Kapitel trettionio
[Klicka på bilderna för att se dom större]
Vi gick runt och letade ett tag utan framgång. Vi kunde inte hitta dom någonstans. Vi smsade till och med till Caitlin och frågade vart dom var, men där fick vi inget svar. Medans vi letat hade vi spelat på massa olika stånd som stod huller om buller över allt på platsen, utan framgång där heller. Vi hade inte vunnit någoting, inte ens en mininallebjörn.
- Ska vi skita i att leta efter dom ett tag och gå och äta något nånstans? sa jag och kollade mig omkring på allt som fanns att kolla på.
Det var varmt ute så folk var ganska lätt klädda, men vissa hade otroligt roliga kläder och de gick inte att låta bli att le åt dom. Vilken tur att jag hade lite stil, tänkte jag för mig själv. Jag rätade på mig och kände att jag hade ett förvånat ansiktsuttryck. Tänkte jag precis det där?, tänkte jag. Vad händer med mig?
- Ah visst. Varför ser du ut sådär? frågade hon.
Jag vände mig om och kollade chockat på henne.
- För att jag precis hade en otroligt konstig och elak tanke, eller den var inte elak. Men den var elak för att vara jag, svarade jag och kände att jag blev röd i ansiktet.
Hon kollade frågande på mig. Jag suckade och berättade vad jag tänkt.
- Vad är det för fel med det? Det stämmer ju, sa hon då och log mot mig.
-...Skulle vi äta eller? frågade hon sedan.
Jag nickade. Vi började gå och letade efter någonstans där man kunde köpa något att äta och där man även kunde sitta ner. Det ända vi hittade var en Mcdonalds.
- Ska vi gå dit? frågade jag och vi båda stod och kollade på Mcdonalds-skylten.
- Men det är så onyttigt, sa Payton och lät riktigt onöjd.
Jag skrattade.
- Vi kan äta sallader, kom nu, sa jag och drog med mig henne dit.
Vi kom in och satte oss vid det första lediga bordet vi såg och satt och kollade oss omkring.
- Ska vi beställa? frågade jag.
Hon log.
- Ja, kom, sa hon och reste sig upp.
Vi beställde och gick tillbaka till vårt bord. Vi satt tysta och åt långsamt medans vi kollade oss omkring igen, det fanns mycket att kolla på. Otroligt mycket. Min blick fastnade på ett bord lite längre bort där det satt två killar som såg ut att vara i vår ålder. Brunt hår och såg väldigt bra ut från där jag satt. Jag kollade på Payton och såg att hon också kollade på dom. Jag skrattade och kollade på killarna igen, som nu även kollade på oss. De nickade med huvudet i en gest att vi skulle gå dit. Ingen av oss kollade bort men jag började ändå prata.
- Ska vi gå dit? frågade jag.
- Vet inte. Ska vi?
Hon vände huvudet mot mig. Och i hennes ögon såg jag vilja och det såg även ut som lite längtan typ. Jag skrattade.
- Jag kan stanna här. Gå du, sa jag och log.
Hon såg ut som om någon just blivit påkörd framför hennes ögon.
- Och lämna dig? Här? Alldeles ensam?
Hon kollade bort mot killarna och sen till mig igen. Jag skrattade.
- Gå. Jag klarar mig, sa jag och menade det verkligen.
Hon borde ha kul med dom killarna även om jag inte hade lust att gå dit och hålla på med dom. Payton kollade på mig med en ledsam min och jag nickade med huvudet i deras riktning, hon suckade, log och sedan gick hon dit. Jag skrattade och kollade efter henne. Hon slog sig ner och började prata, det såg ut som om hon hälsade och presenterade sig. Jag vände bort huvudet och hoppade längre in på bänken så att jag satt och kunde kolla ut genom fönstret. Jag tuggade sakta i mig min sallad bit för bit. Jag saknade Angy, jag ville ha henne här, krama henne, skratta med henne, prata med henne face-to-face. Jag suckade och kände att mina ögon fylldes med tårar igen. När ska det här sluta? Jag kan ju inte ha hemlängtan för alltid, tänkte jag och blinkade argt med ögonen.
- Är det ledig här? frågade en röst.
Mitt huvud for dit för att kolla vem det var, och suckade lättat ut när jag såg att det bara var Justin och inte någon utav de andra killarna från bordet Payton gick till. Jag nickade och vände huvudet ut mot gatan utanför igen. Han satte sig ner och kollade på mig.
- Har det hänt något? frågade han och såg oroligt på mig.
Jag skakade på huvudet och sneglade bort mot Payton. Justin kollade också dit och när han såg Payton tillsammans med killarna där dom satt och pratade började han skratta lågt.
- Nej, inte speciellt. Jag tänkte bara på Angy, erkände jag och jag själv kunde höra gråten i halsen.
- Jaha... Just det ja. Jag tänkte inte på att du inte är härifrån och att du inte bor här eller så... Men det är klart att du saknar henne. Men kom ihåg vad jag sa förut, sa han och log.
Jag nickade. Kollade ut genom fönstret igen. Jag vände fort tillbaka huvudet när jag kom på att det var Justin som satt framför mig.
- Vad gör du här förresten? frågade jag förvånat.
- Vad menar du? Jag sa ju att jag kanske skulle komma?
- Ah just det ja, det glömde jag. Hur var det? Hade ni kul? Fick hon något fint? frågade jag och kände mig genast gladare.
- Det var jättebra, vi hade kul. HON hade kul, skrattade hela tiden. Det var inte så många där, men några och ja... det räckte. Ja, det fick hon väl, eller hon tycker iallafall det var fina och roliga saker som hon fick, sa han och skrattade.
Jag kollade på honom och såg beundrat på honom. Det var inte många killar som pratade sådär om sina småsyskon. Snacka om att vara speciell. Jag skrattade lågt åt mina tankar. Justin kollade förvånat på mig.
- Vad är det som är så kul? frågade han.
Jag log mot honom.
- Du, faktiskt. Eller inte kul, men jag tycker det är gulligt att du pratar om din lillasyster på det sättet du gör.
Han blev lite röd om kinderna, men såg ut precis som vanligt annars och ryckte på axlarna.
- Hon är min lillasyster. Den bästa lillasystern i världen, sa han och log stort.
Jag rynkade näsan.
- Nej... Jag kan inte riktigt hålla med där, sa jag och skrattade.
Han skrattade också.
- Okej då, en av dom två grymmaste lillasystrarna i världen? sa han och log.
Jag nickade.
- Bättre.
- Hey, gör det något om jag hänger med dom? Hej Justin, sa Payton där hon stod på kanten till bordet och log.
Jag kollade på henne. Vart kom hon ifrån? Jag skakade lätt på huvudet.
- Inte? Jag kan stanna här, sa hon och lät besviken.
- Nej! nej. Vänta. Jo det är klart du kan gå med dom. Jag har ju Justin nu, sa jag och skrattade och nickade mot Justin.
Han vinkade lätt. Och jag och Payton skrattade.
- Okej, men... smsa eller ring när ni vill ha tillbaka mig, sa hon och log stort.
- Japp, det ska jag komma ihåg. Hejdå. Ha så kul!
Hon vinkade och halvsprang bort till killarna som vinkade till oss, vi vinkade halvt tillbaka. Jag kollade på Justin och höjde ett ögonbryn, sedan kollade jag tillbaka mot dörrarna där dom precis gått ut. Han skakade på huvudet.
- Ingen fara. Vardags mat, sa han och blinkade med ena ögat.
Där satt jag och Justin tillsammans och jag fortsatte att tugga på min sallad som jag fortfarande hade framför mig.
Kapitel trettionio.
Hahaha, det var egentligen inte meningen att jag skulle skriva klart det här nu. Jag skulle bara börja på det och sedan spara det för att fortsätta senare. Men så blev det inte. Här är det iallafall. Kommentera och berätta vad ni tycker om det :) <3
Bilder:
1. Tracey sitter och kollar ut genom fönstret. Förreställ er ett fönster och ta bort människorna runt omkring och TADA! Där har du din bild ;) Igga även själva håret och det.
2. Justin när han frågar "Är det ledig här?". Tänk bara att han ler lite mer och kollar uppåt. Alla vet väl hur han ser ut när han ler? ;D <3
Kapitel trettioåtta
- Hej, sa Kevin.
Han lät chockad. Jag kan nästan lova att hans ögon var uppspärrade av beundran. Det lät iallafall så på honom.
- Hej, svarade Caitlin lugnt.
Jag log och kollade ner på mina fötter. Jag nickade med huvudet mot Caitlins rum för att vi skulle gå dit och lämna dom ifred, men hon skakade bara på huvudet.
- Ska vi gå? frågade Kevin.
Dörren öppnades och det hördes ett lågt fnitter och sedan stängdes dörren och allt blev jättetyst. Jag började fnittra.
- Är dom inte för söta? frågade Payton och hon såg ut som om hon kollade på en sötaste hundvalp typ.
Jag började skratta på riktigt. Payton slutade se ut som hon kollade på en hundvalp och kollade nu på mig som ett frågetecken.
- Vad?
Jag skakade på huvudet.
- Inget, kom nu. Nu är det vår tur att göra oss i ordning, sa jag och log mot henne.
Hon log tillbaka. Vi gick tillbaka in på Caitlins rum och satte oss på sängen.
- Hur ska vi göra vårat hår? Eller ska vi låta det bara hänga? frågade jag rakt ut i luften.
- Hmm... Jag tycker vi ska göra något med våra hår. Jag menar, det är ju ganska lång tid kvar tills festivalen "börjar", svarade hon.
Jag log.
- Jag håller med. Men vad?...
Hon kollade sig omkring.
-... Jag göra något med det, men jag vill ändå ha det enkelt, inte komplicerat eller mycket jobb, fortsatte jag.
- Nej, inte jag heller.
Jag reste mig upp och gick ut ur rummet och in i Chrisitans rum.
- Hej du... Har du en dator vi kan låna? En som vi kan ta med in på Caitlins rum? frågade jag och kollade på honom där han satt framför sin dator.
Han kollade på mig.
- Varför tar ni inte Caitlins dator? frågade han.
Jag höjde ett ögonbryn.
- Vart är den då?
Han reste sig upp och gick förbi mig tillbaka in i Caitlins rum. Han pekade på bordet.
- Där, sa han och log.
-... Vart?
Han gick fram och tog fram den. Den låg i en typ låda under själva bordet. Jag kollade chockat på bordet.
- Smart!
Payton och Christian skrattade åt mig.
- Ska vi börja? frågade jag.
Hon nickade och började berätta hur hon ville ha sitt hår och smink medans jag satte på låg musik. Jag fixade Paytons hår och medans hon sminkade sig fixade jag mitt eget. Mitt var inte alls svårt. Jag lockade det bara lite och sedan satte jag upp det på ett snyggt sätt.
När vi var klara och i ordning gjorda kollade vi på klockan. Halv 8. Vi skrattade åt hur sega vi varit, vi hade haft jättekul och jag hade inte alls tänkt på klockan eller Caitlin.
- Undra hur det går för henne, funderade jag högt.
- Det går säkert asbra, svarade Payton och log.
- Ja... Ska vi kolla om Christian ska med?
Hon svarade inte utan gick bara iväg för att hitta Christian. Han skulle med, och det skulle även Ryan och Chaz. Vi alla satte oss i Ryans bil och han började köra.
- Stackars Justin som inte kan vara med, sa Chaz.
Vi andra stämde in.
-... Men han sa ju att han kanske hann. Han kanske kommer typ senare... Mycket senare, sa jag och log.
Det kändes inte bra att alla var här förutom han. Okej, alla var inte här. Caitlin var på dejt, men hon var ändå där.
En kvart efter att vi stigit in i bilen hoppade vi alla ur den. Jag kollade på Payton.
- Lämnar vi dom här fort eller?... Jag vill ha en update! sa jag och sneglade på killarna för att se om dom uppfattat något av det jag sa eller menade.
Det verkade inte så. Inte ens Payton verkade förstå, för hon kollade frågande på mig.
- UpDATE?
- Jaha! Ja, jag med! sa hon och sken upp.
Jag vände mig mot killarna och log stort.
- Vad är det? Vad har hänt? frågade Christian misstänksamt.
- Inget. Men jag och Payton ska gå och ha lite skoj ett tag, ses vi senare eller? frågade jag.
- Vi kan hänga med? sa Ryan som i en fråga.
- NEJ! Utbrast både jag och Payton alldeles för högt och fort.
Killarna kollade förvånat och misstänksamt på varandra.
- Okej... Vi syns här om 1,5h då? sa Chaz.
Jag och Payton nickade. Jag tog henne i armen och drog henne därifrån.
- Okej... Vart kan dom vara? frågade jag och log stort igen.
- Jag vet nog, sa hon och log stort hon också.
Hon drog iväg med mig och jag kände mig som en lealös nallebjörn.
Kommentera och berätta vad ni tycker. Detta är inte heller speciellt bra och jag vet inte varför, men... jag har inga idéer så jag gissar att det är därför det inte är så bra xD Eller jag har idéer om vad som ska hända, men det är "senare" och jag måste liksom komma dit i berättelsen för att det ska kunna hända, om ni fattar vad jag menar? Ni kan hjälpa mig att komma på idéer som ni vill ska hända och kommentera dom eller om ni har en bild där någon av dom i berättelsen gör något rolig/underligt/något som jag kan använda och hitta idéer ifrån? Om ni vill skicka bilder så skicka till: [email protected]
Kommentera i vilket fall som helst ;) <3
Bilder:
1. Traceys hår.
2. Paytons hår och kläder.
Kapitel trettiosju
[Klicka på bilderna för att se dom större]
Wow, tänkte jag när jag öppnade dörren och såg honom stå där utanför, fast det sa jag ju inte högt. Men han kan ha sett i mitt ansikte vad jag tänkte och tyckte. Jag var inte beredd på att se honom klädd så snyggt. Han hade slitna jeansbyxor, men jag var ganska säker på att dom var gjorda sådana, en vit t-shirt och sedan en svart kavaj över det. Hans hår såg ut som om han precis hade vaknat, men det var gjort på ett snyggt sätt. Allt tillsammans blev otroligt vackert. När jag såg på honom och föreställde mig att Caitlin stod brevid honom kunde jag inte låta bli att le.
- Hej, kom in, sa jag och ställde mig brevid dörren så att han kunde stiga in.
- Tack. Kevin, sa han och sträckte fram sin hand mot mig.
Jag log.
- Tracey, svarade jag och skakade hand med honom.
Jag hörde ett ljud från övervåningen och sedan skratt. Jag kollade ditt och rynkade ögonbrynen.
- Eh... Vänta här, hon kommer snart ner, sa jag.
Han nickade.
- Okej, jag sätter mig här, sa han och pekade på en pall som stod brevid dörren.
Jag skrattade och nickade.
- Okej.
Jag sprang upp för trappan och stannade längst upp där jag visste att han inte såg mig längre och kollade neråt. Jag log för mig själv. Caitlin hade riktigt bra killsmak, den saken var klar. Jag fortsatte in i rummet och hittade Caitlin som satt och skrattade på samma stol och Payton på golvet nedanför stolen. Jag kollade frågande på dom.
- Sa inte jag att du skulle gå och klä på dig? sa jag och skrattade åt dom.
- Jo... men... det blev inte så... Payton var ju påväg till garderoben när du gick ner men så stannade hon upp och så lyssnade vi på dig där nere och sen när du öppnade dörren och började prata fick hon typ panik eller något och började springa... eller det var iallafall vad hon skulle göra... Istället började hon glida på stället och så halkade hon på golvet och ramlade och det såg så otroligt roligt ut att jag inte kunde resa mig upp och det kunde inte hon heller... Och sen kom du upp hit och ja...
Jag skrattade åt vad hon sa.
- Det hade jag velat se. Men... Kevin är därnere och väntar på dig nu. Så du borde skynda dig.
Hennes ögon spärrades upp och jag log mot henne.
- Lugn. Gå och klä på dig nu...
Jag kollade på Payton.
-... hjälp henne, utan att ramla eller halka och utan att förstöra håret. Det går fort och sen ska ni gå iväg. Så, skynda!
De kollade på varandra och sedan tillbaka på mig och sedan började vi alla tre fnissa som galningar.
- Hallå? Vad gör ni häruppe? Kevin börjar bli rätt rastlös därnere, sa Christian och klev in i rummet.
Vi alla tre tystnade och stirrade på honom. Jag sneglade mot Caitlin.
- Säg att hon snart är färdig. 3 minuter, högst! Okej? Tack!
Vi sprang in i garderoben och började dra av Caitlin kläderna hon hade på sig. Om någon hade gått in just då hade dom säkert trott att jag och Payton våldtog henne eller något liknande. När hon bara stod i BH och trosor kollade jag upp och ner på henne.
- Are you ready girl? sa jag och blinkade mot henne.
Hon andades in och ut.
- Jag tror det. Kom igen, ta på den! sa hon och tog klänningen ifrån mig.
När vi hade klätt på henne och stod ovanför trappan frågade jag igen.
- Redo?
Hon nickade bestämt.
- Ja. Nu kör vi.
- Inte vi. Du, sa Payton och log.
Hon himlade med ögonen och gick ner.
- Snubbla inte, viskade jag.
Kapitel trettiosju. Bra? Dåligt? Kommentera och berätta vad ni tycker!!
Bild:
1. När hon öppnar dörren och ser så förvånat på Kevin. Föreställ er att hon ser så förvånad ut men att hon samtidigt ler lite.
2. När hon skrattar åt Payton och Caitlin på golvet.
Jag är väldigt ofokuserad just nu, för idag började ju Pretty Little Liars på 3an och jag såg det första avsnittet. Och när jag hittar en serie som jag tycker om... som jag tycker om redan från första kvarten av första avsnittet, då blir jag ganska obsessed med den serien och får ett sug av att jag måste fortsätta se tills det inte finns några avsnitt kvar... och så är det just nu med PLL. Tyvärr. Det är knäpp, för jag tycker inte om att bli så obsessed men jag blir det ändå och kan inte låta bli att kolla, så... ja... detta kapitlet kanske är jättedåligt och inte alls... ja... bra. Men jag skyller det på att jag är så ofokuserad och inte alls skrivsugen just nu xD Hoppas ni förlåter mig (a) hahaha.
The purple bubble
Hejhej!
Jag ska försöka skriva ett kapitel idag, kanske till och med två, jag får se hur det går :) Men iallafall ett ska jag försöka hinna med :)
Men jag har en fråga till Stina... Du undrade om jag kunde skriva så att det händer mer, som när Tracey lärde Justin dansa... men vad menar du med det? Mellan vilka vill du att det ska hända saker? Berätta gärna så kan jag försöka göra så att det faktiskt händer och gör berättelsen/novellen bättre :)
Ha det bäst, så länge! :D
Hoppas alla hade en bra midsommar också!! :D
Kapitel trettiosex
[Klicka på bilderna för att se dom större]
När filmen var slut var klockan fem.
- Caitlin när skulle ni ut? Har ni snackat något mer sen igår? Sms eller nåt? frågade jag och kollade på henne.
- Ja, igår kväll... Han kommer och hämtar mig klockan 6.
Jag kollade på klockan. Försökte lista ut när och hur vi skulle göra henne iordning och samtidigt fixa oss själva. Vi visste ju vad hon skulle ha på sig. Så i stort sett skulle hon bara sminka sig och sen var hon färdig. Fast å andra sidan behövde vi fixa hennes hår med.
- Vad ska du göra med håret? frågade jag.
- Eh... jag vet inte. Jag har inte tänkt på det. Något förslag?...
Hon såg bedjande mellan mig och Payton.
- ...Snälla? frågade hon.
Vi suckade. Jag kollade mig omkring och försökte komma på något och kom på mig själv med att stirra på datorn. Jag kollade tillbaka till Cailtin och sedan mot datorn igen.
- Vi skulle ju alltid kunna hitta något på datorn och härma det.
Caitlin kollade osäkert på mig.
- Det kommer bli katastrof, viskade hon.
- Nejdå! Kom igen! Ge det en chans. Jag tycker det låter jättebra, sa Payton.
Jag och Payton hoppade upp ur soffan och hoppade fram till datorn. När vi fått igång den och skulle logga in märkte jag att Caitlin fortfarande inte var med oss. Jag vände mig om och såg henne sitta och stirra ut i luften.
- Vad är det Caitlin? frågade jag.
Hon kollade på mig och hennes blick såg ut som en skrämd fågelunge.
- Caitlin? Vad är det?
- Tänk om detta blir katastrof? Om han inte gillar mig? Om... ja... du vet.
Jag skrattade lågt och kollade med en mjuk blick på henne.
- Kom. Det kommer gå jättebra! Du kommer ha jättekul! Han kommer att älska dig!
Hon log lite.
- Tror du? viskade hon.
Jag nickade.
- Absolut! Kom nu, sa jag och vinkade för att förtydliga det jag sa.
Hon reste sig och kom fram och satte sig på stolen framför datorn. Jag och Payton ställde oss på var sin sida om henne. Vi sökte på någon söksida och skrev håruppsättningar. Vi bläddrade igenom där ett tag och hittade en superfin håruppsättning. Den såg rätt svår ut, men jag och Payton skulle nog kunna fixa den.
- Hinner vi? frågade Caitlin och kollade mellan oss.
Vi nickade.
- Jadå, men vi får börja nu då. Annars lär vi inte hinna.
Caitlin och Payton sprang upp på rummet medans jag satt kvar och skulle försöka få ut en kopia på hur det såg ut.
- Christian! Kan du hjälpa mig? bad jag honom när jag såg honom gå förbi vardagsrummet.
Han stack in huvudet och såg frågande på mig. Jag pekade på datorn.
- Kan du hjälpa mig få ut den här? frågade jag och gjorde en grimas.
Han skrattade.
- Ja.
Han kom fram och tog stolen ifrån mig och satte sig framför den. Han klickade på massa med knappar och massa olika saker och sedan hördes ett ljud från en maskin brevid datorn. Jag gissar att det var skrivmaskinen. Jag såg tacksamt på Christian.
- Tack!
När bilden kommit ut tog jag den och så sprang jag också upp på Caitlins rum.
- Färdiga för att börja? frågade jag.
De nickade.
- Okej, här är bilden. Jag tror vi ska locka allting först och sedan sätta upp det här, här och här, sa jag och visade löst i hennes hår hur jag hade tänkt det.
De nickade igen. Jag log mot dom.
- Okej, då börjar vi.
Jag kollade mig omkring och såg klockan. Redan kvart över 5.
- Payton, kan inte du sminka henne medans jag gör hennes hår? frågade jag.
De båda sken upp.
- Jo det kan jag, sa Payton.
Jag nickade och satte igång med Caitlins hår. Hennes hår var väldigt lent och mjukt så skruvarna ville inte riktigt stanna kvar i håret, men utav mycket spray och lite vax från Christian så hade jag nu lyckats få hela hennes hår med lockar.
- Kan vi inte bara ha det såhär? frågade Payton.
Jag skakade på huvudet och kollade på bilden.
- Vi ska göra alltihop, sa jag och log för mig själv.
Jag fortsatta med att studera bilden och tänkte efter hur jag skulle göra. Jag testade med bara mina händer några gånger för att försöka få en bild på hur det skulle se ut när det var färdigt om jag gjorde på de olika sätten. Efter massor med hårnålar och några andra klämmor och ännu mer spray så backade jag och kollade på hennes hår bakifrån. Jag nickade.
- Färdig, sa jag och log stort i spegeln mot Caitlin.
- Jag vill se! sa Payton och kom och ställde sig brevid mig.
Det kom ett "wow"-läte från henne när hon såg det. Hon kollade på mig och sedan tillbaka på håret.
- Har du jobbat som frisör eller gått en skola med det eller nåt? frågade hon.
Jag skakade på huvudet. Nej, det hade jag ju inte. Ingenting sånt. Jag hade inte gått i skolan överhuvudtaget ju. Men däremot så hade jag sätt hur folket hemma hade gjort i mitt hår och jag hade många gånger gjort saker i Angys hår. När vi hade tråkigt då, annars hade vi personer som gjorde det åt oss.
- Nepp, ingenting. Jag har bara... jag vet inte. Jag bara kan det, sa jag och log mot henne.
- Jag vill med se! sa Caitlin.
Jag log och böjde mig fram och tog spegeln som låg på bordet framför oss. Jag speglade spegeln i spegeln som var fast i bordet och gjorde så att hon såg både bak och fram. När hon såg håret kom det ett "wow"-ljud från henne också.
- Jättefint. Tack Tracey! Och sminket är också jättefint! Tack båda! Ni är underbara!
Hon kollade på något i spegeln och spärrade upp ögonen.
- Jag måste klä på mig! Klockan är 5 i 6!
Jag vände mig om och såg klockan. Nej, den var inte bara 5 i. Den var 5 över.
- Ja! Skynda!
Hon reste sig och var påväg mot garderoben när det ringde på dörren. Vi kollade panikslaget på varandra. Jag tog ett djupt andetag.
- Ta det lugnt. Vi hinner. Payton, hjälp henne med kläderna så öppnar jag, sa jag och sprang ut genom dörren.
Det ringde på dörren än gång till. Jag sprang ännu fortare och krockade med Christian när han var påväg mot dörren.
- Sorry Christian. Caitlin. Dörren. Dejt. Nu öppna. Prata sen, sa jag och pekade runt omkring mig i luften.
- ookej.... sa han och vände och gick därifrån.
Jag pustade ut och öppnade dörren.
Kapitel trettiosex. Sorry att ni inte fick det igår eller iförrigår, men jag har börjat sommarjobba nu och jag var jättetrött! Jag har gått och lagt mig klockan 9 sedan i måndags xD hahaha. Sjukt. Men här är ett kapitel, vet inte hur bra det är egentligen... Menmen... bättre än inget väl? *ler* Aja, kommentera och berätta vad ni tycker! <3 :)
Bild:
1. Caitlins hår framifrån och från sidan.
2. Hennes hår bakifrån.
3. Tracey pratar med Caitlin och Payton i soffan. (Igga att hon ser så chockad ut)
4. Tracey bossar med Christian. (Igga att hon ser så arg ut xD)
The Purple Bubble
Hej :)
Förlåt för att det inte kommit något. Jag har inte varit hemma något, så jg har inte hunnit. Jag kommer inte hinna nu heller, nu ska jag göra mig iordning och iväg till min kompis där jag ska vara hela helgen. Så på måndag eftermiddag kommer förmodligen nästa :/ Sorry för det!!
Ha det så otroligt bäst sålänge!! <3
Förlåt för att det inte kommit något. Jag har inte varit hemma något, så jg har inte hunnit. Jag kommer inte hinna nu heller, nu ska jag göra mig iordning och iväg till min kompis där jag ska vara hela helgen. Så på måndag eftermiddag kommer förmodligen nästa :/ Sorry för det!!
Ha det så otroligt bäst sålänge!! <3
Kapitel trettiofem
- Cait... Vad gör ni för något? frågade Christian chockat.
Jag vände mig chockat om och kollade på honom. Vart kom han ifrån?
- Vi kollar och väljer ut kläder till Caitlins dejt ikväll, sa jag och putade till Caitlin med höften.
Hon skrattade.
- That's right, sa hon och flinade.
Han höjde ett ögonbryn.
- Jag har hört massa om denna dejten. Men får jag fråga vem du ska ut med? sa han och kollade mellan oss tre.
Vi skrattade åt hans förvirrade min.
- Du vet killen i mobilaffären? sa Payton.
Christian nickade.
- Honom.
- Vad är det med honom? frågade han.
- Måste du leka blond idag Chrisitan? frågade Caitlin irriterat.
Syskonbråk, jag tror aldrig jag hört dom bråka. Inte mer än såna små kommentarer till varandra.
- Hon ska ut med honom i mobilaffären! sa Payton och skrattade åt Christian som såg ännu mer förvirrad ut nu och väldigt förvånad också.
- VA!? Skojar du!? Ska du ut med mobilkillen?
Jag och Payton nickade, medans Caitlin stirrade surt på Christian. Chrisitan ryckte på axlarna.
- Aja, hoppas du får det kul då Caitlin. Eh... Mamma ville snacka med dig om något förresten, sa han och gick ut ur rummet igen.
Caitlin gick efter honom för att prata med sin mamma. Undra om hon berättat för henne att hon ska på dejt ikväll. Hmm, kanske. Jag har ingen aning.
- Vad är klockan? frågade jag och kollade på Payton.
Hon tog upp mobilen och kollade.
- Halv 3. När skulle dom ut?
Jag ryckte på axlarna.
- Sa dom ens en tid?
Hon ryckte också på axlarna. Jag kollade mig omkring för att hitta något att göra medans vi väntade på Caitlin. Jag och Payton kände ju inte riktigt varandra än, så jag visste inte riktigt vad jag skulle prata om. Men jag försökte ändå.
- Men hur ska vi göra om hon nu ska vara där med honom? frågade jag och skrattade åt vad jag sa.
Det skulle förmodligen bli kalabalik om vi stötte på varandra. Han skulle förmodligen bli lite sur för att Caitlin dragit med hennes kompisar och... Eller nej, kanske inte. Så ska vi inte tänka. Vi ska vara glada. Det kommer gå asbra.
Payton skrattade med mig.
- Jadu, vi får la se. Men dit ska vi iallafall! Vi får la bara hålla oss undan! Vara på dejtjakt hela kvällen eller nåt, svarade hon.
Vi slängde och på sängen och skrattade. När vi slutat skratta och bara låg och kollade i taket blev det sådär pinsamt tystnad så för att bryta den så tog jag en kudde och slog den i ansiktet på henne.
- Kuddkrig, viskade jag och flinade.
Hon ställde sig upp jättefort, jag hann knappt se det. Så fort gick det. Sedan började hon slå mig med en annan kudde och vi båda garvade sönder. Jag märkte inte riktigt när Caitlin kom in i rummet och började vara med i kriget, för jag var så koncentrerad på att hålla mig uppe, andas och samtidigt skratta. Men när vi låg ner och andades ut ett bra tag senare så låg hon iallafall där brevid oss och skrattade hon med.
- Vad snackade du med din mamma om? frågade Payton till Caitlin.
- Eh... Skolan.
- Nu? Vi har ju helg.
Jag kände att Caitlin nickade.
- Ja, jag vet. Men jag har snackat med henne om att Tracey ska börja med oss och hon tyckte det var en bra idé och hon skulle vilja, om hon fick för dig då..., sa hon och sneglade lite på mig.
Jag vinkade att hon skulle fortsätta prata.
-... Hon skulle vilja prata med rektorn och få igenom det. Och även prata med dig om lite olika saker angående skolan och sånt.
Jag nickade.
- Men det går absolut asbra med mig! sa jag och log stort.
- Bra! Hon ska även försöka få oss i samma klass. Jag och Payton går ju redan i samma klass, men du med, sa hon och log.
Vi låg där ett tag till och jag log och tänkte för mig själv att det var underbart att jag kommit hit och suttit på Mcdonalds då jag gjorde. Annars hade jag aldrig träffat dessa underbara människorna.
- Kan vi inte kolla på film? Så att tiden går? frågade Caitlin och hon lät väldigt nere och hoppfull på rösten samtidigt.
- Jo visst, sa Payton.
Vi gick upp och satt på Pirates of the Caribbean 1 och satt och glodde på den. Jag såg dock att Caitlins blick flera gånger under filmen drogs till klockan som fanns på väggen över TVn.
Kapitel trettiofem. Kommentera och berätta vad ni tycker. Kajsa är en så länge den enda som kommenterar och verkligen berättar vad hon tycker, så tack till dig Kajsa! Eh... du och gärna några fler kan väl berätta vad ni skulle vilja skulle hända på festivalen? :) Berätta vad ni skulle vilja skulle hända och så ska jag se om jag kan få det att hända :D Don't be afraid to tell me about your thoughts! :D
Bild:
Kuddkriget mellan tjejerna. Det är inte dom på bilden. Men use your head and fantasi så ska ni nog se att det funkar ändå ;)
Kapitel trettiofyra
Jag vaknade nästa morgon av att solen lös rak in genom fönstret på mitt ansikte. Jag hade tydligen glömt dra ner rullgardinen. Jag satte mig upp och gäspade stort och gnuggade mig i ögonen. Jag kollade mig runt efter en klocka men den stod ju inne i vardagsrummet och min mobil låg på TVbänken. Jag hade ingen aning om vad klockan var. Jag satte långsamt ner fötterna på golvet och reste mig upp och gick ut och kollade vad klockan var. 12.00.
- Oj, redan?
Jag skrattade lågt för mig själv. Jag tror detta var det längsta jag sovit hittills. När man är prinsessa och har massa plikter att göra hela tiden så spelar det ingen roll vilken dag det är, man har alltid något att göra och det något brukar oftast ta lång tid. Så för mig har det inte varit speciellt mycket sovmorgon under mina år jag levt. Jag gick till min mobil och kollade om någon ringt eller smsat. Ingeting, inget sms eller missat samtal. Jag skickade iväg ett sms till Caitlin och skrev att jag var vaken och bara skulle göra mig iordning, sedan skulle jag komma. Jag gäspade och gick in i badrummet för att duscha.
Så fort jag kom ut från badrummet och duschen öppnade jag balkongdörren ut till värmen och sedan gick jag in i min garderob för att hitta något att ha på mig. Idag gick det ganska fort, jag bestämde mig för att ha klänningen jag köpt igår och ett par svarta converse. Jag tog på mig allt och satte mig sedan fort vid datorn för att se om något hänt på min nya twittersida. Efter min systers extrema förklaring igår så visste jag ju redan efter några timmar hur man gjorde och hur allt fungerade, så jag var det nya twitterproffset. Jag skrattade åt mina egna tankar. Inget hade hänt. Jag måste verkligen följa några. Det här är ju nästan lite läskigt annars. Men det fixar jag senare, tänkte jag och reste mig upp. Jag borstade tänderna redan innan frukosten och efter det tog jag min väska och gick för lite frukost. Jag gick till matsalen och satte mig vid ett bord och beställde en ostmacka och en flaska bubbelvatten. När jag fått mina saker och kollade mig omkring kände jag mig otroligt dum så jag tog min macka och mitt vatten och gick därifrån. Jag kunde likaväl äta på vägen till Caitlin. Men hur skulle jag ta mig dit? Jag måste verkligen skaffa mig typ körkort och bil, fort. Jag orkar inte ta taxi varje gång jag ska någonstans och jag kan inte ringa de andra varje gång heller. Jag ställde mig utanför hotellet och kollade mig omkring, där fanns en taxibil som var ledig. Chauffören stod utanför bilen lutade mot framdörren. Jag gick dit och frågade artigt om han var ledig.
- Ja, det är jag. Vart ska vi? frågade han och log mot mig.
När jag kollade längre och noggrannare på honom så såg jag att han inte alls var gammal. Kanske något runt 20. Hur har han hamnat här? Han var söt iallafall. Han hade inga finnar alls, brunt hår och blåa ögonon som verkligen lös blåa.
Jag berättade Caitlins adress och han nickade och öppnade dörren för mig.
- Tack så mycket, sa jag och log.
Jag satt i framsättet och kollade mig omkring i bilen medans jag spände fast mig. Killen satte sig brevid mig och började köra.
- Så vad ska du göra idag? frågade han och sneglade på mig.
Jag kollade förvånat på honom. Men sen log jag och svarade att jag skulle vara med mina kompisar och att vi senare skulle gå på festivalen.
- Jaså? Festivalen?
Jag nickade.
- Ursäkta att jag frågar, men du är inte härifrån va?
Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag kommer från Europa, svarade jag på hans fråga och log.
- Okej...
Jag kollade på honom.
- Varför undrar du? frågade jag artigt tillbaka och log.
- Eh... för du liknar prinsessan från Italien som tydligen blivit skickad till England.
Inne i huvudet blev jag chockad och lite rädd. Var det verkligen så lätt att känna igen mig? Men att jag blev rädd för att han verkligen skulle känna igen mig var ingenting jag visade för honom, istället agerade jag som om det var en fråga jag fick varje dag.
- Jaså? Tack, tror jag. Men om dom skickade henne till England, varför tror du att jag skulle vara hon? frågade jag och kände att jag hade en frågande min i ansiktet.
Han skrattade lågt åt det jag frågat, eller det var iallafall vad jag trodde han skrattade åt.
- För... jag vet inte. Du var lik henne och man vet ju aldrig med vad folk säger.
Jag skrattade.
- Nä, det är ju sant.
Han hade mer rätt än vad han trodde att han hade. Folket fick aldrig veta den exakta sanningen. Vi satt tysta resten av vägen. När vi var framme betalade jag, tackade och steg ut. När jag stängt dörren och gått runt bilen för att gå vidare in till Cailtin hörde jag bilens ruta vevas ner.
- Hey, vänta lite.
Jag vände mig om och kollade på honom.
- Ja?
- Åker du ofta taxi?
Jag skrattade.
- eh... ja. Varje dag typ.
- Skulle du vilja ha en privat chaufför? I så fall har du mitt nr här. Ring när du vill, sa han och blinkade mot mig.
Han hoppade in i taxin igen och körde iväg. Jag stod och kollade förvånat på lappen. Fick dom göra så? Jag kollade upp från lappen och mot vägen där han åkt iväg.
- TRAAACEY!!! ropade någon bakom mig.
Jag vände mig om och såg Caitlin och Payton sitta i ett fönster på andra våningen. Jag vinkade mot dom.
- Kom hit!! ropade Caitlin.
Jag gick mot fönstret och när jag började närma mig skrattade hon och sa.
- Nej! Inte hit. DIT! sa hon och pekade på dörren.
Jag skrattade åt hur korkade jag varit och gick dit. Jag kollade upp på dom och sedan på dörren.
- Bara öppna och kom upp, ropade hon och jag gjorde som hon sa.
När jag kom upp till hennes rum satt dom på sängen och åt något.
- Hej, sa jag när jag klev in i rummet.
- Hej! sa dom i en mun.
Dom kollade på varandra och började garva. Jag kollade frågande på dom. När dom såg mig började dom skratta ännu mer.
- Aye, jag har något... typ roligt att berätta, sa jag och skrattade lite.
De båda blev helt tysta. Från att ha skrattat hysteriskt till ingenting, inte ett ljud alls.
- Berätta! sa Payton.
- Ja, vad är det? frågade Caitlin.
Jag log och satte mig brevid dom i sängen.
- Nyss blev jag hit körd av en taxi, det kanske ni såg?
Dom nickade.
- Du stod och pratade med chauffören. Kände du honom? frågade Payton.
Jag skakade på huvudet.
- Nej det gör jag inte. Men han är tydligen min privata chaufför nu, sa jag och höll upp hans nummer.
De kollade på varandra med stora ögon.
- VA!? skrek Caitlin.
- Allvarligt? sa Payton.
Jag nickade och kollade på numret.
- Tydligen. Jag betalade och gick ut och han vevade ner rutan och frågade om jag ville ha en privat chaufför och sedan gav han mig detta och körde iväg, helskumt, sa jag och skrattade.
- Men det är ju grymt! sa Caitlin.
Jag ryckte på axlarna och skrattade.
- Ja, kanske det.
Vi satt och pratade ganska länge om ingenting. Bara bollade idér och frågor och spekulationer om Caitlins dejt och självaste festivalen.
- Har någon av er hört något från Justin om han ska hänga med eller inte? frågade jag.
De skakade på huvudet.
- Nej, har du?
- Jag tror inte det.
Jag tog upp mobilen och kollade om jag nu fått något sms. Jag hade fått ett sms. Jag öppnade det och läste det. "Hey, kan du säga till resten att jag kanske kommer förbi ikväll? Men det är bara kanske, får se om jag hinner :)" stod det. Jag läste det högt och dom nickade.
- Okej, men det är la bra då. Men hans lillasyster fyller ju år, så det är ju inte konstigt om han inte kommer, sa Caitlin och log.
Jag fick en grym idé och tog fram mobilkameran och hoppade närmare dom.
- Le! sa jag och log mot kameran och tog ett kort.
- Vad var det för? frågade Payton.
Jag log.
- Det är roligare att skicka ett grattis med en bild, sa jag och gjorde ett "höhö"-ljud.
Jag skickade iväg bilden med ett "Grattis Jazmyn". Efter ett litet tag fick jag ett sms tillbaka. "LOL, vad söta ni är. Jag ska hälsa grattis från er ;)". Jag läste smset högt igen och skrattade. Jag kollade uppifrån och ner på Caitlin.
- Nå? Ska vi göra dig iordning kanske? Kanske kolla vad EXAKT du ska ha på dig? frågade jag.
- JA!!! tjöt hon och hoppade upp från sängen.
Kapitel trettiofyra. Bra? Dåligt? Tråkigt? Kommentera och berätta vad ni tycker så är ni snälla :) Måste sova nu, så jag hinner inte leta och ladda upp några bilder. I'm Sorry.
The Purple Bubble
Förlåt för att det inte kommit upp något kapitel på 3 dagar och ikväll eller... natt, kommer jag inte heller orka skriva något. Jag har börjat på ett nytt kapitel, men jag orkar inte skriva klart det. Jag kommer förmodligen skriva klart det imorgon <3 Jag ska iaf försöka göra det.
Men förlåt för att uppdateringen är så usel! Jag är verkligen jättejätteledsen :/ <3 Hoppas ni stannar kvar och vill fortsätta läsa trots min usla uppdatering... <3
Kapitel trettiotre
Jag gick in på hotellet och raka vägen upp till mitt rum utan att se mig omkring eller nåt. Jag var otroligt trött, en det var ju ine så konstigt om man tänkte efter. Jag hade inte sovit ordentligt sen jag kom hit till L.A. När jag kom innan för dörren på rummet suckade jag högt.
- HEMMA!
Jag tog av mig skorna och suckade igen. Underbart! Jag tog skorna i handen och gick längre in i rummet. Innan jag slängde mig på sängen kastade jag iväg skorna in i vardagsrummet. Jag borde väl vara mer försiktigt, men jag orkade inte just då. Första tanken jag fick när jag slängt mig på sängen var att från och med nu skulle jag sova för alltid. Men jag upptäckte snabbt att det inte skulle hända. För nu var jag jättepigg. Jag satt mig upp igen och lutade mig tillbaka med mina armar som stöd.
- Jahapp... vad ska jag göra nu då? frågade jag högt till mig själv.
Jag kollade mig omkring efter något att göra och fick syn på datorn som stod på vardagsrumsbordet. Jag hoppade upp ur sängen och sprang dit. Jag klickade på den och fick upp sidan. Jag letade upp internet och skulle försöka lista ut hur man skaffade twitter. Det kunde ju inte vara så svårt. Eller?.
Det gick lättare än vad jag trott. Jag hade bara skrivit in twitter.com och så hade jag kommit till rätt sida. Jag hade klickat på skapa ett konto eller vad det nu stått och sedan bara gjort som den sagt åt mig att göra. Jag hade valt användarnamnet Xprincess. Jag tyckte det passade bra in på mig. Jag log och klickade på okej/starta. När jag kommit in blinkade jag förvånat.
- Hur gör man? viskade jag.
Jag skrattade åt mig själv som var så totalt efter så det var nästan läskigt. Jag kollade mig omkring efter min väska eftersom jag visste att min mobil låg där i. Jag hittade den inte någonstans runt omkring mig och kände att en liten panikkänsla började växa inom mig. Jag kollade mig omkring igen, denna gången med panik i blicken och snabba rörelser. Jag reste mig upp och halvsprang ut till sovrummet och dörren. Inte här heller. Jag snurrade runt några varv på platsen där jag stod och kände hur det guppade på sidan av mig. Jag kollade ner och suckade utav lättnad. Där hängde min väska. Jag hade glömt att jag inte tagit av mig den. Jag skrattade lite åt mig själv och sedan öppnade jag den och tog upp mobilen. Jag såg att jag fått ett nytt sms. Jag öppnade den och såg att det var från Angy. Det stod.
"Jättefin! Verkligen! Vart hittade du den? Skulle jag kunna få sno den av dig? ;) <3"
Jag skrattade åt smset och öppnade ett nytt sms för att svara.
"Jo visst. Självklart, varför inte? ;) Hahaha. Aye, Angy... Jag behöver din hjälp. Ring mig!"
Jag skickade iväg det, tog av mig väskan och gick tillbaka till datorn. Jag fick ett sms om att smset jag skickat till Angy var levererat. Jag log och hoppade sedan till utav att mobilen ringde. Jag stirrade chockat på den några sekunder innan jag svarade.
- Hej Tracey! Vad behövde du hjälp med? svarade hon.
Jag tog mobilen från örat och kollade förvirrat på den. Jag skrattade lätt och skakade på huvudet innan jag satte den mot örat igen.
- Hej. Eh... Snacka om att vara snabb. Jag skickade ju nyss smset? sa jag och hörde hur efterbliven jag lät.
Hon skrattade.
- Ja. Det är så. Det brukar gå fort. Det är bara du som inte vet det Tracey.
Jag suckade.
- Aja... Kan du hjälpa mig? Jag har skaffat twitter nu. Men jag har absolut ingen aning om hur man gör, berättade jag.
- JA! Har du!? Vad heter du?
Hon lät glad och jag skakade lätt på huvudet igen. Jag fattade inte ett skit av det här. Vad var det att vara så glad över?
- Xprincess, sa jag och log för mig själv igen.
Jag tyckte att jag otroligt smart som kommit på det. Nu kunde jag vara mig själv utan att någon fick veta vem jag var.
- X...princess? Tracey, vad menar du? Du är ju fortfarande prinsessa? sa hon och lät inte längre lika glad.
Jag suckade.
- Det är inte så lätt. I hjärtat är jag fortfarande prinsessa och självklart kommer jag alltid vara prinsessa som Tracey Monroe. Men jag är inte längre prinsessan Tracey Monroe på utsidan. Jag är numera den normala tjejen Tracey Hathaway. Så därför fick det bli Xprincess för så kan jag vara båda sidorna utav mig utan att någon någonsin får reda på det.
Hon suckade också.
- Okejdå. Jag följer dig, så får du följa mig tillbaka.
Jag skrattade åt henne.
- Följa dig? Angy vad snackar du om?
- Det heter så! Det är ju inte precis jag som gjort sidan! Och jag vet inte varför det heter så, det bara gör det. Men nu följer jag dig iallafall! Du ser mig under dina "followers", sa hon.
Det lät som hon log och det fick mig att le.
- Okej... jag ska försöka.
Jag uppdaterade sidan och såg precis som hon sa att det fanns personer under followers. Men det vara inte bara en, utan det var tre.
- Eh... Angy. Det finns tre personer under mina followers. Vem av dom är du?
- VA!? Har du redan 3 followers och du har bara haft twitter i typ 5 minuter? Driver du med mig? ropade hon chockat.
- Tydligen. Men det spelar ingen roll. Vem av dom är du? Vad heter du?
- Jag heter IamAngy. Klicka på mig och så kommer det upp en ruta och där ser du tweets från mig och också en "följ"-knapp. Den knappen ska du klicka på och så följer du mig.
Jag skrattade och gjorde som hon sa. Det lät otroligt fånigt när hon sa att jag skulle följa henne och hon skulle följa mig. Angy fortsatte att babbla vidare om hur man gjorde på twitter och jag började gäspa. När hon äntligen tystnade hade jag fått en hel redovisning om hur man gjorde för att hantera twitter. Det var förmodligen bra eftersom jag inte kunde ett skit om det. Men nu var jag rejält trött.
- Angy. Klockan är rätt mycket här, så jag ska sova nu.
- Hur mycket är den? frågade hon.
Jag kollade på min nya klocka som jag ställt på bordet under tvn.
- Halv 3. Så jag ska sova nu. Godnatt. Jag älskar dig.
- Godnatt Tracey.
Vi la på och jag skrev min första tweet innan jag loggade ut. "New here. Be nice to me ;) Good night." Jag stängde av datorn, gjorde mig iordning och gick och la mig. Denna gången somnade jag innan huvudet nuddat kudden. Eller så kändes det i alla fall.
Kapitel trettiotre... Förlåt att ni inte fick detta igår, men jag var knappt inne på dator igår överhuvudtaget. Enda gången jag var inne på datorn var när jag beställde min bästa kompis försenade födelsedagspresent :D Och då var jag inte inne på någon annan sida än just den sidan :) Hoppas ni förlåter mig.
Kommentera och berätta vad ni tycker. Jag skulle uppskatta om fler av er som läser kommenterade, jag blir jätteglad över alla sorts kommentarer. Snälla? Bara en liten pyttekommentar? Det tar inte så jättelång tid!
Bild:
1. Låtsas att hon kollar ner på sin dator. Ignorera kaffekoppen xD
2. När hon sätter sig upp i sängen och letar efter någonting att göra.
3. Twitter.
Jag vet att hon inte har samma frisyr på bilderna. Men som jag har sagt massor med gånger så är det jättesvårt att hitta bilder så jag får ta det jag hittar och då får det inte spela någon roll vad hon har för frisyr. Hoppas det är okej med er :)
Kapitel trettiotvå
Vi nådde handdukarna samtidigt, men jag skrattade så mycket att Justin hann ta en före mig.
- Ha! Jag vann! sa han och glatt och satte en knuten hand i luften som segergest.
- Grattis, försökte jag få fram genom skratten som anföll mig.
När jag slutat skratta och nu bara fnittrade lite tog jag en handduk och började torka mig. Först kroppen och sist mitt hår. Mina kläder var jätteblöta och jag hade inga extra så jag skulle bli tvungen att åka hem i dessa kläderna. När jag stod där och torkade mig kom jag på att jag inte visste hur jag skulle ta mig hem. Jag hade ju ingen bil och inte körkort heller även om jag hade haft en bil. Jag sneglade på Justin och kom på att han kört mig hit.
- Eh... Justin? Du skulle inte kunna köra mig hem va? frågade jag och log oskyldigt.
Han kollade upp på mig och log.
- Jo självklart! Men jag måste ringa Kenny, det är ju han som kör.
Jag skrattade.
- Jo, det är la sant. Vart är han förresten? Skulle inte han vara med? frågade jag och kollade mig omkring efter honom.
- Jo, det var han också. Men han var ovanligt osynlig ikväll, vet inte riktigt varför. Men det var ju inga problem så han behövde ju inte göra något och sen när vi åkte hit så åkte han någon annanstans eftersom jag är säker här, inget kan hända mig. Eller inget SÅNT iallafall, berättade han och log.
Jag nickade.
- Tracey, hur tar du dig hem? ropade Caitlin från poolen.
Jag vände mig om och kollade på Caitlin där hon låg i poolen. Nu när jag stod här på sidan med handduk runt mig såg det väldigt kallt ut i vattnet.
- Justin... eller jag menar Kenny kör mig, ropade jag tillbaka.
- Okej. Bra, sa hon och dök ner i vattnet.
- Jag går in och ringer Kenny, snart tillbaka, sa Justin bakom mig.
Jag drog handduken hårdare runt mig och gick ner och satte mig på en solstol som stod brevid poolen. Jag satt och kollade mig omkring i deras trädgård och väntade på att Caitlin skulle komma upp till ytan igen. Dom hade en ganska stor trädgård. Väldigt grön, fast i detta ljuset som var jättemörkt var den inte speciellt ljusgrön, det såg ganska läskigt ut. Jag hade inte velat sitta här ensam. Mitt på gräsmattan stod en gigantisk studsmatta som jag inte lagt märke till förräns nu. Den verkligen krävde min uppmärksamhet, drog mig till den. Ville att jag skulle springa dit och hoppa. Det kanske bara var min egen fantasi som gick studsmattan att dra mig till den. Men jag gav iallafall efter och ställde mig upp och sprang dit, eller mer hoppade dit och hoppade upp på studsmattan och började hoppa. Jag började skratta för mig själv.
- Tracey? Vad gör du? hörde jag Chaz ropa till mig.
Jag stannade upp och kollade på honom där han stod och kollade på mig vid poolen.
- Hoppar. Märktes inte det?
Han började skratta och satte sig ner på marken och höll sig på magen. Justin kom ut och såg honom sitta där på marken och kollade runt på oss andra för att se vad han skrattade åt. Han verkade inte lägga märke till något konsigt, så han såg väldigt förvånad ut vilket fick mig att le fånigt och skratta tyst för mig själv.
- Vad skrattar han åt? frågade han och förvåningen hördes tydligt i hans röst.
Jag ryckte på axlarna. Jag hoppade ner från studsmattan och sprang fram till honom. Jag kände att jag hade otroligt mycket energi och jag tror det syntes på mig.
- Nå? Vad sa Kenny?
Justin kollade på mig med en underlig blick.
- Vad har hänt med dig? frågade han.
Jag log oskyldigt mot honom.
- Inget.
- Kenny är iallafall här om 10 minuter, sa Justin.
- Okej, sa jag och nickade.
Jag gick ner och satte mig i solstolen igen, men nu behövde jag inte vänta på Caitlin så jag hann inte hitta något som tog min uppmärksamhet.
- Hur gör vi imorgon? frågade jag.
- Hon ska ju på dejt, så vi får hjälpa henne och sen är det bara du och jag baby, sa Payton och blinkade flörtigt mot mig.
Jag blinkade tillbaka och vi båda började skratta hysteriskt mycket. När vi lugnat ner oss tog jag ett djupt andetag och fortsatte samtalet.
- Okej, så... jag kommer hit när jag vaknat typ? När börjar festivalen?
- Är det festival imorgon? frågade Ryan bakom mig.
Vi alla tre nickade.
- Vi måste ju dra dit! sa han och lät väldigt uppspelt.
- Ja, men det är ju klart! instämde Chaz.
Vi skrattade åt dom.
- Justin, ska du med? frågade Chaz och jag vände mig om och kollade på honom.
Han skakade på huvudet.
- Jag kan inte. Eller kanske på kvällen, men inte på dagen.
Han såg både glad och ledsen ut på samma gång.
- Varför? frågade jag.
- Jazzy fyller år, sa han och log stort.
- Just det ja! sa Caitlin och hennes ansikte sken upp när hon sa det eller när hon kom på det.
- Det hade jag glömt, suckade Ryan.
Justin log.
- Aye, det är lugnt. Gå utan mig. Jag måste kanske ändå till studion.
- Du skojar? Det är ju fredag? klagade Chaz.
Det hördes en dörr som öppnades och stängdes och sedan steg som kom mot baksidan. Våra blickar vändes mot dörren och ut steg Kenny.
- Kenny! Jag vet att det är Jazzys födelsedag imon, men Justin måste väl inte jobba? hördes Caitlins röst. Hon lät inte alls glad.
- Kanske. Jag vet faktiskt inte. Men nu ska han iallafall hem, sa Kenny och log mot Caitlin.
Jag reste mig upp och sa hejdå till alla. Berättade även för Caitlin och Payton att jag skulle komma imorgon när jag vaknat. Justin, jag och Kenny gick ut och satte oss i bilen och Kenny startade bilden och började köra iväg.
- Hur mycket fyller hon? frågade jag när vi stannat utanför hotellet.
Bilfärden hade varit väldigt tyst, bara radion hade hörts.
- 3 år. Det är min lillasyster, förklarade han och log.
- Jaha. Okej, då förstår jag.
Jag log mot honom och klev sedan ut ur bilen.
- Vi syns kanske imorgon då. Godnatt Justin. Godnatt Kenny, sa jag innan jag stängde dörren och backade.
Kenny log och lyfte handen som i ett hejdå och Justin log han också och vinkade hejdå och sedan såg jag hur dom svängde ut och körde iväg.
Kapitel trettiotvå. Ganska tråkigt kapitel, eller vad tycker ni? Jag tycker då att hittills har allting varit ganska tråkigt xD Men det är för att jag vet inte vad som ska hända riktigt. Jag vet på ett ungefär, men bara för att jag vet vad som ska hända betyder inte att det blir bra xD Men ni får gärna kommentera och berätta vad ni skulle vilja skulle hända :D
Nu kommer inget mer kapitel förrän imorgon kväll eller på tisdag. Jag är inte hemma och mina papper är slut (a) När jag kommer hem börjar jag även med bilder igen! :D Och jag ska även försöka fjäska med min syster så hon hjälper mig och gör en finare design till bloggen (a) Eller inte design, men en header, annan bakgrund, annan textstil... ja ni vet? xD Så det blir snyggare.
Men så länge kan ni väl kommentera och berätta vad ni tycker om detta och de andra kapitlerna som ni fått dessa dagarna och alla andra dagar ;)
- Ha! Jag vann! sa han och glatt och satte en knuten hand i luften som segergest.
- Grattis, försökte jag få fram genom skratten som anföll mig.
När jag slutat skratta och nu bara fnittrade lite tog jag en handduk och började torka mig. Först kroppen och sist mitt hår. Mina kläder var jätteblöta och jag hade inga extra så jag skulle bli tvungen att åka hem i dessa kläderna. När jag stod där och torkade mig kom jag på att jag inte visste hur jag skulle ta mig hem. Jag hade ju ingen bil och inte körkort heller även om jag hade haft en bil. Jag sneglade på Justin och kom på att han kört mig hit.
- Eh... Justin? Du skulle inte kunna köra mig hem va? frågade jag och log oskyldigt.
Han kollade upp på mig och log.
- Jo självklart! Men jag måste ringa Kenny, det är ju han som kör.
Jag skrattade.
- Jo, det är la sant. Vart är han förresten? Skulle inte han vara med? frågade jag och kollade mig omkring efter honom.
- Jo, det var han också. Men han var ovanligt osynlig ikväll, vet inte riktigt varför. Men det var ju inga problem så han behövde ju inte göra något och sen när vi åkte hit så åkte han någon annanstans eftersom jag är säker här, inget kan hända mig. Eller inget SÅNT iallafall, berättade han och log.
Jag nickade.
- Tracey, hur tar du dig hem? ropade Caitlin från poolen.
Jag vände mig om och kollade på Caitlin där hon låg i poolen. Nu när jag stod här på sidan med handduk runt mig såg det väldigt kallt ut i vattnet.
- Justin... eller jag menar Kenny kör mig, ropade jag tillbaka.
- Okej. Bra, sa hon och dök ner i vattnet.
- Jag går in och ringer Kenny, snart tillbaka, sa Justin bakom mig.
Jag drog handduken hårdare runt mig och gick ner och satte mig på en solstol som stod brevid poolen. Jag satt och kollade mig omkring i deras trädgård och väntade på att Caitlin skulle komma upp till ytan igen. Dom hade en ganska stor trädgård. Väldigt grön, fast i detta ljuset som var jättemörkt var den inte speciellt ljusgrön, det såg ganska läskigt ut. Jag hade inte velat sitta här ensam. Mitt på gräsmattan stod en gigantisk studsmatta som jag inte lagt märke till förräns nu. Den verkligen krävde min uppmärksamhet, drog mig till den. Ville att jag skulle springa dit och hoppa. Det kanske bara var min egen fantasi som gick studsmattan att dra mig till den. Men jag gav iallafall efter och ställde mig upp och sprang dit, eller mer hoppade dit och hoppade upp på studsmattan och började hoppa. Jag började skratta för mig själv.
- Tracey? Vad gör du? hörde jag Chaz ropa till mig.
Jag stannade upp och kollade på honom där han stod och kollade på mig vid poolen.
- Hoppar. Märktes inte det?
Han började skratta och satte sig ner på marken och höll sig på magen. Justin kom ut och såg honom sitta där på marken och kollade runt på oss andra för att se vad han skrattade åt. Han verkade inte lägga märke till något konsigt, så han såg väldigt förvånad ut vilket fick mig att le fånigt och skratta tyst för mig själv.
- Vad skrattar han åt? frågade han och förvåningen hördes tydligt i hans röst.
Jag ryckte på axlarna. Jag hoppade ner från studsmattan och sprang fram till honom. Jag kände att jag hade otroligt mycket energi och jag tror det syntes på mig.
- Nå? Vad sa Kenny?
Justin kollade på mig med en underlig blick.
- Vad har hänt med dig? frågade han.
Jag log oskyldigt mot honom.
- Inget.
- Kenny är iallafall här om 10 minuter, sa Justin.
- Okej, sa jag och nickade.
Jag gick ner och satte mig i solstolen igen, men nu behövde jag inte vänta på Caitlin så jag hann inte hitta något som tog min uppmärksamhet.
- Hur gör vi imorgon? frågade jag.
- Hon ska ju på dejt, så vi får hjälpa henne och sen är det bara du och jag baby, sa Payton och blinkade flörtigt mot mig.
Jag blinkade tillbaka och vi båda började skratta hysteriskt mycket. När vi lugnat ner oss tog jag ett djupt andetag och fortsatte samtalet.
- Okej, så... jag kommer hit när jag vaknat typ? När börjar festivalen?
- Är det festival imorgon? frågade Ryan bakom mig.
Vi alla tre nickade.
- Vi måste ju dra dit! sa han och lät väldigt uppspelt.
- Ja, men det är ju klart! instämde Chaz.
Vi skrattade åt dom.
- Justin, ska du med? frågade Chaz och jag vände mig om och kollade på honom.
Han skakade på huvudet.
- Jag kan inte. Eller kanske på kvällen, men inte på dagen.
Han såg både glad och ledsen ut på samma gång.
- Varför? frågade jag.
- Jazzy fyller år, sa han och log stort.
- Just det ja! sa Caitlin och hennes ansikte sken upp när hon sa det eller när hon kom på det.
- Det hade jag glömt, suckade Ryan.
Justin log.
- Aye, det är lugnt. Gå utan mig. Jag måste kanske ändå till studion.
- Du skojar? Det är ju fredag? klagade Chaz.
Det hördes en dörr som öppnades och stängdes och sedan steg som kom mot baksidan. Våra blickar vändes mot dörren och ut steg Kenny.
- Kenny! Jag vet att det är Jazzys födelsedag imon, men Justin måste väl inte jobba? hördes Caitlins röst. Hon lät inte alls glad.
- Kanske. Jag vet faktiskt inte. Men nu ska han iallafall hem, sa Kenny och log mot Caitlin.
Jag reste mig upp och sa hejdå till alla. Berättade även för Caitlin och Payton att jag skulle komma imorgon när jag vaknat. Justin, jag och Kenny gick ut och satte oss i bilen och Kenny startade bilden och började köra iväg.
- Hur mycket fyller hon? frågade jag när vi stannat utanför hotellet.
Bilfärden hade varit väldigt tyst, bara radion hade hörts.
- 3 år. Det är min lillasyster, förklarade han och log.
- Jaha. Okej, då förstår jag.
Jag log mot honom och klev sedan ut ur bilen.
- Vi syns kanske imorgon då. Godnatt Justin. Godnatt Kenny, sa jag innan jag stängde dörren och backade.
Kenny log och lyfte handen som i ett hejdå och Justin log han också och vinkade hejdå och sedan såg jag hur dom svängde ut och körde iväg.
Kapitel trettiotvå. Ganska tråkigt kapitel, eller vad tycker ni? Jag tycker då att hittills har allting varit ganska tråkigt xD Men det är för att jag vet inte vad som ska hända riktigt. Jag vet på ett ungefär, men bara för att jag vet vad som ska hända betyder inte att det blir bra xD Men ni får gärna kommentera och berätta vad ni skulle vilja skulle hända :D
Nu kommer inget mer kapitel förrän imorgon kväll eller på tisdag. Jag är inte hemma och mina papper är slut (a) När jag kommer hem börjar jag även med bilder igen! :D Och jag ska även försöka fjäska med min syster så hon hjälper mig och gör en finare design till bloggen (a) Eller inte design, men en header, annan bakgrund, annan textstil... ja ni vet? xD Så det blir snyggare.
Men så länge kan ni väl kommentera och berätta vad ni tycker om detta och de andra kapitlerna som ni fått dessa dagarna och alla andra dagar ;)
Kapitel trettioett
Vi stod och dansade/hoppade till olika låtar nästan hela kvällen. Vi skrattade mycket, men pratade inte speciellt mycket. Men jag råkade höra ett samtal mellan Justin och Caitlin när dom stod vid sidan och drack något och hämtade andan. Inte för att jag tror att de egentligen behövde hämta andan, iallafall inte Justin.
- Förlåt. Jag borde ha berättat det själv tidigare, började Caitlin.
När jag hörde henne säga det hade jag stannat och vänt mig om efoch kollat på dom. Justin kollade på henne med en blick av medkänsla.
- Nej, det gör inget. Du får ju göra som du vill. Det är ju inte ditt fel att vi inte funkade.
Caitlin kollade på Justin och det såg ut som hon hade tårar i ögonen.
- Säkert? ...eller asså?
Justin skakade på huvudet.
- Jag är säker. Du kommer ha jättekul! Det gör absolut ingenting. Jag lovar, sa Justin och log.
De kramade varandra ett tag och sen hade de kommit tillbaka ut till oss på dansgolvet och allt hade varit som vanligt. Men jag kunde inte släppa det. Hade de två varit ett par? Och jag, största idioten av oss alla hade stolt bytt samtalsämne till något som jag inte vetat var det pinsamaste samtalsämnet någonsin. Inte konstigt att de båda reagerat som de gjorde. Men har dom två verkligen varit ett par? Jag sneglade flera gånger mot dom och försökte se det framför mig. Ja, de passade ju tillsammans. Riktigt söta var dom också om man tänkte på dom som ett par. Jag log för mig själv när jag tänkte tillbaka på det.
Nu var vi hemma hos Caitlin och Christian och satt i en ring på golvet med alla möjliga olika snacks mellan oss.
- Ska vi kolla på någon film eller hitta på något annat? frågade Payton.
- Jag känner inte för att sitta still och kolla på film, sa Chaz och gjorde en grimas åt tanken.
- Inte jag heller, instämde vi andra en för en.
Jag kollade mig omkring efter något att göra och fick syn på poolen utanför fönstret.
- Är det fortfarande varmt ute? frågade jag.
- Klockan är... började Chrisitan och tog upp sin Iphone för att se efter... halv elva, så det kanske inte är jättevarmt. Varför?
Jag log hemlighetsfullt och sneglade mot fönstret.
- Vilka har lust att bada i månskenet? frågade jag.
- JAG! tjöt alla andra och vi alla reste oss upp.
Vi sprang som galningar genom huset och ut till poolen och slängde oss i den. Vattnet var ganska varmt men å andra sidan hade solen trots allt stekt det hela dagen och det var inte heller jättekallt i luften.
Nästan direkt när vi kommit i vattnet började vi ett vattenkrig. Tjejerna (jag, Caitlin och Payton) mot killarna (Justin, Ryan, Chaz och Christian). Lite orättvist eftersom dom var fler än oss, men vi var skickligare och hade ett grymt Team Work. Flera gånger lyckades vi hålla fast flera av dom samtidigt och trycka ner dom i vattnet för några sekunder. När Caitlins och Christians mamma kom ut och sa åt oss att vara tystare för att klockan passerat tolv kunde vi alla komma överens om att vi tjejer hade vunnit. Killarna hade svårt att säga det, men tillslut gjorde dom det. Deras mamma skrattade och skakade lätt på huvudet innan hon gick in igen. Hennes skratt lät otroligt kul och det gav oss ett litet skratt. Vi lugnade ner oss och började med en ny lek trots att klockan var mycket och vi borde ha gått upp och åkt hem. Leken gick ut på att stå still som ett djur längst tid och den som ramlade eller började skratta åkte ut. Otroligt töntigt, men väldigt kul.
- Justin! Du är ute! Du skrattar ju! tjöt Caitlin och de både föll ner i vattnet och började garva jättemycket.
Och det fick resten av oss att skratta och ramla omkull.
- Jag tror jag ska åka hem nu, sa jag och hoppade upp och satte mig på poolkanten.
- Det borde nog jag med göra, sa Justin.
De andra stannade upp och kollade på oss.
- Nej, inte än? bad Caitlin.
- Du borde verkligen sova, du har en viktig dag imon, sa Justin och flinade.
- Jo precis Caitlin. Du borde sova mest av oss alla, skrattade jag.
Hon himlade med ögonen och log.
- Jaja, gå då! skrattade hon.
Jag knep ihop läpparna för att hindra ett leende och kollade ledsamt på henne, med snälla puppyeyes.
- Finns det någon handduk jag kan låna?
Caitlin kollade på Christian.
- Christian? Kan du ge henne en handduk?
Han suckade och hoppade upp från poolen och gick mot huset.
- Tack så mycket Christian! ropade jag efter honom.
Caitlin vände sig om och kollade på Ryan, Chaz och Payton.
- Hur blir det med er? Stannar ni eller ska ni också åka?
Chaz och Ryan kollade på varandra.
- Vi åker, sa dom samtidigt.
Vi alla kollade på Payton och väntade på hennes svar.
- Kan jag sova över här? frågade hon och log mot Caitlin.
- Absolut! svarade hon.
De log stort mot varandra.
- Här har ni handdukar! ropade Christian från verandan.
Jag sneglade på Justin.
- Först den dit, viskade jag och reste mig upp och sprang.
Justin sprang efter och han var snabbare än mig, men jag hade fått ett försprång.
Kapitel trettioett... Vad tycks? Bra? Dåligt? Kommentera och berätta vad ni tycker. Var ärliga ;)
Bara så ni alla vet, så får jag mycket inspiration från de noveller jag läser. Vill ni se vilka noveller det är, så kolla bloggarna jag har länkat. Där finns alla :) Tack till er! :D <3 Och resten också såklart! Tack till er alla! <3
- Förlåt. Jag borde ha berättat det själv tidigare, började Caitlin.
När jag hörde henne säga det hade jag stannat och vänt mig om efoch kollat på dom. Justin kollade på henne med en blick av medkänsla.
- Nej, det gör inget. Du får ju göra som du vill. Det är ju inte ditt fel att vi inte funkade.
Caitlin kollade på Justin och det såg ut som hon hade tårar i ögonen.
- Säkert? ...eller asså?
Justin skakade på huvudet.
- Jag är säker. Du kommer ha jättekul! Det gör absolut ingenting. Jag lovar, sa Justin och log.
De kramade varandra ett tag och sen hade de kommit tillbaka ut till oss på dansgolvet och allt hade varit som vanligt. Men jag kunde inte släppa det. Hade de två varit ett par? Och jag, största idioten av oss alla hade stolt bytt samtalsämne till något som jag inte vetat var det pinsamaste samtalsämnet någonsin. Inte konstigt att de båda reagerat som de gjorde. Men har dom två verkligen varit ett par? Jag sneglade flera gånger mot dom och försökte se det framför mig. Ja, de passade ju tillsammans. Riktigt söta var dom också om man tänkte på dom som ett par. Jag log för mig själv när jag tänkte tillbaka på det.
Nu var vi hemma hos Caitlin och Christian och satt i en ring på golvet med alla möjliga olika snacks mellan oss.
- Ska vi kolla på någon film eller hitta på något annat? frågade Payton.
- Jag känner inte för att sitta still och kolla på film, sa Chaz och gjorde en grimas åt tanken.
- Inte jag heller, instämde vi andra en för en.
Jag kollade mig omkring efter något att göra och fick syn på poolen utanför fönstret.
- Är det fortfarande varmt ute? frågade jag.
- Klockan är... började Chrisitan och tog upp sin Iphone för att se efter... halv elva, så det kanske inte är jättevarmt. Varför?
Jag log hemlighetsfullt och sneglade mot fönstret.
- Vilka har lust att bada i månskenet? frågade jag.
- JAG! tjöt alla andra och vi alla reste oss upp.
Vi sprang som galningar genom huset och ut till poolen och slängde oss i den. Vattnet var ganska varmt men å andra sidan hade solen trots allt stekt det hela dagen och det var inte heller jättekallt i luften.
Nästan direkt när vi kommit i vattnet började vi ett vattenkrig. Tjejerna (jag, Caitlin och Payton) mot killarna (Justin, Ryan, Chaz och Christian). Lite orättvist eftersom dom var fler än oss, men vi var skickligare och hade ett grymt Team Work. Flera gånger lyckades vi hålla fast flera av dom samtidigt och trycka ner dom i vattnet för några sekunder. När Caitlins och Christians mamma kom ut och sa åt oss att vara tystare för att klockan passerat tolv kunde vi alla komma överens om att vi tjejer hade vunnit. Killarna hade svårt att säga det, men tillslut gjorde dom det. Deras mamma skrattade och skakade lätt på huvudet innan hon gick in igen. Hennes skratt lät otroligt kul och det gav oss ett litet skratt. Vi lugnade ner oss och började med en ny lek trots att klockan var mycket och vi borde ha gått upp och åkt hem. Leken gick ut på att stå still som ett djur längst tid och den som ramlade eller började skratta åkte ut. Otroligt töntigt, men väldigt kul.
- Justin! Du är ute! Du skrattar ju! tjöt Caitlin och de både föll ner i vattnet och började garva jättemycket.
Och det fick resten av oss att skratta och ramla omkull.
- Jag tror jag ska åka hem nu, sa jag och hoppade upp och satte mig på poolkanten.
- Det borde nog jag med göra, sa Justin.
De andra stannade upp och kollade på oss.
- Nej, inte än? bad Caitlin.
- Du borde verkligen sova, du har en viktig dag imon, sa Justin och flinade.
- Jo precis Caitlin. Du borde sova mest av oss alla, skrattade jag.
Hon himlade med ögonen och log.
- Jaja, gå då! skrattade hon.
Jag knep ihop läpparna för att hindra ett leende och kollade ledsamt på henne, med snälla puppyeyes.
- Finns det någon handduk jag kan låna?
Caitlin kollade på Christian.
- Christian? Kan du ge henne en handduk?
Han suckade och hoppade upp från poolen och gick mot huset.
- Tack så mycket Christian! ropade jag efter honom.
Caitlin vände sig om och kollade på Ryan, Chaz och Payton.
- Hur blir det med er? Stannar ni eller ska ni också åka?
Chaz och Ryan kollade på varandra.
- Vi åker, sa dom samtidigt.
Vi alla kollade på Payton och väntade på hennes svar.
- Kan jag sova över här? frågade hon och log mot Caitlin.
- Absolut! svarade hon.
De log stort mot varandra.
- Här har ni handdukar! ropade Christian från verandan.
Jag sneglade på Justin.
- Först den dit, viskade jag och reste mig upp och sprang.
Justin sprang efter och han var snabbare än mig, men jag hade fått ett försprång.
Kapitel trettioett... Vad tycks? Bra? Dåligt? Kommentera och berätta vad ni tycker. Var ärliga ;)
Bara så ni alla vet, så får jag mycket inspiration från de noveller jag läser. Vill ni se vilka noveller det är, så kolla bloggarna jag har länkat. Där finns alla :) Tack till er! :D <3 Och resten också såklart! Tack till er alla! <3
Kapitel trettio
- Är du säker?
Jag nickade.
- Ja! tjöt hon.
Kön rörde på sig och nu var det snart vår tur.
- Måste vi snacka om modelljobb? frågade Justin.
- Men det gör vi ju inte? sa Caitlin.
- Nej, inte än. Men känner jag dig rätt så börjar ni snart göra det, sa han och flinade.
Caitlin skakade på huvudet.
- Okej, fine. Vi pratar väl inte om modelljobb då, sa jag och vände mig mot Caitlin. Caitlin, har du kommit på hur du ska se ut imorgon? frågade jag.
- Imon? Vad händer imon? frågade Justin förvirrat.
- Caitlin ska på en dejt.
Jag log stort och kollade på Caitlin som stod och kollade ner i marken. Mitt leende försvann.
- Dejt? Intressant, sa Justin och lät väldigt glad och typ... stolt.
Jag stod fortfarande och kollade på Caitlin så jag blev förvånad när hennes huvud flög upp och kollade på Justin när hon hörde honom prata och säga det han precis sagt.
- Vad menar du med det? frågade hon tyst.
Han ryckte på axlarna.
- Det var ett tag sen som du... ja, liksom var ute och gjorde sånt.
De log mot varandra. Jag stod bara och kollade på. Mitt huvud gick fram och tillbaka som en stutsboll. Det såg ut som dom hade ett privat samtal som bara dom förstod med ögonen och nickningar.
- Nå Caitlin?
Hon kollade på mig.
- Jag tror jag ska ha leopardklänningen som jag köpte idag.
Jag nickade.
- Den är fin, sa jag och log.
- Förlåt igen förresten.
Jag kollade ner i marken.
- Vadå? frågade Justin.
Jag skakade på huvudet.
- Inget. Det var ett misstag. Det är lugnt.
Jag kollade upp på Caitlin när jag sa det och hon log. Jag log tillbaka.
- Vad är...
- Kan jag hjälpa er? Vad vill ni ha? frågade killen bakom båset.
- Fyra sockervadd tack, beställde jag.
- Ska bli.
Killen började med sockervadden och jag vände mig mot Justin och såg att han tänkte fortsätta på sin meningen som han tänkte säga.
- Släpp det. Det hände inget speciellt.
- Men... Nehe...
- Precis, sa jag och log.
Killen kom med sockervadden och räckte dom till mig. Jag tog emot dom och betalade.
- Tracey, bara för att du är... började Justin, men jag avbröt honom.
- Tyst Justin, sa jag och blängde på honom.
- Förlåt, jag ska inte säga det. Men...
Åh kunde den killen aldrig låta saker vara.
- Inga men. Det är lugnt, sa jag och log mot honom.
Jag gav Caitlin hennes och Paytons sockervadd och så gick vi tillbaka till de andra.
- Aye, kan vi inte gå till dansbanan? frågade Christian när vi kom fram till dom.
- Jo visst, sa Caitlin.
- Ja, kan vi inte göra det! tjöt Justin.
Ryan och Chaz kollade konstigt på honom.
- Vad har hänt med honom? viskade Chaz till Ryan.
Inte speciellt diskret, men det var det nog inte meningen att det skulle vara heller.
- Kom! sa Caitlin och började gå åt motsatt håll från vart vi köpt sockervadd.
Vi gick ganska länge, men det kändes kort för vi gick och pratade och skrattade. Det var riktigt mycket folk vid dansbanan, fast inte så många som faktiskt dansade. Justin kom fram och ställde sig brevid mig där jag stod och kollade mig omkring på allt. Människorna, omgivningen och lyssnade på musiken. Det var riktigt coolt faktiskt, såna här saker fanns inte i Italien. Det sög. Inte för att jag skulle ha kunnat gå på dom även om det funnits.
- Vill du dansa med mig? viskade han diskret.
- Visst, men vi kan inte dansa till det här, viskade jag tillbaka och viftade lite med händerna för att tydliga vad jag just sagt.
Han skrattade.
- Nej, men det fixar jag.
Jag skrattade och såg honom gå iväg till DJn. Strax därefter började en långsam låt spelas. Justin vinkade på mig och jag skrattade ännu mer, eller mer fnittrade och gick dit.
- Wow, sa jag när vi möttes på dansgolvet.
- Okej, börjar vi?
Jag nickade.
- 1, 2, 3, sa vi tillsammans och började dansa.
När vi börjat dansa och hade dansat ett tag hörde jag flera "ååh" och "wow" från olika sidor runt dansgolvet. Jag la också märke till att det bara var vi som faktiskt dansade. Men ingen utav oss brydde sig, vi var ju vana vid uppmärksamhet. Jag var prinsessa och han popstjärna. Wow, vilken blandning. Stämningen var underbar, det var perfekt belysning, perfekt musik, vi gjorde inga fel och ja... det kändes precis som hemma. Jag hade känt samma känsla på hotellet, men detta var ännu bättre. Jag saknade det verkligen. Mitt liv, mitt normala prinsessliv. När låten tog slut bugade han och jag neg. Flera personer runt omkring började klappa händerna och vissa visslade även. Vi skrattade och gick av till våra vänner. Vanlig popmusik började spelas igen och dansgolvet fylldes med andra människor.
- Waa Justin! När lärde du dig att dansa vals? Eller det var vals va? frågade Ryan.
Jag skrattade.
- Japp, det var vals och jag lärde mig det i natt, svarade Justin och log stolt.
- I natt? frågade Chaz.
Alla såg lika chockade och förvånade ut. Men ingen frågade mig något om det, i för sig kände dom inte mig så bra och jag var ganska glad att dom inte frågade, för jag orkade inte ljuga mer än nödvändigt.
- Ja, i natt. Tracey lärde mig i natt. Vi dansade nästan... jättelänge.
Allas blickar vändes mot mig. Justin kollade på mig och log.
- Var det där du va, sa Ryan.
- Vadå? frågade Justin.
- Jag ringde din mamma och frågade vart du var, men hon visste inte och du svarade ju inte på mobilen.
Jag skrattade. Ryan kollade på mig.
- Hans mobil ringde hela tiden, så han stängde av den.
- Hmm, det var ju snällt gjort, muttrade han.
Men sen log han stort igen. En ny låt började spelas och alla förutom Justin och jag tjöt. De började sjunga med. "You know you love me, You know you care". Justin började skratta och skakade på huvudet. Jag höjde ett ögonbryn.
- Min låt, mimade han och pekade upp i himlen för att jag skulle fatta vad han menade.
Jag rynkade näsan.
- Sorry, viskade jag.
- Lugnt. Det kan ju inte du veta. Du är ju du. Ovetande, sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag skrattade och knuffade honom lätt i sidan.
- Du, jag lovar. Du kommer ångra att du sa det där. Jag tänker bli ditt största "ovetande" fan någonsin.
- Jadu, bli du det. Jag ser fram emot att träffa dig.
Vi skrattade och Justin kollade mot dansgolvet och nickade med huvudet. Jag nickade åt hans tanke och vi drog med alla de andra ut på dansgolvet och började dansa/hoppa till Justins låt.
Kapitel trettio. Eh, ja... :D
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, haha. Men, eh... Kommentera och berätta vad ni tycker ;)
Jag nickade.
- Ja! tjöt hon.
Kön rörde på sig och nu var det snart vår tur.
- Måste vi snacka om modelljobb? frågade Justin.
- Men det gör vi ju inte? sa Caitlin.
- Nej, inte än. Men känner jag dig rätt så börjar ni snart göra det, sa han och flinade.
Caitlin skakade på huvudet.
- Okej, fine. Vi pratar väl inte om modelljobb då, sa jag och vände mig mot Caitlin. Caitlin, har du kommit på hur du ska se ut imorgon? frågade jag.
- Imon? Vad händer imon? frågade Justin förvirrat.
- Caitlin ska på en dejt.
Jag log stort och kollade på Caitlin som stod och kollade ner i marken. Mitt leende försvann.
- Dejt? Intressant, sa Justin och lät väldigt glad och typ... stolt.
Jag stod fortfarande och kollade på Caitlin så jag blev förvånad när hennes huvud flög upp och kollade på Justin när hon hörde honom prata och säga det han precis sagt.
- Vad menar du med det? frågade hon tyst.
Han ryckte på axlarna.
- Det var ett tag sen som du... ja, liksom var ute och gjorde sånt.
De log mot varandra. Jag stod bara och kollade på. Mitt huvud gick fram och tillbaka som en stutsboll. Det såg ut som dom hade ett privat samtal som bara dom förstod med ögonen och nickningar.
- Nå Caitlin?
Hon kollade på mig.
- Jag tror jag ska ha leopardklänningen som jag köpte idag.
Jag nickade.
- Den är fin, sa jag och log.
- Förlåt igen förresten.
Jag kollade ner i marken.
- Vadå? frågade Justin.
Jag skakade på huvudet.
- Inget. Det var ett misstag. Det är lugnt.
Jag kollade upp på Caitlin när jag sa det och hon log. Jag log tillbaka.
- Vad är...
- Kan jag hjälpa er? Vad vill ni ha? frågade killen bakom båset.
- Fyra sockervadd tack, beställde jag.
- Ska bli.
Killen började med sockervadden och jag vände mig mot Justin och såg att han tänkte fortsätta på sin meningen som han tänkte säga.
- Släpp det. Det hände inget speciellt.
- Men... Nehe...
- Precis, sa jag och log.
Killen kom med sockervadden och räckte dom till mig. Jag tog emot dom och betalade.
- Tracey, bara för att du är... började Justin, men jag avbröt honom.
- Tyst Justin, sa jag och blängde på honom.
- Förlåt, jag ska inte säga det. Men...
Åh kunde den killen aldrig låta saker vara.
- Inga men. Det är lugnt, sa jag och log mot honom.
Jag gav Caitlin hennes och Paytons sockervadd och så gick vi tillbaka till de andra.
- Aye, kan vi inte gå till dansbanan? frågade Christian när vi kom fram till dom.
- Jo visst, sa Caitlin.
- Ja, kan vi inte göra det! tjöt Justin.
Ryan och Chaz kollade konstigt på honom.
- Vad har hänt med honom? viskade Chaz till Ryan.
Inte speciellt diskret, men det var det nog inte meningen att det skulle vara heller.
- Kom! sa Caitlin och började gå åt motsatt håll från vart vi köpt sockervadd.
Vi gick ganska länge, men det kändes kort för vi gick och pratade och skrattade. Det var riktigt mycket folk vid dansbanan, fast inte så många som faktiskt dansade. Justin kom fram och ställde sig brevid mig där jag stod och kollade mig omkring på allt. Människorna, omgivningen och lyssnade på musiken. Det var riktigt coolt faktiskt, såna här saker fanns inte i Italien. Det sög. Inte för att jag skulle ha kunnat gå på dom även om det funnits.
- Vill du dansa med mig? viskade han diskret.
- Visst, men vi kan inte dansa till det här, viskade jag tillbaka och viftade lite med händerna för att tydliga vad jag just sagt.
Han skrattade.
- Nej, men det fixar jag.
Jag skrattade och såg honom gå iväg till DJn. Strax därefter började en långsam låt spelas. Justin vinkade på mig och jag skrattade ännu mer, eller mer fnittrade och gick dit.
- Wow, sa jag när vi möttes på dansgolvet.
- Okej, börjar vi?
Jag nickade.
- 1, 2, 3, sa vi tillsammans och började dansa.
När vi börjat dansa och hade dansat ett tag hörde jag flera "ååh" och "wow" från olika sidor runt dansgolvet. Jag la också märke till att det bara var vi som faktiskt dansade. Men ingen utav oss brydde sig, vi var ju vana vid uppmärksamhet. Jag var prinsessa och han popstjärna. Wow, vilken blandning. Stämningen var underbar, det var perfekt belysning, perfekt musik, vi gjorde inga fel och ja... det kändes precis som hemma. Jag hade känt samma känsla på hotellet, men detta var ännu bättre. Jag saknade det verkligen. Mitt liv, mitt normala prinsessliv. När låten tog slut bugade han och jag neg. Flera personer runt omkring började klappa händerna och vissa visslade även. Vi skrattade och gick av till våra vänner. Vanlig popmusik började spelas igen och dansgolvet fylldes med andra människor.
- Waa Justin! När lärde du dig att dansa vals? Eller det var vals va? frågade Ryan.
Jag skrattade.
- Japp, det var vals och jag lärde mig det i natt, svarade Justin och log stolt.
- I natt? frågade Chaz.
Alla såg lika chockade och förvånade ut. Men ingen frågade mig något om det, i för sig kände dom inte mig så bra och jag var ganska glad att dom inte frågade, för jag orkade inte ljuga mer än nödvändigt.
- Ja, i natt. Tracey lärde mig i natt. Vi dansade nästan... jättelänge.
Allas blickar vändes mot mig. Justin kollade på mig och log.
- Var det där du va, sa Ryan.
- Vadå? frågade Justin.
- Jag ringde din mamma och frågade vart du var, men hon visste inte och du svarade ju inte på mobilen.
Jag skrattade. Ryan kollade på mig.
- Hans mobil ringde hela tiden, så han stängde av den.
- Hmm, det var ju snällt gjort, muttrade han.
Men sen log han stort igen. En ny låt började spelas och alla förutom Justin och jag tjöt. De började sjunga med. "You know you love me, You know you care". Justin började skratta och skakade på huvudet. Jag höjde ett ögonbryn.
- Min låt, mimade han och pekade upp i himlen för att jag skulle fatta vad han menade.
Jag rynkade näsan.
- Sorry, viskade jag.
- Lugnt. Det kan ju inte du veta. Du är ju du. Ovetande, sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
Jag skrattade och knuffade honom lätt i sidan.
- Du, jag lovar. Du kommer ångra att du sa det där. Jag tänker bli ditt största "ovetande" fan någonsin.
- Jadu, bli du det. Jag ser fram emot att träffa dig.
Vi skrattade och Justin kollade mot dansgolvet och nickade med huvudet. Jag nickade åt hans tanke och vi drog med alla de andra ut på dansgolvet och började dansa/hoppa till Justins låt.
Kapitel trettio. Eh, ja... :D
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, haha. Men, eh... Kommentera och berätta vad ni tycker ;)
Kapitel tjugonio
- JUSTIN! ropade en röst när vi precis klivit ur bilen.
Vi kollade oss omkring och när jag såg från vart rösten kommit blev jag lite förvånad. Det var ganska stor grupp människor. Justin reagerade inte alls på över hur många dom var. Det borde väl inte jag heller göra, men...
- TRACEY, hörde jag en annan röst ropa.
Det lät som Caitlin. Jag vände huvudet mot rösten och log stort när jag såg henne. Jag vinkade och började gå mot henne.
- Hej, vilka är alla dessa, frågade jag och kollade mig omkring.
- Vänner, familjer, andra människor, det är massa olika människor som är här på kvällarna. De alla tillhör inte oss, sa hon och log mot mig.
Jag nickade. Jag vände mig om så att jag stod med ryggen mot henne och hittade Justinstå och prata med tre killar.
- Kom, vi går dit, sa Caitlin och tog min arm.
Jag kollade mig omkring.
- Vart är Payton?
- Hon kommer snart, svarade hon och log.
När vi kom fram till killarna stod dom och skrattade åt något, men de slutade ganska fort när vi kom och vände sig mot oss.
- Hej killar, hälsade Caitlin.
- Aye, får man ingen kram? frågade den ena killen och flinade mot henne.
Caitlin skrattade och ryckte på axlarna. Men hon gick ändå fram och kramade honom, sen gick hon vidare och kramade en av de andra två killarna och Justin. Så jag gissade att den tredje killen var Christian, hennes lillebror.
- Aye, killar! Detta är Tracey, sa Justin och ställde sig brevid mig.
Jag log lite försiktigt mot dom och fick tre stora leenden tillbaka.
- Hej, mitt namn är Ryan, sa killen som bett om en kram och sträckte fram handen mot mig.
- Tracey.
- Jag heter Christian, sa han killen som jag gissat rätt på var Caitlins lillebror.
Han var otroligt söt, men såg väldigt ung ut. Och han var väldigt lik Justin om jag inte vetat bättre hade jag trott att dom var syskon. Jag log stort mot honm och skakade handen som han höll fram mot mig.
-Chaz, sa den tredje killen eller fjärde om man räknade med Justin, iallafall den andra killen som kramade Caitlin.
- Hej.
Jag skakade hans han också och sen stod vi bara och kollade på varandra. Det blev en aning pinsamt.
- Så... vad ska vi göra? frågade jag försiktigt.
Jag ville inte tränga mig på, jag var trots allt den nya tjejen. De kollade på varandra.
- Vi vet inte riktigt, vi har inte kommit fram till något, sa Christian och ryckte på axlarna.
- Jag vill ha sockervadd, sa Caitlin helt random.
- NEJ! tjöt alla killarna.
- Inte igen Caitlin. Snälla, bad Ryan.
- Jag var alldeles kletig när jag kom hem, sa Chaz.
- Sockervadd skulle faktiskt vara gott, sa jag och fem blickar kollade på mig, vissa uppspärrade och vissa roade.
- JA! Kom Tracey! tjöt Caitlin.
- Åh... hörde jag Ryan sucka fram.
- Jag hänger med, sa Justin och log mot mig.
- Yes! Detta blir ju bara bättre och bättre, sa Caitlin och flinade stort.
Jag kunde säga att något hade hänt med sockervadd som Caitlin hade startat, men jag hade absolut ingen aning om vad det var. Men så farligt kunde det ju inte vara. Vi började gå mot sockervadd-båset som fanns längre ner på gatan där vi stannat och hoppat av. Jag var alldeles för nyfiken för att låta bli att fråga vad som hänt.
- Vad hände förra gången ni åt sockervadd?
Caitlin började skratta. Justin fnös fram ett ljud blandat av skratt och en fnysning.
- Caitlin fick för sig att hon skulle ha ett krig och började kleta sockervadd i ansiktet på alla... berättade Justin.
-... och alla började kämpa emot med sina egna sockervadd. Så vi stod med sockervadd och fightades som med knivar, fortsatte Caitlin och började skratta igen.
Jag började också skratta.
- Va? Du skojar med mig?
De båda två skakade på huvudet.
- Nej, det var jättekul! flinade Caitlin.
- Hemskt var det, men kul samtidigt, instämmde Justin och skrattade.
Vi kom fram till kön och vi skrattade fortfarande.
- Vad är det som är så kul? hördes en ljus röst.
- Hej Payton. Vi skrattade åt gamla minnen. Sockervadds-minnen.
Hon började skratta.
- Jaha. Vad ska ni göra nu då?
Caitlin pekade mot båset.
- Köpa sockervadd.
Hon log stort och stolt. Payton började skratta igen.
- Okej, sa hon. Kan ni kanske köpa till mig med?
Caitlin nickade.
- Visst, sa hon och log.
- Bra, tack. Jag går bort och hälsar på de andra.
- Gör så.
Hon gick iväg och vi kollade efter henne. Varje gång jag såg henne fick jag en känsla av att hon var värsta bitchen, men varje gång var jag också helt säker på att jag hade fel. Caitlin kollade på mig och jag kollade tillbaka.
- Vad gjorde du efter att vi lämnade varandra förut? frågade hon och log.
- Eh, Först gick jag längst gatan och bara gick. Men det började regna så jag gick in i en bröllopsbutik och frågade om jag fick ringa efter en taxi eftersom jag inte har bil och inte orkade leta genom hela stan för att komma hem och det fick jag, så jag ringde. Och när jag ringt kom en som jobbade fram till mig och frågade om jag ville vara modell för dom och bära deras klänningar och då såklart svarade jag ja och sen åkte jag hem och hittade Justin sovandes på min säng och sen har jag snackat med min syster och bara chillat, babblade jag på.
- VA!? SKA DU VARA BRÖLLOPSMODELL!? tjöt Caitlin.
Jag nickade och log.
- Det ska bli jättekul! Det fanns speciellt en klänning som jag bara älskar! Den var så otroligt vacker, jag kollade faktiskt på den innan jag gick in och innan den började regna.
- Wow, det skulle jag med vilja vara.
Jag fick en idé som jag själv tyckte var helt awesome.
- Följ med! Du kan säkert också få vara modell, de har säkert inget emot att få en till supersnygg modell, sa jag och blinkade mot henne.
Hennes ögon spärrades upp och hon log jättestort.
Kapitel tjugonio.
Jag vet att det är värsta dåliga uppdateringen och jag ska försöka bättra det, det är ju snart sommarlov och då kanske jag kan skriva mera. Förlåt för det.
Nu är det såhär att jag inte kan ladda upp några bilder till dessa kapitlerna som jag skriver nu, för att jag sitter på min mammas dator och då kan jag inte radera dom efter... Det är något knäppt med denna datorn :S Så ni får kapitel utan bilder och så fort jag är hemma med min egen dator kommer jag lägga in bilder igen.
Men kommentera och berätta vad ni tycker :)
The purple bubble.
Hej...
Förlåt för den dåliga uppdateringen. Den suger jag vet... Men eh... jag är inte hemma just nu, men jag kommer ha internet och jag ska försöka göra kapitel :) Förhoppningsvis kan jag komma upp med ett kapitel tills ikväll, men vi får se :)
Men jag ska göra mitt bästa, det lovar jag... Förlåt för att det är så dåligt... Det är inte meningen :/ SorrySorrySorry.
Tack så länge... eller nåt.
