick in i mitt rum, eller längre in i lägenheten. Jag stannade av förvåning när jag såg att Justin låg och sov i min säng och kom på att han somnade innan vi åkt. Jag skrattade tyst för mig själv och smög förbi honom och gick in i min garderob. Jag hängde upp klänningen på en galge och log åt hur fin den var. Jag satte mig ner på golvet mot ena hyllans inner vägg och ringde till Angy.
- Hej Trac! svarade hon.
Hon lät glad. Otroligt glad.
- Hänt något nytt?
- Eh, nej... Mamma är fortfarande... Hon tystnade och svalde typ innan hon fortsatte... du vet, gravid och hon bestämde sig imorse för att inte göra abort.
- Så vi ska få ett syskon? Vad är den officiella storyn?
Vi hade alltid officiella storys. Det vi sa till folket och tidningarna. Storyn som alla andra fick höra men som vi visste sanningen bakom.
- Eh... Jag tror den var något med att de ska säga att det är pappas barn, men ja... det är det ju inte.
- Så de ska inte skilja sig eller något sånt?
Jag höll andan medans jag väntade på vad hon skulle säga.
- Nej, inte vad jag vet i alla fall. Jag tror inte det. Det skulle bli katastrof här då.
Jag blinkade av förvåning. Var det min syster jag pratade med? Hon lät så stor, vuxen, självsäker istället för liten, blyf och ja, rädd. Angy hade alltid varit den lilla.
- Ja det skulle det, svarade jag.
Jag var inte riktigt närvarandra. Lyssnade in riktigt på vad som sas. Vad hon sa.
- Tracey? hörde jag henne ropa.
- Ja? förlåt. Jag tänkte. Var inte riktigt... skitsamma. Vad sa du? frågade jag.
Jag hörde henne fnittra.
- Jag ska få börja skolan!
- Skolan? Som i... i stan? Den stora skolan?
- Ja!
Jag kände ett styng av avund. Det hade jag aldrig fått fast jag hade velat. Mamma hade alltid sagt att det inte var någon idé att ens tjata efter det, det var inget alternativ.
- Vad kul Angy! sa jag och kunde höra i min egen röst hur fejk och oäkta det lät.
- Tracey? hörde jag Justin ropa utifrån.
- Vänta lite Angy, sa jag i telefonen.
Jag ställde mig upp och gick ut i vardagsrummet. Där stod Justin och kollade sig omkring och såg jättetrött ut.
- Godmorgon sömntuta! skrattade jag.
Justin gnuggade sig i ögonen.
- Har du redan varit och shoppat? Eller har du inte gått än?
Jag nickade.
- Vad? Det ena eller det andra?
- Jag har redan varit där. Caitlin kom och hämtade mig eftersom att du somnade.
Han skrattade till.
- Förlåt.
Nu var det min tur att skratta, vilket jag också gjorde.
- Lugnt. Du, jag ska bara prata klart med min lillasyster sen så ja... okej?
Han nickade och gick tillbaka till sängen och la sig ner där.
- Angy?
- Trac. Vem var det?
Hon lät helt andfådd som om hon sprungit aslångt eller typ hållt andan en lång tid.
- En kompis bara.
- Var det Justin Bieber?

Kapitel tjugofem nu då :)
Vad tycker ni? Hur tror ni att Angy reagerar? Vad tycker hon om det?... Kommentera och berätta vad ni tycker och tänker!! Våga vara ärliga! :D

Kunde inte komma på en bild som passade till detta kapitlet, eftersom det inte hände speciellt mycket... Så ja. Ni får gärna komma med förslag om vad ni tycker ska hända... Det kanske blir så :) Vem vet. Snälla berätta vad ni tycker! :)

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera!

2011-05-20 @ 20:57:00
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Kajsa

Det är superbra, jag gillar din stil! //Kajsa :D

2011-05-20 @ 21:49:57
URL: http://minanovelller.blogg.se/
Postat av: ....

Helt bra! längtar till nästa!

2011-05-21 @ 00:43:35
URL: http://jbieberstoriies.blogg.se/
Postat av: Stina

jätte bra meer :)

2011-05-21 @ 16:37:25
URL: http://novelljustin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback