- JA DET ÄR JU KLART! Trac! Varför har du inte berättat det för mig? nästan skrek hon.

- Eh... Jag visste inte att du visste vem han var och inte heller att du kände igen hans röst så bra? Ang.. Hur vet du vem han är?

Detta var rejält pinsamt! Min lillasyster kunde till och med höra vem han var bara utav att höra rösten. Jag skakade på huvudet.

- När blev du kompis med honom?

Jag tänkte efter.

- Igår.

- IGÅR? Fattar du vilken tur du har?

- Nej förmodligen inte. Vad är det som är så speciellt? Visst han är jättesnäll och det är lätt att snacka med honom men vadå?

Jag hörde på mig själv hur korkat det lät.

- Oh shit Trac. Du har världens mest underbara, finaste, sötaste, den bästa... killen som vän och du vet inte vem han är.

- Jo det vet jag. Jag känner eller ja, känner honom som honom medans alla andra verkar känna honom som någon annan, berättade jag.

- Trac. Får jag snacka med honom?

- Angy, vad har hänt? Har du redan börjat skolan? frågade jag med orolig röst.

- Ja, idag började jag egentligen men jag träffade bara massa nya människor. ALLA vet vem jag är, jättestörande, sa hon.

- Hmm...

- Varför? frågade hon.

Jag skakade på huvudet mot mig själv, jag borde inte säga det. Hon behövde ju inte ha förändrats bara för att hon efter bara en dag börjat prata med vanligt tonårsspråk. Jag velade fram och tillbaka i huvudet och tillslut kom det ut av sig själv.

- Vad har hänt med ditt språk? Du pratar som de i skolorna och du har bara gått där en dag.

- Ska du säga, du pratar ju som dom på film från USA.

Jag blev chockad över vad hon sa. Hade jag förändrats? Börjat prata och bete mig som en amerikanare?

- Gör jag? frågade jag.

- Ja, det gör du. Det känns jättekonstigt, tro mig.

Det kittlades på min kund och jag tog upp handen för att klia tillbaka och mina fingrar blev blöta. Jag grät. Toppen.

- Du, jag tror jag måste lägga på nu, sa jag och svalade för att inget skulle höras på min röst.

- Kan jag snälla få prata med Justin Bieber?

- Okejdå. Och snälla säg bara Justin.

- Okej, okej.

- Angy. Andas. Han är en normal kille precis som...

Jag var påväg att säga som du&jag men ändrade mig.

-... vem som helst.

- Okejokej. Jag lovar! tjöt hon.

Jag skrattade och gick till sängen. Justin låg där med slutna ögon på rygg.

- Aye, Justin?

Han öppnade ögonen och kisade mot mig.

- Jag har hittat ännu en till som inte är som mig, denna gången är det min lillasyster. Hon skulle vilja snacka med dig?

Jag kollade på honom och fick ett minileende på läpparna. Han log brett.

-Åh vad kul! sa han och sträckte sig efter mobilen som jag sträckte fram emot honom. När han fått tag i mobilen lyfte han handen mot örat.

- Hey, What's up?

De snackade med varanda länge. Eller det kändes länge. Under hela tiden dom snackade satt jag och kollade på och log. Hur kunde hon veta vem han var? Lär man sig det i skolan eller vadå? Jag skrattade åt min tanke och fick en underlig blick från Justin. Efter ännu ett litet tag log han och sa.

- Det var kul att prata med dig Angy.

Jag skrattade.

- Vad? frågade han mig.

Jag skakade på huvudet.

- Inget speciellt. Du kallade henne Angy bara. Inger mer än det.

- Och? frågade han och såg väldigt frågande ut. Han förstod ingenting.

- Bara de närmaste familjen gör det. Men det var ingenting. Fortsätt, sa jag och gjorde en gest med handen.

Han skrattade till och skakade på huvudet. Även fast att de varit på väg att säga hejdå fortsatte de prata med varandra. Jag blev en aning uttråkad så jag gick därifrån in i vardagsrummet och satte på TVn på MTV. På MTV visades ett avsnitt av The hills och jag satt och beundrade hur vacker Lauren Conrad var. Efter några minuter kom Justin till mig i soffan och satte sig brevid mig. Han log mot mig och gav mig mobilen. Jag kollade på den.

- Är hon kvar? frågade jag och kollade upp från mobilen på honom.

Han log och nickade.

- Hej, sa jag i telefonen.

- Omg Trac! Du är världens bästa syster! Du är bäst!

Jag skrattade åt henne.

- Detsamma. Vi hörs senare Angy. Jag älskar dig.

- Älskar dig med.

Vi la på och jag sneglade på Justin som fortfarande satt och log.

---